SARIS DRÖMMAR

På 6-minuters-väderleksrapporten på P1 imorse började de prata om snö. Jag hinner alltid lite missa västkusten, för jag lyckas alltid sova precis då. Men imorse undgick det mig inte, eftersom de uttalade ordet snö ungefär var tredje sekund under hela sändningen. Så jag beslutade mig för att halka till jobbet med Lilla Röd för att kanske få tummen ur och byta sulor. Bättre sent än aldrig tänkte jag när jag skrapade rutorna. När jag väl startat bilen slog det mig att det var bokstavligen så. Sent eller aldrig. För tänk om jag inte skulle ta mig till jobbet ens, tänk om Lilla Röd skulle blåsa av bron, rätt ner i älven, då hade det ju blivit just - aldrig. Så, naturligtvis hade jag rätt i det: bättre sent än aldrig. Men det gick förstås bra.

Jag hämtade vinterdäcken på kontoret och åkte till en firma nära, det gick så fort och var inte så dyrt och på hemvägen lät Lilla Röd som den brukar på vintern; högt. Dubbdäckens karakteristiska slamrande mot asfalten lugnade mig och jag hade nog kunnat vända och åka hem till dalarna men det gjorde jag inte. Det hade ju varit mycket roligare att spendera närmsta veckan i backen än på kontoret. Jag längtar efter skidliftar och snörvliga skratt, iskalla clementiner och bröstvarm whiskyplunta. Chokladbitar som måste delas med kindtänderna och frusna tår. Bastubad och mössor, underställ och knarr under pjäxorna. Och lillebror.

Mest av allt längtar jag efter lillebror.