Satan det gick ännu fortare
Ja, så var den glädjen över. Eller inte så illa, men min semester bli inte helt vit, snarare lite gråspräcklig. Lite smutsig liksom.
Ja, vi har lagt våra semestrar lite knasigt, vilket innebär att jag tar med mig tjocka pärmen hem på semester. De första två veckorna kommer jag att behöva kolla jobbmailen varje dag, hålla koll på beställningarna, följa upp och bevaka att allt kommer som det ska och beställs i tid. Hemifrån.
Det känns ju jävligt roligt må jag säga.
Ja, vi har lagt våra semestrar lite knasigt, vilket innebär att jag tar med mig tjocka pärmen hem på semester. De första två veckorna kommer jag att behöva kolla jobbmailen varje dag, hålla koll på beställningarna, följa upp och bevaka att allt kommer som det ska och beställs i tid. Hemifrån.
Det känns ju jävligt roligt må jag säga.
Satan va fort det gick
Ja, attsingen va fort de två veckorna gick.
Jag hann inte med, och inte jag heller. Rätt vad det var så har jag bara en dag kvar innan jag ska gå på semester. Hoppas vid alla gudar som finns att inte mina tre veckor kommer gå lika fort!! Då ver jag inte vad jag gör. Jag läste idag i en kvällstidning att stressen före semestern ofta tar ut lugnet som semestern innebär. Att man stressar så mycket för allt som ska vara klart, så man hinner aldrig riktigt varva ner på själva semestern utan tänker bara på vad man glömt göra.
Ett trick sade dom var att ägna första dagarna på semestern åt att göra fysiska saker som ändå inte är jobb. Saker de föreslog var till exempel att snorkla eller ägna sig åt trädgårdsskötsel. Jag har varken cyklop eller någon trädgård. Så jag får nog ägna mig åt andra saker. Som att bada till exempel, eller måla lite, vad vet jag.
Vad jag iallafall vet, är att jag underskattade mig själv den sista veckan före semester. Jag var så uppe i varv för jag hade så många punkter på listan, Men nu, när det mesta är klart, så inser jag att jag nog beräknade tiden helt galet.
Fast i och för sig räknade jag med att saker skulle gå galet och ta lång tid, för det kan det göra när man har att göra med leverantörer från utlandet. Men nu har allt flutit på och klaffat så jag vet inte vad jag ska göra sista timmen idag! När hände det sist?
Så nu bloggar jag, tänkte jag, och sedan ska jag gå till en affär med billiga kläder och se om jag kan hitta något att ha på mig imorgon kväll, vi ska nämligen till Frugan på kalas. Och jag har inga kläder. eller det har jag ju tonvis, men jag kommer inte åt dem.
Det hände nämligen en grej för två veckor sedan, jag blev av med mina hemnycklar lite olyckligt. Så nu kommer jag inte in i mitt eget hem, för flickan Becc har flytt fältet och är i Malmö. Och jag tänker då rakt inte ta på mig några lortiga paltor när jag ska gå på 25-årskalas!
Så nu plockar jag ihop lite här, och ger mig ut i solen ... En dag kvar!!!!
Jag hann inte med, och inte jag heller. Rätt vad det var så har jag bara en dag kvar innan jag ska gå på semester. Hoppas vid alla gudar som finns att inte mina tre veckor kommer gå lika fort!! Då ver jag inte vad jag gör. Jag läste idag i en kvällstidning att stressen före semestern ofta tar ut lugnet som semestern innebär. Att man stressar så mycket för allt som ska vara klart, så man hinner aldrig riktigt varva ner på själva semestern utan tänker bara på vad man glömt göra.
Ett trick sade dom var att ägna första dagarna på semestern åt att göra fysiska saker som ändå inte är jobb. Saker de föreslog var till exempel att snorkla eller ägna sig åt trädgårdsskötsel. Jag har varken cyklop eller någon trädgård. Så jag får nog ägna mig åt andra saker. Som att bada till exempel, eller måla lite, vad vet jag.
Vad jag iallafall vet, är att jag underskattade mig själv den sista veckan före semester. Jag var så uppe i varv för jag hade så många punkter på listan, Men nu, när det mesta är klart, så inser jag att jag nog beräknade tiden helt galet.
Fast i och för sig räknade jag med att saker skulle gå galet och ta lång tid, för det kan det göra när man har att göra med leverantörer från utlandet. Men nu har allt flutit på och klaffat så jag vet inte vad jag ska göra sista timmen idag! När hände det sist?
Så nu bloggar jag, tänkte jag, och sedan ska jag gå till en affär med billiga kläder och se om jag kan hitta något att ha på mig imorgon kväll, vi ska nämligen till Frugan på kalas. Och jag har inga kläder. eller det har jag ju tonvis, men jag kommer inte åt dem.
Det hände nämligen en grej för två veckor sedan, jag blev av med mina hemnycklar lite olyckligt. Så nu kommer jag inte in i mitt eget hem, för flickan Becc har flytt fältet och är i Malmö. Och jag tänker då rakt inte ta på mig några lortiga paltor när jag ska gå på 25-årskalas!
Så nu plockar jag ihop lite här, och ger mig ut i solen ... En dag kvar!!!!
två evighetsveckor kvar
Att behöva gå upp och jobba
Tre timmar utan snus
försmäktar jag på denna stol
Ja, man kan ju i vilket fall roa sig med att vissa kommer tillbaka efter semestern nu, och har ett helt år kvar till nästa ledighet, medan lyllon som jag, inte ens har påbörjat min härliga ledighet. Det är skönt. Pilutta dig, jag har mitt roliga kvar, pilutta dig.
Men det är tungt nu. Två veckor känns som en evighet och jag har så mycket att göra så det blir liksom lite tungt åt mitt huvud, och åt magen märker jag. Det är en envis nervositet som upprör tarmarna och jag är plötsligt 56 år och har gaser och magknip.
Jag vill gråta och ha semester nu.
Tre timmar utan snus
försmäktar jag på denna stol
Ja, man kan ju i vilket fall roa sig med att vissa kommer tillbaka efter semestern nu, och har ett helt år kvar till nästa ledighet, medan lyllon som jag, inte ens har påbörjat min härliga ledighet. Det är skönt. Pilutta dig, jag har mitt roliga kvar, pilutta dig.
Men det är tungt nu. Två veckor känns som en evighet och jag har så mycket att göra så det blir liksom lite tungt åt mitt huvud, och åt magen märker jag. Det är en envis nervositet som upprör tarmarna och jag är plötsligt 56 år och har gaser och magknip.
Jag vill gråta och ha semester nu.
Vet fortfarande inte
Jag fick för mig att jag trillade, när jag började gråta på nätterna. Det pendlar hela tiden mellan desperation över jobbsituationen och min eviga "det-löser-sig"-attidyd. Just nu till exempel undrar jag varför jag jagar upp mig över sådant jag vet går att lösa. Bagateller.
Senare ikväll eller kanske imorgon kommer nog ångesten igen, och då blir det nog hopplöst igen och jag blir ledsen och hjälplös. Men det är skönt att veta att det vänder, ibland flera gånger varje dag.
Men det är trökigt och skit när man gråter.
Senare ikväll eller kanske imorgon kommer nog ångesten igen, och då blir det nog hopplöst igen och jag blir ledsen och hjälplös. Men det är skönt att veta att det vänder, ibland flera gånger varje dag.
Men det är trökigt och skit när man gråter.
om så väl ändå vore
Sitter på taket och röker
Har stulit fem minuter
av mig själv
Där ute blåser det
Jag blundar
Bakom mina ögon
sitter jag ute
framför mina ögon
bara tundra
Taggiga små envisa buskar
höga blå berg i bakgrunden
Det enda som hörs
är den hårda vinden
Och mina hjärtslag
Tänk om det vore så väl
Går in igen
Dammig instängd luft
fyller mina lungor
Tillbaka till jobbet
Har stulit fem minuter
av mig själv
Där ute blåser det
Jag blundar
Bakom mina ögon
sitter jag ute
framför mina ögon
bara tundra
Taggiga små envisa buskar
höga blå berg i bakgrunden
Det enda som hörs
är den hårda vinden
Och mina hjärtslag
Tänk om det vore så väl
Går in igen
Dammig instängd luft
fyller mina lungor
Tillbaka till jobbet
Vad var felet?
Nej, det känns nu, att det är det här som är felet. Jag orkar helt enkelt inte med alla mina arbetsuppgifter. Jag trodde att det skulle funka, att det skulle hålla, men ack så fel jag har. Jag har tagit mig vatten över huvudet, det är helt klart. Det tydligaste tecknet är att jag har sån ångest när jag tänker på mitt jobb. Inte bara på söndagkvällarna, utan varenda jävla kväll.
Jag har roligt på mitt jobb, det kan jag inte föneka. Det är faktiskt jätteroligt till och från! Men när det där från kommer, och jag inte vet var jag ska börja, för att jag har helt kortslutning i huvudet, då vet jag att det är för mycket. Att ha lagom med jobb, det är att precis hinna med sina arbetsuppgifter, kanske att man får sitta över någon timme i veckan, det vore det optimala. Men som det ser ut här, så har jag i skrivande stund ca 25 uppgifter att hinna med innan jag går på semester. Det är allt ifrån 5-minutersåtaganden till 2-veckorsprojekt. Och det är alltså utöver mina dagliga uppgifter och det faktum att jag i tre veckor till går på två tjänster.
Jag är nollställd. Helt och hållet. Istället för att ta tag i allt som skall göras sitter jag och bloggar. Bra jobbat.
Konsigt att vissa gråter sig till sömns i ren hjälplöshet.
Varför kan jag inte be om hjälp? Vem fan ska man be? ALLA HAR JU SEMESTER!!
Visst, man kan bara göra sitt bästa, inte mer än så. Men oavsett hur bra jag gjort det jag hinner med, så får jag likförbannat skäll för att jag inte hunnit med det andra. Och jag vill inte ha skäll. Jag är en duktig tjej, som gör det jag blir tillsagd. Och mer därtill.
Är det jag själv som målar in mig i den onda röda cirkeln?
Jag har roligt på mitt jobb, det kan jag inte föneka. Det är faktiskt jätteroligt till och från! Men när det där från kommer, och jag inte vet var jag ska börja, för att jag har helt kortslutning i huvudet, då vet jag att det är för mycket. Att ha lagom med jobb, det är att precis hinna med sina arbetsuppgifter, kanske att man får sitta över någon timme i veckan, det vore det optimala. Men som det ser ut här, så har jag i skrivande stund ca 25 uppgifter att hinna med innan jag går på semester. Det är allt ifrån 5-minutersåtaganden till 2-veckorsprojekt. Och det är alltså utöver mina dagliga uppgifter och det faktum att jag i tre veckor till går på två tjänster.
Jag är nollställd. Helt och hållet. Istället för att ta tag i allt som skall göras sitter jag och bloggar. Bra jobbat.
Konsigt att vissa gråter sig till sömns i ren hjälplöshet.
Varför kan jag inte be om hjälp? Vem fan ska man be? ALLA HAR JU SEMESTER!!
Visst, man kan bara göra sitt bästa, inte mer än så. Men oavsett hur bra jag gjort det jag hinner med, så får jag likförbannat skäll för att jag inte hunnit med det andra. Och jag vill inte ha skäll. Jag är en duktig tjej, som gör det jag blir tillsagd. Och mer därtill.
Är det jag själv som målar in mig i den onda röda cirkeln?
Jippi! Måndag igen!
Jaha, så har man klättrat ett steg och blivit 26. Jag fick massa presenter ändå, fast jag ju inte skulle ha det, men det gjorde inget för det var bra presenter alltihop.
Det enda som sved var att jag beslutade mig för att skippa medeltidsveckan i år. Det suger röv i mitt hjärta. Inte att behöva stanna hemma, utan att inte åka dit.
Jag kommer att ha en bra semester ändå, det är jag övertygad om. Jag kommer att sova så länge jag vill och förhoppningsvis sola och bada. Jag kommer också behöva åka till min egen lägenhet och ta tag i sånt som behövs tas tag i. Det kommer också att bli skönt - sen när det är klart.
Man skulle haft en bil.
Saker jag verkligen ser fram emot just nu:
1. Att ha löst mitt källarförråd och fått rensat
2. Att ha jobbat sista dagen före semestern och hunnit med allt som skall hinnas med
3. Kungahälla Medeltidsdagar
4. Få igång ett sparande så jag kan köpa en bra bil sen
5. Respekt på jobbet (gud vet när det kommer hända)
Måndag igen. Inget har hänt sedan jag var här sist. Mer än med mig kanske. Här på kontoret är allt sig likt. En miljon nya arbetsuppgifter. Inga besked om lönesamtal. Trötta kollegor och dålig stämning. Hur länge skall detta pågå? Jag behöver semester. Badly. Tre veckor kvar.
Det enda som sved var att jag beslutade mig för att skippa medeltidsveckan i år. Det suger röv i mitt hjärta. Inte att behöva stanna hemma, utan att inte åka dit.
Jag kommer att ha en bra semester ändå, det är jag övertygad om. Jag kommer att sova så länge jag vill och förhoppningsvis sola och bada. Jag kommer också behöva åka till min egen lägenhet och ta tag i sånt som behövs tas tag i. Det kommer också att bli skönt - sen när det är klart.
Man skulle haft en bil.
Saker jag verkligen ser fram emot just nu:
1. Att ha löst mitt källarförråd och fått rensat
2. Att ha jobbat sista dagen före semestern och hunnit med allt som skall hinnas med
3. Kungahälla Medeltidsdagar
4. Få igång ett sparande så jag kan köpa en bra bil sen
5. Respekt på jobbet (gud vet när det kommer hända)
Måndag igen. Inget har hänt sedan jag var här sist. Mer än med mig kanske. Här på kontoret är allt sig likt. En miljon nya arbetsuppgifter. Inga besked om lönesamtal. Trötta kollegor och dålig stämning. Hur länge skall detta pågå? Jag behöver semester. Badly. Tre veckor kvar.
Soon to be
"Vad önskar du dig då?"
Det är nog den vanligast förekommande frågan den här veckan. Till vänner, familj och Misse har jag bara svarat kärlek. Jag önskar mig kärlek. Dels för att Ma & Pa ska till Australien och behöver slantarna själv, dels för att det är första året i mitt liv som jag faktiskt inte vill ha presenter.
Det är inte någon form av åldersnoja som ni kanske tror. Jag är snarare rätt glad att få klättra en pinne på stegen, 26 låter så mycket trevligare än 25. Just åldern 25 liksom skriker desperat krogliv i mina öron.
Jag försökte sömndrucket förklara för Misse igårkväll att jag inte vill ha presenter bara för att. Bara för att man fyller år liksom. Bättre att han köper en present en annan dag. För att han själv vill det, inte för att han måste. Det ligger mer i att jag vill få bekräftelse vilken dag som helst, inte så där på någon utsatt dag. Jag sade även att jag inte känner mig värdig. Kanske fel uttryck, men det är det närmsta jag kommer på. Som liksom knyter ihop det. Jag vill känna mig speciell och omtyckt även andra dagar. Räcker det inte med massa kramar och grattis på den dagen? Och så kan man få en bra present en annan dag, när man ändå inte får uppmärksamhet från någon annan? Det trillar ju säkert in några glada sms den dagen ändå.
Jag tycker att det skulle vara roligare att sprida ut presenterna.
Säg att man har 8 vänner, 3 familjemedlemmar och en karl. Det blir tolv. Då kan man få en liten present i månaden som gör en glad, istället för tolv krimskrams på samma dag. Det hade dessutom underlättat lite för dem som ska köpa presenter. Ofta kommer man (jag) ju på det lite sent, att någon fyller år, och så ska man vifta på stan och stressa fram något bra, funktionellt, orginellt och dessutom personligt, och såklart inte för dyrt. Och så står man där på kalaset. Presenterna på hög. Man håller lite vingligt i sin drink och hoppas att ingen annan köpt samma sak, eller, ännu värre, samma sak men finare modell eller bättre färg, som dessutom verkligen inte passar ihop med det man själv köpt. Present efter present öppnas under skratt och stoj. Man står där och ler lite ansträngt när personen i fråga öppnar paketen och utbrister glada utrop om att kommer du ihåg att jag önskade mig en sån här? Du är ju bäst! Och så minns man precis där och då att visst fan, hon/han tänkte ju köpa kakeldekor förra veckan, och det är inte dyrt, varför i helvete köpte jag inte kakeldekor istället för en jävla laserpekare, alla har ju laserpekare och glas och skålar till förbannelse. Och ingen kakeldekor packas upp utan en laserpekare och det blir helt tyst i lokalen.
En kram. Vilken fin, jag har alltid önskat mig en laserpekare. Och så läggs den i en garderob och ser inte dagens ljus förrän personen i fråga själv ska gå på kalas och har lite för bråttom för att hinna köpa en bra, funktionell, orginell och dessutom personlig present.
Skitgöra.
Jag önskar mig kärlek och kinderägg, och så kan man få bra uttänkta saker en annan gång, när polaren faktiskt hittat något på resan eller bara en tisdag på stan, en sån här skulle passa Sara så bra, hon kan få en sån nu istället för nån jävla blajig 26-års-present som hon ändå inte vill ha.
Har jag fel eller?
Det är nog den vanligast förekommande frågan den här veckan. Till vänner, familj och Misse har jag bara svarat kärlek. Jag önskar mig kärlek. Dels för att Ma & Pa ska till Australien och behöver slantarna själv, dels för att det är första året i mitt liv som jag faktiskt inte vill ha presenter.
Det är inte någon form av åldersnoja som ni kanske tror. Jag är snarare rätt glad att få klättra en pinne på stegen, 26 låter så mycket trevligare än 25. Just åldern 25 liksom skriker desperat krogliv i mina öron.
Jag försökte sömndrucket förklara för Misse igårkväll att jag inte vill ha presenter bara för att. Bara för att man fyller år liksom. Bättre att han köper en present en annan dag. För att han själv vill det, inte för att han måste. Det ligger mer i att jag vill få bekräftelse vilken dag som helst, inte så där på någon utsatt dag. Jag sade även att jag inte känner mig värdig. Kanske fel uttryck, men det är det närmsta jag kommer på. Som liksom knyter ihop det. Jag vill känna mig speciell och omtyckt även andra dagar. Räcker det inte med massa kramar och grattis på den dagen? Och så kan man få en bra present en annan dag, när man ändå inte får uppmärksamhet från någon annan? Det trillar ju säkert in några glada sms den dagen ändå.
Jag tycker att det skulle vara roligare att sprida ut presenterna.
Säg att man har 8 vänner, 3 familjemedlemmar och en karl. Det blir tolv. Då kan man få en liten present i månaden som gör en glad, istället för tolv krimskrams på samma dag. Det hade dessutom underlättat lite för dem som ska köpa presenter. Ofta kommer man (jag) ju på det lite sent, att någon fyller år, och så ska man vifta på stan och stressa fram något bra, funktionellt, orginellt och dessutom personligt, och såklart inte för dyrt. Och så står man där på kalaset. Presenterna på hög. Man håller lite vingligt i sin drink och hoppas att ingen annan köpt samma sak, eller, ännu värre, samma sak men finare modell eller bättre färg, som dessutom verkligen inte passar ihop med det man själv köpt. Present efter present öppnas under skratt och stoj. Man står där och ler lite ansträngt när personen i fråga öppnar paketen och utbrister glada utrop om att kommer du ihåg att jag önskade mig en sån här? Du är ju bäst! Och så minns man precis där och då att visst fan, hon/han tänkte ju köpa kakeldekor förra veckan, och det är inte dyrt, varför i helvete köpte jag inte kakeldekor istället för en jävla laserpekare, alla har ju laserpekare och glas och skålar till förbannelse. Och ingen kakeldekor packas upp utan en laserpekare och det blir helt tyst i lokalen.
En kram. Vilken fin, jag har alltid önskat mig en laserpekare. Och så läggs den i en garderob och ser inte dagens ljus förrän personen i fråga själv ska gå på kalas och har lite för bråttom för att hinna köpa en bra, funktionell, orginell och dessutom personlig present.
Skitgöra.
Jag önskar mig kärlek och kinderägg, och så kan man få bra uttänkta saker en annan gång, när polaren faktiskt hittat något på resan eller bara en tisdag på stan, en sån här skulle passa Sara så bra, hon kan få en sån nu istället för nån jävla blajig 26-års-present som hon ändå inte vill ha.
Har jag fel eller?
Lepra i ansiktet
Jag har åkt på folksjukdomen (som jag förstått att det är enligt tv-reklamen) munsår.
Som en pulserande marsian hänger den där på min läpp och gör mig folkskygg och hängig.
Det är konstigt. Att det går så långt mellan varven, ibland flera år.
Det är också konstigt att jag tappar allt vad självförtoende heter när det händer.
En kvarts cm2 förstör alla goda tankar om resterande m2(genomsnittet är 1.75 kvm och 1.5 kg).
Det är egentligen två små blåsor tror jag, jag har nämligen knappt sett mig själv i spegeln idag (förutom på långt håll) för jag vill inte se förödelsen. Vectavir är ljug förresten, det funkar inte på mig. Jag kanske borde prova kaffesump och tandkräm som man ska i reklamen.. Ja, jag vet då inte.
Det enda jag vet idag är att det lilla lilla som sitter på läppen är så stort så stort.
Tar liksom över hela min personlighet.
Satans påfund.
Som en pulserande marsian hänger den där på min läpp och gör mig folkskygg och hängig.
Det är konstigt. Att det går så långt mellan varven, ibland flera år.
Det är också konstigt att jag tappar allt vad självförtoende heter när det händer.
En kvarts cm2 förstör alla goda tankar om resterande m2(genomsnittet är 1.75 kvm och 1.5 kg).
Det är egentligen två små blåsor tror jag, jag har nämligen knappt sett mig själv i spegeln idag (förutom på långt håll) för jag vill inte se förödelsen. Vectavir är ljug förresten, det funkar inte på mig. Jag kanske borde prova kaffesump och tandkräm som man ska i reklamen.. Ja, jag vet då inte.
Det enda jag vet idag är att det lilla lilla som sitter på läppen är så stort så stort.
Tar liksom över hela min personlighet.
Satans påfund.