Kanske en vuxen Pippi.
Det börjar med hamstrar. Jag tror att jag ska passa dem, men det känns som om de ska rymma hela tiden, de är ju så små och slippriga. Men söta! De har en bur ihop, de två hamstrarna jag ska passa, men de har ingenstans att gömma sig, så jag tänker att jag ska fixa ett litet hus till dem. Det står en kommod i rummet bredvid där jag hittar små leksakshus som jag tänker kan passa. Jag ställer ner ett rosa hus i buren, och måste vara noga så ingen av djuren rymmer ut under tiden. När jag är klar och stänger burluckan kommer ändå en hamster framt ill mig över golvet, plötsligt har jag tre! Jag skulle abra ha två! Konfunderad och lite orolig letar jag fram ytterligare en bur och får in den tredje hamstern. Jag går ut ur huset för att leta reda på tanten som äger djuren, för att fråga om hon möjligtvis har ännu fler. Utanför huset, jag tror på ett annat tak, står en rund dam och krattar fort och bestämt. Jag klättrar upp på det nu tydliga taket och frågar om den tredje hamtern. Hon säger att han nog är den som rymt från henne i torsdags och det var ju bra att han kom till rätta.
Plötsligt börjar huset (som ju har alla hamsterburar i sig) att deformeras, det viks ihop på konstiga sätt och byter helt form, som om det var gjort av lego. Det sker en explosion i undervåningen och jag ropar till och tänker att nej nu har alla djur dött. Hon ler mot mig och säger att det är helt normalt. Vi går ner och ser efter, och djuren har överlevt! Huset lossnar nu från grunden och vi befinner oss plötsligt på vatten. Hon den där tanten verkar så lugn och verkar veta vad hon gör så jag hänger bara med. Hon lyfter på en bänk i köket och blottar en båtmotor. Efter lite kruxande får hon igång den, skrattar och säger "Det var inte igår vi behövde använda den här!"
Vi flyter sakta ut från land, men inser snart att vi glömt något vid en bod, så hon lyfter fram en eka och säger att vi måste ta oss tillbaka och hämta den där saken vad det nu var. Jag säger att, jag ror fortare ensam, hon kan stanna och passa huset. Så jag hoppar i den lilla båten (som är en aluminium-bakform) och får ett par åror (som är skedar). De är värdelösa, jag paddlar med armarna som värsta ångbåten och kan snabbt vända tillbaka till huset med vad det nu var jag skulle hämta. Tanten har kastat ut ett par bananer till mig i vattnet för att jag ska orka ta mig hela vägen tillbaka. Det var ju snällt.
Väl tillbaka står hon som en piratkapten på verandan och vi kommer in över ett område med långt böljande äckligt sjögräs. Sånt där mjukt grönt som finns i skärgården utanför Stockholm. Det är slemmigt och täcker hela ytan, men jag är inte rädd. Huset har plötsligt stora jeep-däck som vi tar oss fram på, solen kommer fram och värmer våra ansikten och livet är plötsligt ganska skönt!
Där vaknar jag, ett par minuter före klockan ska ringa. Och livet är faktiskt ganska skönt, även om jag är snorig och det är måndag. Jag är faktiskt rätt nöjd just nu.
Plötsligt börjar huset (som ju har alla hamsterburar i sig) att deformeras, det viks ihop på konstiga sätt och byter helt form, som om det var gjort av lego. Det sker en explosion i undervåningen och jag ropar till och tänker att nej nu har alla djur dött. Hon ler mot mig och säger att det är helt normalt. Vi går ner och ser efter, och djuren har överlevt! Huset lossnar nu från grunden och vi befinner oss plötsligt på vatten. Hon den där tanten verkar så lugn och verkar veta vad hon gör så jag hänger bara med. Hon lyfter på en bänk i köket och blottar en båtmotor. Efter lite kruxande får hon igång den, skrattar och säger "Det var inte igår vi behövde använda den här!"
Vi flyter sakta ut från land, men inser snart att vi glömt något vid en bod, så hon lyfter fram en eka och säger att vi måste ta oss tillbaka och hämta den där saken vad det nu var. Jag säger att, jag ror fortare ensam, hon kan stanna och passa huset. Så jag hoppar i den lilla båten (som är en aluminium-bakform) och får ett par åror (som är skedar). De är värdelösa, jag paddlar med armarna som värsta ångbåten och kan snabbt vända tillbaka till huset med vad det nu var jag skulle hämta. Tanten har kastat ut ett par bananer till mig i vattnet för att jag ska orka ta mig hela vägen tillbaka. Det var ju snällt.
Väl tillbaka står hon som en piratkapten på verandan och vi kommer in över ett område med långt böljande äckligt sjögräs. Sånt där mjukt grönt som finns i skärgården utanför Stockholm. Det är slemmigt och täcker hela ytan, men jag är inte rädd. Huset har plötsligt stora jeep-däck som vi tar oss fram på, solen kommer fram och värmer våra ansikten och livet är plötsligt ganska skönt!
Där vaknar jag, ett par minuter före klockan ska ringa. Och livet är faktiskt ganska skönt, även om jag är snorig och det är måndag. Jag är faktiskt rätt nöjd just nu.
Kommentarer:
Trackback