Knakelibrak - som Pellefant skulle ha sagt.
Jag knör mig genom folkvimlet från toaletten, försöker ta mig tillbaka till bordet där vi fått tre sittplatser jämte ett annat gäng. Alla är längre än mig på krogen så inte många aktar sig när jag kommer, man får liksom lägga handen mjukt på folks armar och ryggar, så de blir förvånade och släpper förbi. Plötsligt står min granne P där med sitt rufsiga hår och stora leende. Vi kramas och hälsar som man ska, sedan talar han (sådär högt som man måste på krogen) om att garderoben i deras hall inte är kvar, att hela hatthyllan trillat ner från väggen. Jag sade att jag hört om det tidigare i veckan, att jag varit uppe och sett alla deras jackor på golvet i köket. Vi skrattar innan han säger att väggarna är dåliga i huset. Då tittar jag lite konstigt på honom och säger att man får inte hänga hundra jackor på så lite skruv. Han brölar att väggarna är dåliga, DÅLIGA! Vi säger tjing och jag knör mig vidare till mina vänner. Vi har roligt tills vi går hem, jag och Lillebror tar en korv på vägen och nattar oss sent. Sedan vaknar jag mitt i natten och har drömt att loftsängen rasat och blivit brasved. BRASVED!
Kommentarer:
Trackback