In a Nalle-Puh-state-of-mind
Nu har de sänkt priset på denna till 1 134 pix.
Måste nog köpa en trisslott efter jobbet.
slantbasilusker
Och kors i taket, idag tog sushikillen av sig nitrilhandskarna när han skulle ta betalt. Äntligen.
nya vänner = bra vänner
Har just haft frugan och frugan här hela kvällen, alltid lika trevligt med besök av dem, de är så lika och så olika och jag känner mig alltid lite fundersam efteråt. Inte på något fy-fan-vad-jobbigt-att-de-stannar-så-länge-sätt, utan mer för att jag på något vänster alltid hamnar i diskussioner med frugan2 om relationer och beteenden. Och hur hon och jag skiljer oss i tankesätt. Vilket vi konstaterade idag - är bra. För att vi gnuggar av oss lite på varandra och hittar nya sätt att hantera situationer på. Jag å min sida är rätt bra på att inte överanalysera saker om man jämför. Lite skit-i-det-för-det-löser-sig-alltid-ändå. Medan hon som faktiskt tänker över saker och ting (ibland lite för mycket) faktiskt har lärt känna sig själv ganska bra. Där blir jag helt vilsen. Hon har ett sätt att prata om sig själv som jag inte ens kommer i närheten av. Vi behöver helt enkelt lära av varandra lite. Jag vet att jag kan ha bråttom ibland, ta ut saker i förskott, både bra och dåliga saker, ibland utan backup-plan, och det kan ju vara både bra och dåligt. För visst hinner jag uppleva saker och situationer som aldrig annars hade uppstått. Men visst tusan skulle det vara bra om jag tänkte mig lite för, vad som faktiskt skulle passa mig, vad jag behöver, innan jag rusar in i känslor och väggar. Jag vet inte. Det tål att fundera på lite.
experience has made me rich
Att jag fortfarande har kartonger kvar kan jag inte förstå. Jag äger visst två hela boenden, och borde verkligen göra mig av med minst ett. Och det spelar visst ingen roll hur många gånger jag bär saker till förrådet, för i lägenheten syns det inte att något försvinner. Man kanske borde hyra en eldkastare och börja om. Jag försökte mig på att skruva ihop luckorna till hallskåpen också men jag är på tok för kort och på tok för svag för att åstadkomma någonting, så jag tog en whisky istället och monterade in gamla Madonnaskivor i luckorna så de kan vara fina på golvet istället för på skåpen. När fan ska det kännas som ett boende istället för som ett förråd kan man undra. Ingen vet. Jag ska i vilket fall aldrig mer flytta i hela mitt liv. I den här lägenheten ska jag gifta mig, skaffa femton ungar och leva och dö, för aldrig i helvete att jag packar ner all skit igen och försöker få ordning på det någon annanstans. Enda kruxet är ju att jag måste gifta mig med en dvärg eller en Kendocka för att få plats med ännu mer saker. En till fullvuxen blir ju ganska svårt. Eller ... en hemlös förstås? De brukar ju inte ha så mycket bohag med sig. Undrar om man kan träffa nån trevlig snygg hemlös 30-åring på internet? Whoa. Jag har just hittat en ny marknad för Material Girls.
en helt vanlig jävla tisdag
Negativiteten flödar lika fort som produktiviteten sjunker.
Vi har haft besök från stora märket i ett par dagar och min engelska är ungefär som jag trodde. Helt ok förutom alla svåra fackord. Hur kommer det sig att det är mycket lättare att komponera långa fina mail på engelska än att sitta och föra en yrkesdiskussion om exakt samma ämnen? Jag blev lite frustrerad och började prata om tv-serier och skägg istället, vilket förstås gjorde leverantörskvinnan från USA på ganska gott humör. Jag är sjukt charmig när inte chefen är med tydligen.
Nu när jag äntligen sitter på mitt kontor igen och faktiskt måste jobba med allt det där som hamnar bakom vagnen emellanåt så är jag förvirrad och nybörjare och fortfarande lite kvar i osvenska tänket. Kanske skulle passa på att köra en del direktöversättningar medan jag har dialekten och svengelskan kvar i hjärnan. Orkar inte ladda upp produkter, skriva inspirerande beskrivningar och synonymisera och glorifiera prick just nu. Det krävs lite engagemang och inspiration för att kunna göra en stor klumpig fyrkantig UV-lampa fin och åtråvärd.
Mest av allt längtar jag hem till badkaret nu, kanske skulle tappa upp det och bada för första gången på flera år? Efter en sisådär 5-6 år i stående dusch kanske min arma kropp hade mått bra av vertikal tvätt idag. Korka upp en flarra whisky och tända en sjuhelvetes massa ljus. Det hade kanske gjort mig fin och åtråvärd.
Och inspirerad till imorgon.
Vi har haft besök från stora märket i ett par dagar och min engelska är ungefär som jag trodde. Helt ok förutom alla svåra fackord. Hur kommer det sig att det är mycket lättare att komponera långa fina mail på engelska än att sitta och föra en yrkesdiskussion om exakt samma ämnen? Jag blev lite frustrerad och började prata om tv-serier och skägg istället, vilket förstås gjorde leverantörskvinnan från USA på ganska gott humör. Jag är sjukt charmig när inte chefen är med tydligen.
Nu när jag äntligen sitter på mitt kontor igen och faktiskt måste jobba med allt det där som hamnar bakom vagnen emellanåt så är jag förvirrad och nybörjare och fortfarande lite kvar i osvenska tänket. Kanske skulle passa på att köra en del direktöversättningar medan jag har dialekten och svengelskan kvar i hjärnan. Orkar inte ladda upp produkter, skriva inspirerande beskrivningar och synonymisera och glorifiera prick just nu. Det krävs lite engagemang och inspiration för att kunna göra en stor klumpig fyrkantig UV-lampa fin och åtråvärd.
Mest av allt längtar jag hem till badkaret nu, kanske skulle tappa upp det och bada för första gången på flera år? Efter en sisådär 5-6 år i stående dusch kanske min arma kropp hade mått bra av vertikal tvätt idag. Korka upp en flarra whisky och tända en sjuhelvetes massa ljus. Det hade kanske gjort mig fin och åtråvärd.
Och inspirerad till imorgon.
längtan schmängtan
Jag är frisk nu. Men ofantligt trött ändå. På gränsen till sömnig.
Imorse snoozade jag i nästan en timme med stress och en kvarts försening till jobbet som påföljd. Det är såå dåligt. Jag behöver varenda övertidsminut nu när jag är så pank. Det är den 14e idag och jag har 600 spänn kvar, varav 500 borde gå till nytt busskort men det fins ju inte en chans i helvete att det går. Jag vill ju äta också. Och gå på spelning på lördag. Och så ska Volvon besiktas och betalas och det kommer väl landa på ett par tusen innan det är klart. Så just nu är det lite synd om mig. För att jag har så kasst med pengar. Till råga på allt fyller ju varenda jävla kompis 30 i år, så det går massa pengar till det varje månad.
Men - jag är frisk.
Jag har de bästa vännerna i hela världen.
Jag ska få hälsa på Perra imorgon och ta en ridtur.
Jag har (om än dyrt) tak över huvudet.
Jag har (gärna lite bättre betalt) fast arbete.
Och jag ska gå ut på lördag vad som än händer.
Fy fan vad jag ser fram emot lördag.
Lilla Pappa ♥
Jag läste en artikel om en nyöppnad restaurant i Malmö som verkar nice. De köper in djur direkt från gården, och tillagar allt på djuret, istället för att bara plocka det klassiska och sedan dumpa resterna. Menyn arrangeras alltså om från dag till dag beroende på vad de har i huset. Bra där!
HÄR är artikeln.
Så jag mailade artikeln till min far och frågade när vi skulle åka till Malmö bara sådär? Hans svar:
"Är du fortfarande sugen på pölsa? Eller är det någon bland kockarna du ser efter? /Pa"
Utdrag ut artikeln i Sydsvenskan:
"Mannen bakom maten heter Andreas Dahlberg. Tillsammans med sin trupp, med sekundanten Wade Brown i spetsen, levererar han enkel och rustik mat till matmedvetna malmöiter. Eller matmedvetna, förresten ... Hur kan man som tänkande människa förbehållslöst dyrka kött när klimathot och svinerier i djurindustrin var hett löpsedelstoff hela förra året? Andreas rynkar pannan:
– Måste tänka lite ... På sätt och vis går det väl inte att försvara. Men djuren hade inte funnits om människan inte fött upp dem. Vi serverar lamm och grisar som haft ett bra liv och vi serverar hela djuret. Det känns liksom ... respektfullast så. Och sen lagar vi dem så bra vi bara kan."
"Han är noga med att påpeka att Bastard inte är någon inälvskrog.
– Vi lagar allt som är intressant men vi tar ju hem hela djur från Olingslund och så lagar vi oss igenom det. Det blir ju alla möjliga bitar."
HÄR är artikeln.
Så jag mailade artikeln till min far och frågade när vi skulle åka till Malmö bara sådär? Hans svar:
"Är du fortfarande sugen på pölsa? Eller är det någon bland kockarna du ser efter? /Pa"
Utdrag ut artikeln i Sydsvenskan:
"Mannen bakom maten heter Andreas Dahlberg. Tillsammans med sin trupp, med sekundanten Wade Brown i spetsen, levererar han enkel och rustik mat till matmedvetna malmöiter. Eller matmedvetna, förresten ... Hur kan man som tänkande människa förbehållslöst dyrka kött när klimathot och svinerier i djurindustrin var hett löpsedelstoff hela förra året? Andreas rynkar pannan:
– Måste tänka lite ... På sätt och vis går det väl inte att försvara. Men djuren hade inte funnits om människan inte fött upp dem. Vi serverar lamm och grisar som haft ett bra liv och vi serverar hela djuret. Det känns liksom ... respektfullast så. Och sen lagar vi dem så bra vi bara kan."
"Han är noga med att påpeka att Bastard inte är någon inälvskrog.
– Vi lagar allt som är intressant men vi tar ju hem hela djur från Olingslund och så lagar vi oss igenom det. Det blir ju alla möjliga bitar."
Ray LaMontagne
När jag vaknade till Sveriges Radios P1 imorse och hade lyssnat klart på vetenskapsradion eller vad det heter så kom det någon slags väderrapport för morgondagen. Så en liten stund trodde jag att det var torsdag. Sedan började de prata om snö och jävulskap och då förstod jag att så inte var fallet. Det var inte torsdag, och jag fanns inte på riktigt. För snö, nu? I oktober? Nää. Men visst fan fick jag skrapa bilen när jag kom ut. Första dagen den här hösten. På västkusten! Skrapa bilen! I oktober!
Men det är förstås väldigt lätt att andas när luften är så här klar och långsam. När det blir lite glesare mellan molekylerna och allt känns ... tyst. Gräset kläs i ett skimrande hölje av tunt vitt fras och löven blir gula och bruna. Livet är ganska vackert då.
Men det är förstås väldigt lätt att andas när luften är så här klar och långsam. När det blir lite glesare mellan molekylerna och allt känns ... tyst. Gräset kläs i ett skimrande hölje av tunt vitt fras och löven blir gula och bruna. Livet är ganska vackert då.
Feberdrömmar.
Igår kväll när jag skulle somna hörde jag en hund som tassade in i sovrummet, vilket är märkligt, eftersom jag inte äger någon hund. Sedan drömde jag att jag öppnade munnen på katten musse och plockade ut färgglada stenar i olika storlekar, snäckskal och annat jox som han stoppat i sig. Jag kunde öppna katten ända ner till magen, det låg en massa bråte där. Inte konstigt att jag tycker han är tung! Kanske var det han som tassade in i sovrummet tidigare?
Tankenöt.
Så. Den sjuka katten har från ingenstans börjat tugga på sladdar och kontakter. Jag frågar mig vad han kan vilja med detta, stänga av musiken? Ta livet av sig? Kliar det i munnen? Jag leker lite med honom men inte ens det tycks hjälpa. Han går till nästa sladd och tuggar. Jag vill inte tro att flytten in till inomhus har gjort honom deprimerad. Eller, jag vägrar tro det.
Vet inte vad jag ska ta mig till med det lilla monstret.
Vet inte vad jag ska ta mig till med det lilla monstret.
Skolstart!
Typisk förkylning på gång:
• Metallsmak i munnen
• Ont i kroppen, särskilt ryggen
• Tät i näsan på morgonen
• Någon slags blåsa i näsan som gör att jag inte kan nudda ansiktet
• Svullet tandkött
• Slö i sinnet
• Typisk "tyck-synd-om-mig-attityd"
• Suckig
• Sugen på vitlök
• Konstant trött
• Vansinnigt törstig
Så jag äter vitlök. Tänker på whisky men är inte sugen. Kanske borde prova en halvliter, det blir ju i vilket fall mycket roligare att må såhär. Slutar röka. Sträcker på mig. Blir irriterad på katterna. Kommer ändå inte i säng i tid. Sväljer och känner efter trots att jag gör allt för att försöka ignorera symptomen. Tar en värktablett. Fastnar med blicken på ingenting. Önskar mig en person som kan pyssla om mig. Vill inte prata med någon. Loggar ut.
• Metallsmak i munnen
• Ont i kroppen, särskilt ryggen
• Tät i näsan på morgonen
• Någon slags blåsa i näsan som gör att jag inte kan nudda ansiktet
• Svullet tandkött
• Slö i sinnet
• Typisk "tyck-synd-om-mig-attityd"
• Suckig
• Sugen på vitlök
• Konstant trött
• Vansinnigt törstig
Så jag äter vitlök. Tänker på whisky men är inte sugen. Kanske borde prova en halvliter, det blir ju i vilket fall mycket roligare att må såhär. Slutar röka. Sträcker på mig. Blir irriterad på katterna. Kommer ändå inte i säng i tid. Sväljer och känner efter trots att jag gör allt för att försöka ignorera symptomen. Tar en värktablett. Fastnar med blicken på ingenting. Önskar mig en person som kan pyssla om mig. Vill inte prata med någon. Loggar ut.
lite tunnhårig va?
Jag satt på ett ganska ... avslappnat sätt i någon slags fåtölj med träarmatur.
Jag hade lite för korta shorts och en vit t-shirt som halkat upp över magen.
Mina fötter var uppe på något slags bord som var belamrat med prylar.
Väggarna i rummet var täckta av mörkt grön väv, och på dem satt saker uppsatta.
Mässingssaker, och gamla kartor. En barometer. En sextant kanske.
Framför mig satt en man i smutsig vit skjorta och visade olika slags tidsskivor, sätt att hålla ordning på tiden förr i tiden. Det var runda skivor med pilar och längs kanterna ett spår som en träkloss åkte i, så kunde man liksom föra runt klossen till den tidpunkt man ville hålla koll på. Oerhört avancerat.
Bredvid mig satt en annan man i blå skjorta, kanske något slags urtvättad jeansskjorta. Han satt med ryggen mot mig, snett framför min stol. Hans hår var grått med svarta stråk. Han verkade lite förlägen och kanske lite efter. Han vände på huvudet och såg på mig. Blicken for ner mot min exponerade mage innan han vände sig om mot tidsskivemannen igen. Mannen med tidsskivorna var helt uppslukad av sin egen berättelse och visade flera olika skivor samtidigt. Nästan for med händerna över dem och högg fast i än den ena, än den andra och snurrade på träklossarna nästan maniskt långsamt för att förtydliga hur exakta de var.
Plötsligt vände sig mannen i blå skjorta om igen mot mig och frågade tyst:
"Den där aluminiumsaken i din mage... för det är aluminium va?"
Jag såg att han tittade på min piercing i naveln, fastän han försökte titta ner i golvet.
Han mötte aldrig min blick. Huvudet vänt mot mina fötter, men blicken fast.
"Det är faktiskt rostfritt stål" sade jag försiktigt, som för att inte skrämma mannen.
"Den tillhör någon va? En Chayenneindian kanske." Och så vände han sig om igen.
Nästan trumpet, för att den aldrig skulle kunna bli hans.
Han skulle aldrig få äga mig, kände han på sig.
Och av någon anledning blev jag ledsen.
För hans skull.
Jag hade lite för korta shorts och en vit t-shirt som halkat upp över magen.
Mina fötter var uppe på något slags bord som var belamrat med prylar.
Väggarna i rummet var täckta av mörkt grön väv, och på dem satt saker uppsatta.
Mässingssaker, och gamla kartor. En barometer. En sextant kanske.
Framför mig satt en man i smutsig vit skjorta och visade olika slags tidsskivor, sätt att hålla ordning på tiden förr i tiden. Det var runda skivor med pilar och längs kanterna ett spår som en träkloss åkte i, så kunde man liksom föra runt klossen till den tidpunkt man ville hålla koll på. Oerhört avancerat.
Bredvid mig satt en annan man i blå skjorta, kanske något slags urtvättad jeansskjorta. Han satt med ryggen mot mig, snett framför min stol. Hans hår var grått med svarta stråk. Han verkade lite förlägen och kanske lite efter. Han vände på huvudet och såg på mig. Blicken for ner mot min exponerade mage innan han vände sig om mot tidsskivemannen igen. Mannen med tidsskivorna var helt uppslukad av sin egen berättelse och visade flera olika skivor samtidigt. Nästan for med händerna över dem och högg fast i än den ena, än den andra och snurrade på träklossarna nästan maniskt långsamt för att förtydliga hur exakta de var.
Plötsligt vände sig mannen i blå skjorta om igen mot mig och frågade tyst:
"Den där aluminiumsaken i din mage... för det är aluminium va?"
Jag såg att han tittade på min piercing i naveln, fastän han försökte titta ner i golvet.
Han mötte aldrig min blick. Huvudet vänt mot mina fötter, men blicken fast.
"Det är faktiskt rostfritt stål" sade jag försiktigt, som för att inte skrämma mannen.
"Den tillhör någon va? En Chayenneindian kanske." Och så vände han sig om igen.
Nästan trumpet, för att den aldrig skulle kunna bli hans.
Han skulle aldrig få äga mig, kände han på sig.
Och av någon anledning blev jag ledsen.
För hans skull.
7-4 till landet
Dagen började bra, jag drömde att jag var på en tågstation med lillebror och blev lite kissnödig, men när jag väl satt inne på toan så såg jag att allt var täckt i bajs. Till och med toapapperet. Det var sådääär härligt.
Sedan när jag vaknade på riktigt så kände jag näsan på en gång att jag borde ta bilen idag. Vilket är märkligt, för jag hade ju tänkt att cykla hela veckan. Men det kändes i hela kroppen att jag borde ta bilen. Inte för att jag var lat, utan för att nåt troligtvis kommer hända idag. Så jag gjorde mig i ordning och gick ut till bilen. När jag skulle låsa upp var den redan upplåst. Första tanken var att jag nog glömt att låsa den. Men jag har ju värsta tvångstanken om att jag måste låsa när jag lämnar bilen, jag till och med går tillbaka och kollar minst en gång. Konstigt. När jag kom in kändes bilen lite kall och fuktig. Jag stängde dörren bakom mig och kollade så att inga fönster var pangade, men alla var hela och fina. Lampan lyste dock och det visade sig att passagerardörren inte var helt stängd. Alltså har någon varit i bilen. Jag drog in luft genom näsan och letade i doftminnet efter urin, bajs (som i drömmen) eller någon annan märklig doft, men bilen luktade precis som vanligt. Fuktigt tyg, lite stall och en hint av gammal rök. Mobilladdaren var kvar, även stereofronten, ett halvt paket cigg var kvar, även CD-freestylen i handskfacket. Inget stulet alltså. Inte ens parkeringskorten.
Märkligt.
Jag startade bilen och började åka mot jobbet. Kände mig lite paranoid. Kollade taket genom backspegeln om det var blod någonstans. Drog in mer luft genom näsan och luktade på luften. Lyssnade efter konstiga ljud. Kollade om några säten var uppskurna. Inget. Ett poäng till landet för att man inte behöver vara orolig och låsa bilen hemma.
Sedan när jag vaknade på riktigt så kände jag näsan på en gång att jag borde ta bilen idag. Vilket är märkligt, för jag hade ju tänkt att cykla hela veckan. Men det kändes i hela kroppen att jag borde ta bilen. Inte för att jag var lat, utan för att nåt troligtvis kommer hända idag. Så jag gjorde mig i ordning och gick ut till bilen. När jag skulle låsa upp var den redan upplåst. Första tanken var att jag nog glömt att låsa den. Men jag har ju värsta tvångstanken om att jag måste låsa när jag lämnar bilen, jag till och med går tillbaka och kollar minst en gång. Konstigt. När jag kom in kändes bilen lite kall och fuktig. Jag stängde dörren bakom mig och kollade så att inga fönster var pangade, men alla var hela och fina. Lampan lyste dock och det visade sig att passagerardörren inte var helt stängd. Alltså har någon varit i bilen. Jag drog in luft genom näsan och letade i doftminnet efter urin, bajs (som i drömmen) eller någon annan märklig doft, men bilen luktade precis som vanligt. Fuktigt tyg, lite stall och en hint av gammal rök. Mobilladdaren var kvar, även stereofronten, ett halvt paket cigg var kvar, även CD-freestylen i handskfacket. Inget stulet alltså. Inte ens parkeringskorten.
Märkligt.
Jag startade bilen och började åka mot jobbet. Kände mig lite paranoid. Kollade taket genom backspegeln om det var blod någonstans. Drog in mer luft genom näsan och luktade på luften. Lyssnade efter konstiga ljud. Kollade om några säten var uppskurna. Inget. Ett poäng till landet för att man inte behöver vara orolig och låsa bilen hemma.
Vykort från Kroatien
Jag älskar min nya säng. Även om jag tror att jag nog beställt en lite för mjuk resårmadrass så älskar jag hela upplevelsen. Att klättra upp dit på kvällen, massa täcke och kuddar som är helt fluffiga och mjuka, min lilla sänglampa och Musse som kommer farande i 120 precis bakom mig, äntligen ska vi sova. Jag älskar tapeten, jag älskar mitt överkast, jag älskar mina lakan och jag älskar bredden. Allt älskar jag. Jag kan gå och snegla på sängen flera gånger innan det är dags, snart, snart ska vi klättra upp dit, Musse och jag. Sinus, den andra katten, tycker bara om att ligga på ullfilt i fönstret och hålla koll på spårvagnarnas tidtabell.
Jag tror att jag kommer älska sängen extra mycket ikväll, eftersom jag varit så duktig och cyklat till jobbet idag. Det hade varit kul att komma ihåg precis hur anfådd jag blev i backen på vägen hem, bara för att se hur lång tid det tar innan jag inte blir anfådd längre. Dagar? Veckor? Månader? För när man väl är igång, då märker man liksom inte när man börjar få igång konditionen, plötsligt en dag finns den bara där, och man vet inte när den kom. Eller ens om den funnits där länge.
Det regnade i vilket fall inte på hemvägen, så jag var bara varm och torr men lite flåsig när jag kom innanför dörren och klev på posten, och möttes av Musse som alltid vill bli buren när jag kommer hem. Jag älskar det också.
Superwoman!
Köpte ett buss(/båt)kort igår då äntligen.
Så att jag ska kunna börja cykla/åka båt till jobbet.
Och visst fan regnade det så innihelvete när jag vaknade.
Men fan den som ger sig tänkte jag och tog cykeln ändå.
Nu jävlar ska vetedegslåren få sig en omgång som heter duga.
Och så rullade jag ner till båten som ska ta mig över älven.
Det tog ca 2 meter innan skorna var genomsura.
Men jag gjorde det. Och såhär i efterhand var det så jävla värt. Piggare än någonsin intog jag kontoret och har fått ganska mycket gjort redan, lite så att jag är beredd att åka hem nu. Att dessutom sitta inne på båten när det viner störtregn utanför fönstret och läsa en kass Metro gör ju inte heller morgonen sämre. Lätt att jag kommer cykla så länge det bara går, även om jag kanske måste lägga pengar på vinterdäck till hojen, och såklart måla den lite fint. Jag ska försöka lägga upp en bild på min plan. Om jag orka fixa en plan.
...
Såhär hade jag tänkt mig ungefär.
Nu har jag knyckt den här bilden och målat cykeln på bilden, så ni får ha lite fantasi.
Min egen cykel är redan målad, lite sjaskigt gjort, så det behövs göras nåt hur som helst.
Och ... förlåt till dig vars bild jag förstört med mina turkosa drömmar.
Så att jag ska kunna börja cykla/åka båt till jobbet.
Och visst fan regnade det så innihelvete när jag vaknade.
Men fan den som ger sig tänkte jag och tog cykeln ändå.
Nu jävlar ska vetedegslåren få sig en omgång som heter duga.
Och så rullade jag ner till båten som ska ta mig över älven.
Det tog ca 2 meter innan skorna var genomsura.
Men jag gjorde det. Och såhär i efterhand var det så jävla värt. Piggare än någonsin intog jag kontoret och har fått ganska mycket gjort redan, lite så att jag är beredd att åka hem nu. Att dessutom sitta inne på båten när det viner störtregn utanför fönstret och läsa en kass Metro gör ju inte heller morgonen sämre. Lätt att jag kommer cykla så länge det bara går, även om jag kanske måste lägga pengar på vinterdäck till hojen, och såklart måla den lite fint. Jag ska försöka lägga upp en bild på min plan. Om jag orka fixa en plan.
...
Såhär hade jag tänkt mig ungefär.
Nu har jag knyckt den här bilden och målat cykeln på bilden, så ni får ha lite fantasi.
Min egen cykel är redan målad, lite sjaskigt gjort, så det behövs göras nåt hur som helst.
Och ... förlåt till dig vars bild jag förstört med mina turkosa drömmar.
Nä du.
Någon föreslog att jag skulle ta bort min katt.
För bara en liten stund sedan kom förslaget, för att katten lider så.
Jag fick någon slags ångestattack och var tvungen att köra huvudet mellan knäna och gråta hysteriskt någon minut och sedan blev jag arg. Min katt lider ju inte ens. Han har problem kanske 12 dagar per år i snitt. Resten av dagarna är han glad och pigg och busig och gosig. Mest av allt gosig. Jag tar inte bort en katt för att den lider en vecka eller två per år. Min katt är mitt barn och inga pengar i världen kan vara mer värt än hans liv. Den dag jag ser på honom att han inte orkar längre, då ska jag ta bort honom, för hans skull. Men aldrig för min skull, för att kattfan är dyr i drift på något sätt. Så skulle man aldrig prata om en rashund, man skulle prova allt, allt innan man ens tänkte tanken att ta bort den. Och varför skulle en bondkatts liv vara mindre värt än en hunds?
Oj vad arg jag blev. Tur att jag har en blogg att skriva av mig i.
För bara en liten stund sedan kom förslaget, för att katten lider så.
Jag fick någon slags ångestattack och var tvungen att köra huvudet mellan knäna och gråta hysteriskt någon minut och sedan blev jag arg. Min katt lider ju inte ens. Han har problem kanske 12 dagar per år i snitt. Resten av dagarna är han glad och pigg och busig och gosig. Mest av allt gosig. Jag tar inte bort en katt för att den lider en vecka eller två per år. Min katt är mitt barn och inga pengar i världen kan vara mer värt än hans liv. Den dag jag ser på honom att han inte orkar längre, då ska jag ta bort honom, för hans skull. Men aldrig för min skull, för att kattfan är dyr i drift på något sätt. Så skulle man aldrig prata om en rashund, man skulle prova allt, allt innan man ens tänkte tanken att ta bort den. Och varför skulle en bondkatts liv vara mindre värt än en hunds?
Oj vad arg jag blev. Tur att jag har en blogg att skriva av mig i.
Återfall.
Bra saker:
√ ingen harpest sedan sist, vilket måste utesluta vägglöss
√ katten blir bättre, vilket styrker vanlig jävla foderallergi
√ jag börjar lära mig var jag får parkera på nätterna
√ mammi fixade pengar till ett busskort så jag kan börja åka båt
√ jag njuter också av att komma hem på eftermiddagarna
√ rykten om ev. arbetslöshet verkar vara ogrundade
√ katten blir bättre, vilket styrker vanlig jävla foderallergi
√ jag börjar lära mig var jag får parkera på nätterna
√ mammi fixade pengar till ett busskort så jag kan börja åka båt
√ jag njuter också av att komma hem på eftermiddagarna
√ rykten om ev. arbetslöshet verkar vara ogrundade
PMS med mintdoft
Vad är det för jävla idiot som sätter ett tuggummi på motorhuven på en PMS-stinn kvinnas bil? När jag kom ut imorse så satt det där, som en svulstig finne med tandavtryck. Jag funderar seriöst på att ta en avgjutning och skicka in till polisen så de får starta en utredning och ta tandavtryck på hela jädra Västra Götalands befolkning. Sen ska jag tvinga förövaren att själv tvätta hela bilen med munnen, vartenda uns av mintdoft ska bort. Sen ska han få ta min kattlåda också med munnen när han/hon ändå är igång. Idiot.
en sorts intelligensnivå
Jag: Du har skrivit ut på tjockt dyrt papper, var det meningen?
Han: (lite stressat) Nej, oj, det var ju inte meningen, är det stoppat nu då?
Jag: Nej, jag bytte på skrivaren, tryckte på en knapp så det skrev ut på vanligt papper istället.
Han: (fortfarande lite stressat) Jaha, så det är stannat nu då.
Jag: Nej jag bytte fack, så det är på vanligt papper nu.
Han: (frågande) Så jag kan bara trycka på "skriv ut" igen nu då?
Jag: N e j - j a g - b y t t e - f a c k - s å - d e t - k o m m e r - r ä t t - n u
Han: (pling!) JAHA! Kan man göra så???
Jag går.