SARIS DRÖMMAR

Jag vaknar 08.00 av billarm utanför fönstret. Förstår först ingenting. Sen tittar jag på klockan och inser att tåget går om 40 minuter. Får lite panik. Jag rafsar ihop det jag kan tänkas behöva under tre veckor och springer till vagnen. Blir jättesvettig. Har inte ens morgonpissat kommer jag på när jag sitter på vagnen. Bakfull. Antar att jag får skylla mig själv. Man ska inte supa kvällen före avresa. Men det gick bra. Jag kom till tåget utan biljett och bokningsnumret kvar på hallbyrån. Ännu svettigare. Tåget såklart ersatt med buss så jag får springa även dit. När jag väl dimper ner på sätet (långt bak) på bussen dryper jag och får lov att klä av mig massor. Behöver sova men törs inte för jag vet inte när jag ska vara framme.

Vad hände? Hur hann jag? Har jag med mig allt? Det enda jag kommer på är att jag lämnat datorn på hemma. Jag ringer Malin. Hon lovar att köra förbi en sväng och stänga av datorn. Tack för mina vänner.

Nu sitter jag framför lillebrors dator och har fortfarande inte duschat. Har inte ens tänkt tanken faktiskt förrän nu men det är nog bra om jag tar tag i den hygieniska biten inte allt för sent. När jag tänker efter. Behöver lite Mars Volta först. Lillebror kommer till undsättning innan jag ens skrivit klart meningen :-)

Tack för igår, det var jävulskt roligt iallafall (fast inte A kom).

Vad hände igår förresten? Nu när jag läser mina gamla inlägg blir jag mörkrädd. Herregud. Det är livsfarligt att ha tillgång till internet när man är packad.

Nu skiter jag i allt. Packningen tar jag imorgon före jag åker.

Nu går jag ut istället. Har just svept en öl snabbare än jag mindes möjligt. Vafan, det är ju bara lördag en gång i veckan.. Plötsligt lärde jag njuta i fulla drag av att jag är singel och inte behöver anpassa mig efter någon. Jag gör tamejfan precis vad jag känner för, och ikväll ska jag ut och hångla lite :-)

Imorgon en annan dag hoppas jag att jag kommer åt att skriva lite, mina tre veckors exil påbörjas ju imorgon bitti så vi får se hur tätt det blir nu. Tills nästa gång - händerna på täcket mina vänner!

Jag tittade inte så mycket på Lost när det gick. Flera avsnitt missade jag för att jag inte var hemma, andra missade jag för att jag zappade runt på annat. Jag har egentligen ingen ursäkt för att jag inte satt slaviskt framför serien som många andra gjorde. Precis som jag idag inte har någon ursäkt till varför jag sitter framför Lost istället för att packa eller dammsuga eller vattna mina stackars blommor innan jag lämnar dem. Just nu hoppas jag mest på att jag ska få tummen ur innan det blir allt för sent och mörkt.

Jag brukar ju gilla att packa! Jag brukar skriva lista flera dagar i förväg och sen packar jag så bra och glömmer nästan aldrig någonting. Vad har hänt med mig??

Så är det konstaterat. Jag är en player. Jag skulle väl inte gå ut egentligen men när Malin ringde och frågade om jag ville komma ut en sväng med hennes tjejer så tänkte jag 'vafan, varför inte'. Så jag drog på mig bootsen och snyggjeansen och tog med mig en flarra vin (jag som inte ens dricker vin men det var ju tjejkväll för tusan). Tjejerna var väl trevliga men jag blev glad när PG kom hem och underhöll mig. Vi gick och käkade en sväng innan vi trillade in på Kings Head. Jag tycker om den puben, det är precis i min smak, lagom musik och trevligt blandat folk. Den första jag ser är Måns. Han sitter där och blir alldeles ledsen när jag säger att jag ska åka bort i tre veckor. Det känns konstigt. Att han sedan talar om det för andra är ännu konstigare. Som vanligt blir jag helt ställd. Det är nästan som om han inte ska vara kapabel till att bli kär i någon men egentligen är ju det hans fulla rätt precis som det är min att INTE bli kär. Det blir bara så underligt när han beter sig såhär för vi spelar inte i samma liga så det ska liksom inte hända. När han går vill han gärna att jag ska gå med men det gör jag inte. Jag sitter kvar och T (exets nya) kommer och det känns bra att prata med henne. Riktigt bra till och med. Som om vi kan bli vänner, bara vi liksom utan någon annan. Jag hade flytt till baren och hittat några killar som jag satt och trackade en stund. När de andra gick hem kom T dit också och vi blev kvar. Jag hade så roligt där i baren och var inte sen att följa med när det skulle dras vidare. Inte en tanke på att ringa Måns dock. Vi hamnade uppåt avenyn innan jag och en av killarna, Andreas, tyckte att det faktiskt blev tråkigt och ingen vill egentligen gå in på Park Lane. Jag tar med mig Andreas hem och förklarar att inget kommer hända inatt. Vilket det inte gjorde på natten men ändå. Jag sitter nu och tänker att 'nu får jag ju ge mig'. Vad är det som driver mig i den här satans jakten på uppmärksamhet? Jag har så trevligt med olika människor varje helg och njuter av att knöka mig in i ett killgäng och bara vara snygg och klämmig. När vi skildes åt idag gav jag honom medvetet inte mitt nummer eftersom inget av värde hänt och inget mer kommer att hända. Han ger mig en puss dock och säger att vi nog kommer ses på Kings Head vad det lider. Jag pussar tillbaka och vet att vi nog kommer ses men att det kommer dröja och att ingenting kommer hända nästa gång heller. Eller? Han är fin, Andreas. Men innan vi ses nästa gång kommer jag att ha nerlagt nya offer och gått vidare. Jag gör så. Men jag har ju roligt. Då borde det vara tillåtet. Ingen har ju blivit allvarligt sårad än. Hoppas jag. Jag ska iallafall ge Måns lite rep och faktiskt ringa ikväll. Även om jag nog inte ska gå ut så förtjänar han faktiskt ett telefonsamtal. Ett hej och 'hade du kul igår?'. Fast först ska jag nog göra lite frukost. Halvsju på kvällen, det är nog dags nu. Imorgon en annan dag.. Tills dess - Koma:OneOfUsMustHang

Jag städade ur naveln igår. Det händer väl inte för ofta. Där fanns lite ludd men inte så mycket annat, tack och lov. Jag hade väntat mig en mindre kärnkatastrof när jag kom på tanken men tydligen är min navel ganska självstädande. Jag tänkte att det säkert samlas massvis med bakterier där och har man dessutom en liten piercing så borde man nog vara noga. Men inte ens lite död hud fanns att finna i hudhålet, bara lite rosa ludd som säkert kom från tröjan jag hade igår. Jag var givetvis tvungen att lukta på luddet, ifall det var gammalt, men det luktade ingenting. Så nu kan jag pilla mig i naveln med gott samvete, för den är hel och ren. Idag är sista dagen innan semester. Jag har varit smart nog att lämna massor av jobb till idag. Det var tydligen viktigare att ha två skapligt lugna veckor och en superhektisk dag än att få det lite lugnare innan semestern. Men det gör inget. Nu gör jag så gott jag kan innan jag drar hem. Kanske utgång ikväll, packning imorgon och sen drar jag. Borta i tre veckor!! Det ska bli så skönt!! Inget jävla 'tills dess' nu, jag kommer ju skriva mer. Sen. När jag får en till minut.

By request har jag nu fixat en bra sida där jag kan lägga ut vad jag tänker. På min egen begäran flyttar jag härmed bort från Bill och gamla bloggen till ny och fräsch mark. Vill någon läsa gamla inlägg går det inte för att jag vägrar berätta vart jag fanns tidigare. Så håll tillgodo, här kommer en ny början med gamla tankar. Från medeltiden actually. --- Helgen var i det stora hela bra. Jag har varit i Kungälv och lyssnat på Lillebror och ätit laxklämma och hängt i en smedja och druckit massa öl och rökt cigaretter och sovit dåligt. Muntergökarna från Ludvika underhöll mig och tog fram filtar varje gång jag huttrade till. Så kallt det var. Jag skulle gå och pissa och kom tillbaka med en hästkorvring. Lillebror klättrade i berg med vevlira på magen och var inte så nykter och det går inte att klättra i medeltidspjucks så han trillade och vevliran tog lite stryk och han fick ett snyggt köttsår på ryggen men har varit glad ändå. Jag blev instängd i borgen och kom inte ut utan fick sova uppe på en bro under morgonsolen. Jag bröt mig ut tidigt tidigt och stal en buss hem till äggröra och soffa. Sagoberättaren Från Söder introducerades för mig sent på fredagkvällen. Jag var under påverkan av alkohol och hade hunnit bli ganska kaxig. Sagoberättaren Från Söder blev varnad att jag skulle såga honom längs fotknölarna om han inte passade sig. Men jag pratade mest om mandelpotatis och då blev Sagoberättaren Från Söder imponerad och tyckte inte alls att jag var kaxig. Svarta Blixten som var vår riddare vann inte på tornerspelet så jag gick ut och köpte öl och såg slutet från barsidan och frös lite till. Sagoberättaren Från Söder fick tänderna utdragna och bjöd på vitlökskorv tills jag inte hade några fungerande smaklökar kvar och elden brann ut hela tiden fast vi hade viagra och fast Smed-Olle späntade ved som en riktig karl ska. Det yrde som av glitter när solen låg på från rätt håll. Glittret som var sot och annat konstigt svaveldamm lade sig överallt. Jag fnös till när jag kom hem och det yrde om mig. Jag satt under tältduken på en stol och försökte göra mig osynlig. Rökte cigaretter och tittade på när de hamrade och eldade. Tittade på glittret. Tyst som en mus smuttade jag på insmugglad öl under filten och fnissade åt folket som gick förbi. Hur förvånansvärt många det var som frågade om det var en smedja och om de verkligen smidde på riktigt? Om jag blev hungrig smög jag iväg och köpte laxklämma eller en fattig riddare som jag sedan tog med mig in under filten. Satt där i flera timmar. Ibland kom lillebror förbi med sitt band och spelade en trudelutt för mig och alla barn.

Jag fick ingen glass men det gjorde inget för jag fick öl och jag höll mig rätt glad fast vi var tvungna att åka till Skåne och Farfar bara på mat. Jag gjorde svarta bromsspår utanför deras gata mitt i idyllen och fnissade men sen fick jag lite dåligt samvete för det var ju ganska onödigt egentligen. Han däremot var på kasst humör och hörde ingenting och lyssnade inte på pikar som vanligt och gick in sen och försvann men det gjorde inget för jag är nog fortfarande lite arg fast det är flera år sedan något stort egentligen hände men jag kommer nog att vara förbannad på honom jämt, åtminståne tills han dör. Fast jag inte kan erkänna det egentligen. Summan av kardemumman blir en lillebror hemma och en Sara frussen på jobbet. Jag behöver tvätta och dammsuga men vill inte göra något av det. Jag vill hem till mitt sprillans bredband och hem till soffan och täcket. Vill inte börja packa men jag ska vara borta länge nästa sväng och inte har jag hunnit någonstans på min klänning så jag får väl gå naken i Visby. Eller ta på mig mina medeltida jeans. Fan. Imorgon en annan dag ska jag tala om något annat. Tills dess - njut av allt det gråa och håll tummarna för att min symaskin fungerar.