Nä du.

Någon föreslog att jag skulle ta bort min katt.
För bara en liten stund sedan kom förslaget, för att katten lider så.

Jag fick någon slags ångestattack och var tvungen att köra huvudet mellan knäna och gråta hysteriskt någon minut och sedan blev jag arg. Min katt lider ju inte ens. Han har problem kanske 12 dagar per år i snitt. Resten av dagarna är han glad och pigg och busig och gosig. Mest av allt gosig. Jag tar inte bort en katt för att den lider en vecka eller två per år. Min katt är mitt barn och inga pengar i världen kan vara mer värt än hans liv. Den dag jag ser på honom att han inte orkar längre, då ska jag ta bort honom, för hans skull. Men aldrig för min skull, för att kattfan är dyr i drift på något sätt. Så skulle man aldrig prata om en rashund, man skulle prova allt, allt innan man ens tänkte tanken att ta bort den. Och varför skulle en bondkatts liv vara mindre värt än en hunds?

Oj vad arg jag blev. Tur att jag har en blogg att skriva av mig i.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback