She-power
Det slog mig på bussen häromdagen, att kvinnor dör smartare än män.
Inte att de kanske nödvändigtvis dör på smartare sätt (eller de tar självmord lindrigare men det är en annan historia) men de är mer intelligenta när de dör.
År 2001 hade svenska män en medellivslängd på 77.6 år medan kvinnor levde tills de var 82.1.
Om det är som man säger, att man lär sig något nytt varje dag, så betyder det att män hinner lära sig 28.105 saker, medan kvinnor i snitt hinner lära sig 29.930 saker under en livstid.
Det slutar med att kvinnor lärt sig 1.825 saker mer än män vid den tiden de dör.
Alltså är kvinnor smartare än män vid tidpunkten för sin död!
Inte att de kanske nödvändigtvis dör på smartare sätt (eller de tar självmord lindrigare men det är en annan historia) men de är mer intelligenta när de dör.
År 2001 hade svenska män en medellivslängd på 77.6 år medan kvinnor levde tills de var 82.1.
Om det är som man säger, att man lär sig något nytt varje dag, så betyder det att män hinner lära sig 28.105 saker, medan kvinnor i snitt hinner lära sig 29.930 saker under en livstid.
Det slutar med att kvinnor lärt sig 1.825 saker mer än män vid den tiden de dör.
Alltså är kvinnor smartare än män vid tidpunkten för sin död!
Buss på!
På eftermiddagen
På väg hem
Var det så tjockt på bussen att folk fick luta sig mot dörrarna. Jag hamnade givetvis bredvid en tjock karl som bestämt roffade åt sig ett handtag och lutade sig mot det bakom sig så att jag blev utan. Trött som jag var kände jag att om jag skulle börja tjafsa med honom skulle det sluta med handgemäng och holmgång, så jag lät bli och höll istället i mig med svanskotan mot ett armstöd.
---
Morgonen därpå var en sån morgon som kan förstöra hela dagen (även om den inte gjorde det).
05.31
Saga vaknade och tyckte att det var dags för mig att gå upp. Hon började krafsa på sovrumsdörren. Efter att inte ha fått respons satte hon igång att tackla dörren. Ganska snart fick hon upp den och kom kurrande upp i sängen. Micke reste sig efter att jag puttat på honom och bar ut katten, stängde dörren och låste den.
05. 38
Saga tacklade dörren igen. Rev tag i lakanet som hände och torkade över dörren och började dra. Micke for upp och drog tillbaka lakanet och avfyrade ett "Lägg av!". Jag kunde riktigt se hur trumpen hon blev där utanför. Hon rev tag i lakanet som hängde över garderobsdörren och började dra (gå-upp-gå-upp-gå-upp). Micke suckade bredvid mig i sängen. Sedan tröttnade katten ur totalt, satte sig över lakanet och lät dropparna flöda. Micke for upp ur sängen och ut genom sovrumsdörren med ett "JAG SKA NACKA DIG DIN JÄVEL!!" Jag somnade om.
06.36
Sedan vaknade jag tre minuter innan bussen gick. Började lipa och gnällde om hur trött jag var på mörkret redan och att jag ville duscha och att livet var piss innan jag kravlade mig upp ur sängen.
Saga smög efter golvet och sprang skamset ut på balkongen.
Jag gick på toa, löste lite sudoku för att rensa huvudet.
06.44
När jag kom ut och skulle klä på mig satt LillaKatten på hallgolvet.
Helt sömnig och rufsig satt han och stirrade snett in i ett hörn (varför gick jag upp?).
Jag klappade om honom och åkte i sinom tid till kontoret.
08.14
Blev en kvart sen, bra jobbat för en sån där morgon.
På väg hem
Var det så tjockt på bussen att folk fick luta sig mot dörrarna. Jag hamnade givetvis bredvid en tjock karl som bestämt roffade åt sig ett handtag och lutade sig mot det bakom sig så att jag blev utan. Trött som jag var kände jag att om jag skulle börja tjafsa med honom skulle det sluta med handgemäng och holmgång, så jag lät bli och höll istället i mig med svanskotan mot ett armstöd.
---
Morgonen därpå var en sån morgon som kan förstöra hela dagen (även om den inte gjorde det).
05.31
Saga vaknade och tyckte att det var dags för mig att gå upp. Hon började krafsa på sovrumsdörren. Efter att inte ha fått respons satte hon igång att tackla dörren. Ganska snart fick hon upp den och kom kurrande upp i sängen. Micke reste sig efter att jag puttat på honom och bar ut katten, stängde dörren och låste den.
05. 38
Saga tacklade dörren igen. Rev tag i lakanet som hände och torkade över dörren och började dra. Micke for upp och drog tillbaka lakanet och avfyrade ett "Lägg av!". Jag kunde riktigt se hur trumpen hon blev där utanför. Hon rev tag i lakanet som hängde över garderobsdörren och började dra (gå-upp-gå-upp-gå-upp). Micke suckade bredvid mig i sängen. Sedan tröttnade katten ur totalt, satte sig över lakanet och lät dropparna flöda. Micke for upp ur sängen och ut genom sovrumsdörren med ett "JAG SKA NACKA DIG DIN JÄVEL!!" Jag somnade om.
06.36
Sedan vaknade jag tre minuter innan bussen gick. Började lipa och gnällde om hur trött jag var på mörkret redan och att jag ville duscha och att livet var piss innan jag kravlade mig upp ur sängen.
Saga smög efter golvet och sprang skamset ut på balkongen.
Jag gick på toa, löste lite sudoku för att rensa huvudet.
06.44
När jag kom ut och skulle klä på mig satt LillaKatten på hallgolvet.
Helt sömnig och rufsig satt han och stirrade snett in i ett hörn (varför gick jag upp?).
Jag klappade om honom och åkte i sinom tid till kontoret.
08.14
Blev en kvart sen, bra jobbat för en sån där morgon.
Bristande Knoppar
Att det gör så ont när knoppar brister, det är för att de där knopparna är insikter.
Insikter gör alltid lite ont, även om de är bra. Anledningen till det är att man inser något som man kanske inte var beredd på.
Men värst är det om någon slår en i ansiktet och säger hur det är.
Man kanske har anat men inte vågat erkänna för sig själv.
Ibland är det bra, att få den där smällen. Att kunna hänge sig åt det nya med insikten om. Innan det är för sent
Men ibland gör det bara ont, och man försöker stanna kvar, förtränga det där nya. Klara det ändå.
---
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Karin Boye
Insikter gör alltid lite ont, även om de är bra. Anledningen till det är att man inser något som man kanske inte var beredd på.
Men värst är det om någon slår en i ansiktet och säger hur det är.
Man kanske har anat men inte vågat erkänna för sig själv.
Ibland är det bra, att få den där smällen. Att kunna hänge sig åt det nya med insikten om. Innan det är för sent
Men ibland gör det bara ont, och man försöker stanna kvar, förtränga det där nya. Klara det ändå.
---
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
Karin Boye