rädd? jag?

Hjälp.
Något är galet i mitt huvud.
Jag har blivit rädd.


Precis som om allt självförtroende smitit, till varmare breddgrader.
Men, ändå, vet jag vem jag är. Det är inte det.
Chefen med pondus är i huset och jag vet inte hur jag ska bete mig.

Jag blir som en femåring i hans närvaro, när blev det så? Jag kom ju så bra överens med honom i början, men efter den där utskällningen som jag inte tyckte att jag förtjänade så blev det lilla som jag inte vet när det kom värre. Nu darrar jag och får kalla händer och känner mig inte tillräckligt bra på något område. Det sägs att man kan ändra den där dåliga energin till bra energi, till styrka och mod istället för feghet och tystnad, men jag vet inte. Just nu känns det mesta stört omöjligt. Jag har inte jobbat bra 2009, men det pratade  jag med honom om redan 2008. 2010 som kommer att bli bra börjar helt dåligt. Idag när han kom hälsade han inte ens.

Överkörd.
Och ännu fegare.
Jag som är så bra! Blir helt perplex och tappar talförmågan, blir rädd att han ska skratta åt mig som 2008.

Jag måste vara stark, rak i ryggen och våga ta ögonkontakt. Prata med stark röst och stå på mig, jag måste, jag kan! Jag sitter som huvud på en seg men helt ofungerande organism, som för övrigt redan fått prov på juldoften 2010, jag tänker inte avslöja, men vi kommer att lukta glamour och sprit hela december.

Ett djupt andetag, och blås ut det onda, och dra in stark skogshuggarluft.

Fan vad den glittrar, nästa års lotion.