Jul Jul Jul

Så snart bär det av mot Falun. Det känns sådär. Jag vet inte varför, men julen innebär alltid en styng av ångest för min del. Tyvärr. Jag vet inte varför, jag har ju tillgång till allt och nära och kära runt om mig, ändå kommer den smygande, den där jobbiga känslan. Att vara så glad och piffig och le hela tiden.

Äh.

Imorgon ska jag sluta tidigt och tvätta bilen. Jag får inte glömma att tömma den idag på pinaler så kan jag få den dammsugen också. Jag hittade en liten firma nära mitt jobb som inte bara handtvättar bilen snorbilligt (med avfettning och schampoo) utan även dammsuger och fixar. Så det ska jag göra imorgon.

För övrigt är jag så trött på mina kollegor så jag kan spy. Eller en liten liten del av dem men det räcker. För att hela dagarna skall vara piss liksom. Jag vet inte vad jag ska söka för andra jobb heller, så jag stannar lite till och ser om det blir bättre. Det brukar ju kunna bli det, om man bara håller ut lite.

See ya

Pengarna flödar

Nu har jag sett min lägenhet på hisingen för sista gången. Nycklarna har lämnats in och allt är färdigt.

Så gott som.

Det kommer en räkning också. Jag ska inte skylla allt på mina forna hyresgäster (främst min bror och den siste; den kriminelle) men de har nog mest med räkningen att göra. Visst, jag har borrat, jag har hängt både tavlor, ljusstakar och speglar på de nytapetserade väggarna, men inte var det jag som gjorde 14 hål + 13 hål i vardagsrummet, inte var det jag som gjorde fettfläckar på tre väggar (3?? var han inte själv på kontraktet?) och så vidare. Den kriminelle städade inte heller så bra, tydligen är det inte viktigt, sånt där.

Jag tippar på att det kommer en sweet räkning på cirkus 15 laxar. Eller mer. Eller mindre.

Gött hål i den redan tomma plånboken. Jag vill att min karl ska bli bra, och börja jobba, så att vi kan bli sådär rika som man ska vara när man är över 25/innan barn.

Snälla kom igång nu. Jag är trött på att vara pank.