Goda råd är dyra.

Det finns säkert en speciell plats i hjärnan för goda råd, men jag tror att den platsen fylls ganska snabbt, strax före tonåren. Det är nog därför man börjar bete sig illa vid den tidpunkten, för då finns det liksom inte rum för de där råden såsom:
- Du blir dum av för mycket alkohol.
- Du kan få könssjukdomar av oskyddat sex.
- Om du tar din bästa väns älskade förlorar du din vän.
Och så vidare.
Det är precis som om alla de där råden om hur man klär på sig och hur man läser fastnar men sedan tar det stopp på något vis och man får börja lära av sina misstag istället.

Men ibland händer det att man ibland är extra mottaglig för goda råd. En kort stund när ett råd tappas bort i hjärnan och gör plats för ett nytt gott råd. Som sedan är så nytt och arkiveras så bra att man minns det för evigt. Såna råd kommer ofta från släktingar eller annan betydande nära vän till familjen.

Jag minns ett specifikt gott råd som jag fick precis före tonåren. Eller tidigare, när minns jag inte. Men det goda rådet har i vilket fall fått ett A-läge i hjärnan. Det var min moster som uttalade det till mig, kanske var det tonläget som gjorde att jag mindes det, eller så var det situationen, att det inte ens var ett gott råd utan en slags irritation som hoppade ur hennes mun. Vi satt i hennes silvervolvo som gnisslade när den bromsade. Framför oss låg en buss som stannade på varenda hållplats och min moster kunde inte köra om någonstans så vi fick snällt stanna bakom lika ofta.
"Sara, när du lär dig att köra bil, passa dig att ligga bakom bussar."
Jag gav henne en frågande blick minns jag.
"De har raketer ur avgasrören."


In a Nalle-Puh-state-of-mind

Nu har de sänkt priset på denna till 1 134 pix.
Måste nog köpa en trisslott efter jobbet.





OnePiece


slantbasilusker

Och kors i taket, idag tog sushikillen av sig nitrilhandskarna när han skulle ta betalt. Äntligen.

nya vänner = bra vänner

Har just haft frugan och frugan här hela kvällen, alltid lika trevligt med besök av dem, de är så lika och så olika och jag känner mig alltid lite fundersam efteråt. Inte på något fy-fan-vad-jobbigt-att-de-stannar-så-länge-sätt, utan mer för att jag på något vänster alltid hamnar i diskussioner med frugan2 om relationer och beteenden. Och hur hon och jag skiljer oss i tankesätt. Vilket vi konstaterade idag - är bra. För att vi gnuggar av oss lite på varandra och hittar nya sätt att hantera situationer på. Jag å min sida är rätt bra på att inte överanalysera saker om man jämför. Lite skit-i-det-för-det-löser-sig-alltid-ändå. Medan hon som faktiskt tänker över saker och ting (ibland lite för mycket) faktiskt har lärt känna sig själv ganska bra. Där blir jag helt vilsen. Hon har ett sätt att prata om sig själv som jag inte ens kommer i närheten av. Vi behöver helt enkelt lära av varandra lite. Jag vet att jag kan ha bråttom ibland, ta ut saker i förskott, både bra och dåliga saker, ibland utan backup-plan, och det kan ju vara både bra och dåligt. För visst hinner jag uppleva saker och situationer som aldrig annars hade uppstått. Men visst tusan skulle det vara bra om jag tänkte mig lite för, vad som faktiskt skulle passa mig, vad jag behöver, innan jag rusar in i känslor och väggar. Jag vet inte. Det tål att fundera på lite.

experience has made me rich

Att jag fortfarande har kartonger kvar kan jag inte förstå. Jag äger visst två hela boenden, och borde verkligen göra mig av med minst ett. Och det spelar visst ingen roll hur många gånger jag bär saker till förrådet, för i lägenheten syns det inte att något försvinner. Man kanske borde hyra en eldkastare och börja om. Jag försökte mig på att skruva ihop luckorna till hallskåpen också men jag är på tok för kort och på tok för svag för att åstadkomma någonting, så jag tog en whisky istället och monterade in gamla Madonnaskivor i luckorna så de kan vara fina på golvet istället för på skåpen. När fan ska det kännas som ett boende istället för som ett förråd kan man undra. Ingen vet. Jag ska i vilket fall aldrig mer flytta i hela mitt liv. I den här lägenheten ska jag gifta mig, skaffa femton ungar och leva och dö, för aldrig i helvete att jag packar ner all skit igen och försöker få ordning på det någon annanstans. Enda kruxet är ju att jag måste gifta mig med en dvärg eller en Kendocka för att få plats med ännu mer saker. En till fullvuxen blir ju ganska svårt. Eller ... en hemlös förstås? De brukar ju inte ha så mycket bohag med sig. Undrar om man kan träffa nån trevlig snygg hemlös 30-åring på internet? Whoa. Jag har just hittat en ny marknad för Material Girls.

en helt vanlig jävla tisdag

Negativiteten flödar lika fort som produktiviteten sjunker.
Vi har haft besök från stora märket i ett par dagar och min engelska är ungefär som jag trodde. Helt ok förutom alla svåra fackord. Hur kommer det sig att det är mycket lättare att komponera långa fina mail på engelska än att sitta och föra en yrkesdiskussion om exakt samma ämnen? Jag blev lite frustrerad och började prata om tv-serier och skägg istället, vilket förstås gjorde leverantörskvinnan från USA på ganska gott humör. Jag är sjukt charmig när inte chefen är med tydligen.

Nu när jag äntligen sitter på mitt kontor igen och faktiskt måste jobba med allt det där som hamnar bakom vagnen emellanåt så är jag förvirrad och nybörjare och fortfarande lite kvar i osvenska tänket. Kanske skulle passa på att köra en del direktöversättningar medan jag har dialekten och svengelskan kvar i hjärnan. Orkar inte ladda upp produkter, skriva inspirerande beskrivningar och synonymisera och glorifiera prick just nu. Det krävs lite engagemang och inspiration för att kunna göra en stor klumpig fyrkantig UV-lampa fin och åtråvärd.

Mest av allt längtar jag hem till badkaret nu, kanske skulle tappa upp det och bada för första gången på flera år? Efter en sisådär 5-6 år i stående dusch kanske min arma kropp hade mått bra av vertikal tvätt idag. Korka upp en flarra whisky och tända en sjuhelvetes massa ljus. Det hade kanske gjort mig fin och åtråvärd.
Och inspirerad till imorgon.

längtan schmängtan

Jag är frisk nu. Men ofantligt trött ändå. På gränsen till sömnig.
Imorse snoozade jag i nästan en timme med stress och en kvarts försening till jobbet som påföljd. Det är såå dåligt. Jag behöver varenda övertidsminut nu när jag är så pank. Det är den 14e idag och jag har 600 spänn kvar, varav 500 borde gå till nytt busskort men det fins ju inte en chans i helvete att det går. Jag vill ju äta också. Och gå på spelning på lördag. Och så ska Volvon besiktas och betalas och det kommer väl landa på ett par tusen innan det är klart. Så just nu är det lite synd om mig. För att jag har så kasst med pengar. Till råga på allt fyller ju varenda jävla kompis 30 i år, så det går massa pengar till det varje månad.

Men - jag är frisk.
Jag har de bästa vännerna i hela världen.
Jag ska få hälsa på Perra imorgon och ta en ridtur.
Jag har (om än dyrt) tak över huvudet.
Jag har (gärna lite bättre betalt) fast arbete.
Och jag ska gå ut på lördag vad som än händer.

Fy fan vad jag ser fram emot lördag.


Lilla Pappa ♥

Jag läste en artikel om en nyöppnad restaurant i Malmö som verkar nice. De köper in djur direkt från gården, och tillagar allt på djuret, istället för att bara plocka det klassiska och sedan dumpa resterna. Menyn arrangeras alltså om från dag till dag beroende på vad de har i huset. Bra där!
HÄR är artikeln.

Så jag mailade artikeln till min far och frågade när vi skulle åka till Malmö bara sådär? Hans svar:
"Är du fortfarande sugen på pölsa? Eller är det någon bland kockarna du ser efter? /Pa"





Utdrag ut artikeln i Sydsvenskan:
"Mannen bakom maten heter Andreas Dahlberg. Tillsammans med sin trupp, med sekundanten Wade Brown i spetsen, levererar han enkel och rustik mat till matmedvetna malmöiter. Eller matmedvetna, förresten ... Hur kan man som tänkande människa förbehållslöst dyrka kött när klimathot och svinerier i djurindustrin var hett löpsedelstoff hela förra året? Andreas rynkar pannan:
– Måste tänka lite ... På sätt och vis går det väl inte att försvara. Men djuren hade inte funnits om människan inte fött upp dem. Vi serverar lamm och grisar som haft ett bra liv och vi serverar hela djuret. Det känns liksom ... respektfullast så. Och sen lagar vi dem så bra vi bara kan."
"Han är noga med att påpeka att Bastard inte är någon inälvskrog.
– Vi lagar allt som är intressant men vi tar ju hem hela djur från Olingslund och så lagar vi oss igenom det. Det blir ju alla möjliga bitar."

Ray LaMontagne

När jag vaknade till Sveriges Radios P1 imorse och hade lyssnat klart på vetenskapsradion eller vad det heter så kom det någon slags väderrapport för morgondagen. Så en liten stund trodde jag att det var torsdag. Sedan började de prata om snö och jävulskap och då förstod jag att så inte var fallet. Det var inte torsdag, och jag fanns inte på riktigt. För snö, nu? I oktober? Nää. Men visst fan fick jag skrapa bilen när jag kom ut. Första dagen den här hösten. På västkusten! Skrapa bilen! I oktober!

Men det är förstås väldigt lätt att andas när luften är så här klar och långsam. När det blir lite glesare mellan molekylerna och allt känns ... tyst. Gräset kläs i ett skimrande hölje av tunt vitt fras och löven blir gula och bruna. Livet är ganska vackert då.





Feberdrömmar.

Igår kväll när jag skulle somna hörde jag en hund som tassade in i sovrummet, vilket är märkligt, eftersom jag inte äger någon hund. Sedan drömde jag att jag öppnade munnen på katten musse och plockade ut färgglada stenar i olika storlekar, snäckskal och annat jox som han stoppat i sig. Jag kunde öppna katten ända ner till magen, det låg en massa bråte där. Inte konstigt att jag tycker han är tung! Kanske var det han som tassade in i sovrummet tidigare?


Tankenöt.

Så. Den sjuka katten har från ingenstans börjat tugga på sladdar och kontakter. Jag frågar mig vad han kan vilja med detta, stänga av musiken? Ta livet av sig? Kliar det i munnen? Jag leker lite med honom men inte ens det tycks hjälpa. Han går till nästa sladd och tuggar. Jag vill inte tro att flytten in till inomhus har gjort honom deprimerad. Eller, jag vägrar tro det.

Vet inte vad jag ska ta mig till med det lilla monstret.

Skolstart!

Typisk förkylning på gång:
• Metallsmak i munnen
• Ont i kroppen, särskilt ryggen
• Tät i näsan på morgonen
• Någon slags blåsa i näsan som gör att jag inte kan nudda ansiktet
• Svullet tandkött
• Slö i sinnet
• Typisk "tyck-synd-om-mig-attityd"
• Suckig
• Sugen på vitlök
• Konstant trött
• Vansinnigt törstig

Så jag äter vitlök. Tänker på whisky men är inte sugen. Kanske borde prova en halvliter, det blir ju i vilket fall mycket roligare att må såhär. Slutar röka. Sträcker på mig. Blir irriterad på katterna. Kommer ändå inte i säng i tid. Sväljer och känner efter trots att jag gör allt för att försöka ignorera symptomen. Tar en värktablett. Fastnar med blicken på ingenting. Önskar mig en person som kan pyssla om mig. Vill inte prata med någon. Loggar ut.