Sova sova säng

Satan, semestern gick lika fort som den inte kom.
Jag var på Gotland och medeltidade, jag kollade på massa film, jag gosade med Misse och katterna och jag har sovit en hel del. Varför tror jag att allt löser sig bara jag får sova lite mer?

Jag är lyckligt lottad, jag somnar lätt. Ibland kan det krävas 5-15 minuter med sudoku eller en bok under sänglampan innan jag slocknar, men oftast går det lättare än så. Det är inte ovanligt att jag inte ens hinner till sängen innan jag somnat, ofta i soffan i inledningen till någon film. Jag och Grannen Johan brukar säga så, om någon frågar om filmen, att "Jo, inledningen var bra".

Jag sover mellan 6-8 timmar varje natt. Oftast 6-7 på vardagarna, och minst 8 h på helgerna. Ändå tror jag på något sätt att det är för lite. Kanske är det för att jag vaknar som ett kolli och inte orkar lyfta huvudet från kudden? Kanske är det så enkelt som att jag inte är byggd för att kliva ur sängen kl 05.43 utan mer kring 08.00 för då vaknar jag ju jämt på helgerna och är pigg som en lärka, sådär så det är jobbigt för de runtomkring som inte är lika pigga. Till och med katterna gäspar åt mig och ser sura ut när jag går upp för att åka till jobbet. De masar sig ur sina sovhörn, sträcker på sig och lunkar ut genom dörren när jag går, mest för sympati tror jag. När jag kör iväg sitter de på trappen och stirrar rakt ut i tomma luften med tunga ögonbryn.

Jag hade gärna börjat jobba kring 10-tiden, det hade varit perfekt. Gå upp halv-åtta-åtta, frukost i lugn och ro, duscha, klä på sig, kanske till och med hinna med lite mascara. Kanske ta en liten morgonpromenad innan jag åkte iväg. Det hade varit min dröm. Kanske är dags att starta eget nu då...

3 veckors semester räcker inte för att ta igen de andra 49 veckornas sömnbrist.