SARIS DRÖMMAR

Plötsligt fick tant svårt att sova på kvällarna. Så mycket rör sig i huvudet, att jag bara inte kommer till ro som tidigare. Jag ligger och blundar, slappnar av i hela kroppen, ända upp till näsborrarna, och tänker att nu, nu sover jag. Sedan behöver jag vrida mig lite, och inser att jag är klarvaken och att det gått kanske tjugo minuter. Eller mer. Igår kväll märkte jag inte att Sinus krupit in bakom mina knäveck och rullat ihop sig, pltösligt låg han bara där och snarkade, fast än jag varit klarvaken hela tiden.

Jag träffade en cowboy för ett par veckor sedan. Jag tvivlar förstås på att hans blotta existens hindrar min sömn, men det blev ett litet glapp i rutinen. Jag har alltid somnat bra till ljud, någons röst, i telefon eller live, kanske till TVn eller varför inte på ... typ bussen. Så givetvis somnade jag snabbt bredvid den där mannen som inte bara snarkar lite utan ligger och trummar med fingrarna i sömnen. Däremot vaknade jag flera gånger under natten, vilket inte är likt mig. Jag undrar om jag vaknade då, av samma anledning som håller mig vaken på kvällen nu, när han inte sover där bredvid mig?

Och så inser jag - det är just det.
Sällskap eller inte sällskap liksom.
Eller så har jag inte fattat nåt alls.
För att jag inte sover på nätterna.