Crazy Cat Cleaning Crew
Nya Nya April April.
Nytt jobb imorgon.
Jag har en händig katt. Vanligtvis efter jag är klar i duschen hoppar han ner i badkaret och ser till att allt vatten runnit ner i mystiska hålet. Ibland känner han efter om det finns något där och hjälper mig på så vis att få upp eventuella hårkockor. Jag behöver då kräkas lite, trots att det är mitt eget hår. Han sitter där och kan dra upp flera decimeter hår. Han blir bara nyfiken och förstår förstås inte att det är äckligt, men det gör jag. Jag måste hjälpa honom med det han får upp, trots otaliga kväljningar och tårade ögon. Men vad snällt av honom ändå att ta tag i det där svåra, så jag slipper gräva själv. Får jag ju tänka.
Tvättmaskinen i badrummet började hälla ut vatten över hela golvet. Jag trampade i det och blev blöt genom raggsockorna ända in på foten. Alltså dags att rensa det där vidriga hela vägen ner i brunnen. Jag bävade såklart, och övervägde att vänta tills mamman och pappan kom ner, men behovet att tvätta tränger ju på efter ett tag så igår trotsade jag mina äckelfobiska kräkkänsla och tog tag i problemet. Fy fan vad duktig jag var. Det var mest katthår, och tur var väl det, för katternas är ju inte så långt som mitt hår. Jag tog bort hela badkarsfronten och stod där på knä och rev bort brunnsgallret och tänkte att kanske ska jag raka av mig håret till sommaren, så behöver jag aldrig mer städa här. Det var inte så farligt som jag hade inbillat mig. Jag klarade av det utan minsta kräksattack, stod och diskade av delarna med en gammal tandborste och guud så fint det blev. Jag passade även på att spänna fast tvättmaskinsröret med lite ståltråd och körde en provmaskin idag. Inget vatten på golvet.
Vi gör ett fint badrumsstädarteam, jag och min katt.
Nytt jobb imorgon.
Jag har en händig katt. Vanligtvis efter jag är klar i duschen hoppar han ner i badkaret och ser till att allt vatten runnit ner i mystiska hålet. Ibland känner han efter om det finns något där och hjälper mig på så vis att få upp eventuella hårkockor. Jag behöver då kräkas lite, trots att det är mitt eget hår. Han sitter där och kan dra upp flera decimeter hår. Han blir bara nyfiken och förstår förstås inte att det är äckligt, men det gör jag. Jag måste hjälpa honom med det han får upp, trots otaliga kväljningar och tårade ögon. Men vad snällt av honom ändå att ta tag i det där svåra, så jag slipper gräva själv. Får jag ju tänka.
Tvättmaskinen i badrummet började hälla ut vatten över hela golvet. Jag trampade i det och blev blöt genom raggsockorna ända in på foten. Alltså dags att rensa det där vidriga hela vägen ner i brunnen. Jag bävade såklart, och övervägde att vänta tills mamman och pappan kom ner, men behovet att tvätta tränger ju på efter ett tag så igår trotsade jag mina äckelfobiska kräkkänsla och tog tag i problemet. Fy fan vad duktig jag var. Det var mest katthår, och tur var väl det, för katternas är ju inte så långt som mitt hår. Jag tog bort hela badkarsfronten och stod där på knä och rev bort brunnsgallret och tänkte att kanske ska jag raka av mig håret till sommaren, så behöver jag aldrig mer städa här. Det var inte så farligt som jag hade inbillat mig. Jag klarade av det utan minsta kräksattack, stod och diskade av delarna med en gammal tandborste och guud så fint det blev. Jag passade även på att spänna fast tvättmaskinsröret med lite ståltråd och körde en provmaskin idag. Inget vatten på golvet.
Vi gör ett fint badrumsstädarteam, jag och min katt.
Kommentarer:
Trackback