Ray LaMontagne
När jag vaknade till Sveriges Radios P1 imorse och hade lyssnat klart på vetenskapsradion eller vad det heter så kom det någon slags väderrapport för morgondagen. Så en liten stund trodde jag att det var torsdag. Sedan började de prata om snö och jävulskap och då förstod jag att så inte var fallet. Det var inte torsdag, och jag fanns inte på riktigt. För snö, nu? I oktober? Nää. Men visst fan fick jag skrapa bilen när jag kom ut. Första dagen den här hösten. På västkusten! Skrapa bilen! I oktober!
Men det är förstås väldigt lätt att andas när luften är så här klar och långsam. När det blir lite glesare mellan molekylerna och allt känns ... tyst. Gräset kläs i ett skimrande hölje av tunt vitt fras och löven blir gula och bruna. Livet är ganska vackert då.
Men det är förstås väldigt lätt att andas när luften är så här klar och långsam. När det blir lite glesare mellan molekylerna och allt känns ... tyst. Gräset kläs i ett skimrande hölje av tunt vitt fras och löven blir gula och bruna. Livet är ganska vackert då.
Kommentarer:
Trackback