SARIS DRÖMMAR

Vaknade imorse med en dröjande känsla av en gurglande mans hals under mina tummar. Högst otrevligt måste tilläggas. Han var obehaglig och vägrade sluta flirta trots att jag upprepade gånger bett honom. Jag var mer intresserad av hans vän, men detta till trots fortsatte han antasta mig, och jag vet inte ens vad som hände, men plötsligt hjälpte snygga kompisen till att hålla mannens ben medan jag ströp honom. Jag ville inte döda honom, bara ... typ ... göra honom lite medvetslös.

Nu har jag lämnat katterna hos snälla Maggan & J. Kissarna såg nöjda ut och verkade nyfikna och höll sig knappt undan alls, gosade med nya människorna och kollade runt noga. J ska vara ledig ikväll och hänga med dem, så jag är inte alls orolig. För katterna alltså. För min egen del är jag mer orolig. Hur ska jag klara mig åtta nätter utan jobbiga morrhår och snarkande pälshögar? Utan den förbehållslösa typ av kärlek som bara ett husdjur kan ge? Första natten i egen säng dessutom. Jag saknar dem redan så att det gör ont. Jag ska fylla hela kvällen med göromål, passa på att våttorka noga och vädra. Passa på att städa badkar och vika lakan, sånt som är svårt med nyfikna katter omkring sig hela tiden. Försöka göra situationen till något nyttigt och behändigt, hur svårt det än må vara.

Men om jag drömde såna mardrömmar natten till idag, hur fan ska det då gå ikväll utan katter??

Jag som alltid hävdat att jag har världens längsta tålamod och att mitt enorma lugn är en av mina bästa styrkor får nog tänka om lite. Faktum är att jag hetsar upp mig ganska lätt när det inte går som jag tänkt, även om hetset mest består av en snabb svordom och lite viftande i luften innan det går över. Jag är även lite paranoid har jag märkt. Jag tror att jag är bevakad överallt. Både hemma och på jobbet. Jag tror även att någon är i min lägenhet ibland när jag inte är hemma. Ibland när jag kommer hem är inte alla lås låsta, och ganska ofta ligger saker på en annan plats än där jag lade dem (tycker jag). Nu finns det ju inte så många att misstänka då jag vet vilka som har nycklar och tillgång till min lägenhet. Men det som var poängen är ju att jag överhuvudtaget misstänker.

Det sjuka med hela jag-tror-att-någon-hela-tiden-kollar-mig är att jag trots detta skiter i vilka som kanske står utanför fönstret och kollar in. Jag kan komma på det efter att jag redan sprungit omkring efter en dusch, att "herrejesus det är mörkt ute och här går jag som på en allmän scen". Nackdelen med att bo lågt ner i huset förstås, men åter igen - det var ju inte poängen här heller. Det var att att jag faktiskt inte är paranoid jämt, utan tydligen bara på de orimliga platserna. Som att jag tror att min datorskärm är bevakad ibland, och att någon kollar på mig genom webcamen fast den är avstängd (eller är den det?).

I vilket fall, så behåller jag mitt enorma lugn när jag känner såhär. Och tänker att om det är så jävla intressant att kolla på när jag hänger tvätt eller dammsuger, så gör det då. Om det nu är nån som gör det.

Ensam på jobbet och inte så mycket att göra. Verkar som om alla i hela hjälpmedelssverige utom jag har semester. Visserligen skulle jag kunna fortsätta med ommöblering, hyllbygge och andra inredningssysslor, men inspirationen ligger redan på stranden med en korsordstidning och en stor glasflaska saft. Vädret är kanon och det är med inspirationen och frugan jag vill hänga idag. Sola och bada, snacka skit och helas. Chefen har sagt med ett skratt att det inte är meningen att jag ska sitta här hela sommaren och glo in i väggen, ändå är det det jag gör just nu. Alltså går jag emot chefens order genom att bara vara här? Bäst att avsluta, gå hem och packa strandpåsen.

Trettioett år. Tiden flyger som de* säger.
*de som pratar.

Mest av allt är jag glad att fru/syster finns i mitt liv, hon som jag pratar med alldeles för sällan och träffar ännu mer glest än så. Tänk att allt knas bara kan blåsa bort i samma stund som jag ser hennes namn på telefondisplayen. Hon är bra för mig.

Jag är också glad för att föräldrarna kommer och hjälper med allt och inget, ser vad som behövs och bara fixar medan jag står bredvid med armarna efter sidorna. De lagar rostfläckar på Lilla Röd och tapetserar om i hallen. De bjuder på frukost och ser till att det är diskat hemma. Jag är bortskämd.

Ikväll stundar en slags räkkryssning Hisingen runt och imorgon drar fru&H med mig till Varberg på contryspelning. Mr Green åker med och jag är övertygad om att det kommer bli en av sommarens bästa kvällar med de tre i bilen! Jag hjärta livet. Eller nåt.