SARIS DRÖMMAR

Jo, det går bra. Nya jobbet går än så länge fint, det har gått en hel vecka och en ny har just börjat. Det svåraste hittills är hela den här grejen att vara ny, jag vill så gärna vara bra och effektiv redan. Jag förstår ju att det är okej att jag inte är självgående och fantastisk redan, men det är svårt ändå. Att gå från en arbetsplats där jag kunde i princip allt till att komma in på en där jag egentligen borde kunna det mesta men ändå måste fråga om saker som egentligen har helt självklara svar. Det känns pinsamt och lite nedslående, även om jag egentligen vet att jag har fel. Jag vill vara bra med detsamma. Jag gör allt jag blir tillsagd och mer därtill, men det går inte tillräckligt fort. Jag vill ha tillbaka den där känslan av att vara säker. Veta vad jag sysslar med, ha svar på frågor. Jag tycker om att ha svar på alla frågor. Inte behöva känna att "hej du som ringer, jag hör vad du säger men jag har ingen aning om innebörden". Snart kommer det att börja ringa på min telefon, varje dag. Det bävar jag lite för. Eller, jag vet ju att jag kommer lösa det också. Men ändå. Det är märkligt att vara nervös. Jag gillar det inte.
Eller, jag vill inte att de ska ångra att de anställt mig.
Kanske är där skon klämmer.

Privat?
Jag gillar inte att dammsuga varannan dag.
Är det ok att trimma pudelklippning på sina katter?