Tomt tomt tomt
Egentligen borde jag kopiera gårdagens inlägg och ha det idag igen.
Samma sak hände imorse med den avvikelsen att jag sedan somnade på bussen och vaknade inne i stan. Lite snyggt spatserade jag av bussen, som om jag faktiskt skulle av där. Visslade över till andra sidan spåret som om det regnade och smög in på nästa vagn tillbaka över bron.
Nä, om man skulle ta och rensa lite så man får plats med mer..
Samma sak hände imorse med den avvikelsen att jag sedan somnade på bussen och vaknade inne i stan. Lite snyggt spatserade jag av bussen, som om jag faktiskt skulle av där. Visslade över till andra sidan spåret som om det regnade och smög in på nästa vagn tillbaka över bron.
Nä, om man skulle ta och rensa lite så man får plats med mer..
Buss1 - Buss2: Två Minuter!!
När jag går från Misse på morgnarna är det vinter. Snön gnistrar på träden och det är sådär skönt kallt, att det ryker ur munnen och knarrar torrt under fötterna.
Jag har valt en risktur som morgonbuss därifrån. Meningen är att jag ska ta en buss, byta på halva vägen (där typ inga andra bussar går) till den som tar mig in till stan. Bytet ligger på två minuter. Så om den första bussen är det minsta sen få jag vänta där i busskuren på halva vägen i tjugo minuter eller nåt.
Imorse var buss1 tre minuter sen och jag tänkte att nu går det åt pipan, jag kommer att frysa ihjäl och kommer för sent till jobbet - igen. Jag satt som på nålar hela vägen till byteshållplatsen. På avstånd såg jag hur min buss2 står på den hållplatsen redan. Jag tänker sug pung och suckar.
När buss1sakta svänger in mot hållplatsen står buss2 kvar. Jag hänger på framdörren och mumlar hinner jag med den där nu eller? Och visst hann jag. Jag joggade och hann precis få in en arm innan dörren stängdes.
Till saken hör, att om jag skulle åka en buss tidigare, för att vara helt säker på att inte komma sent till jobbet, skulle jag istället vara en timme tidig till jobbet om allt flöt som det skulle. Som det är nu, om allt flyter, är jag tjugo minuter tidig. Och det är ju bara bra.
Skitsamma, jag tänkte inte göra utlägg om hela busstidtabellen..
Helgen har varit bra. Och Måndag morgon känns inte så illa som den brukar göra.
Någon har med det här att göra.
Jag har valt en risktur som morgonbuss därifrån. Meningen är att jag ska ta en buss, byta på halva vägen (där typ inga andra bussar går) till den som tar mig in till stan. Bytet ligger på två minuter. Så om den första bussen är det minsta sen få jag vänta där i busskuren på halva vägen i tjugo minuter eller nåt.
Imorse var buss1 tre minuter sen och jag tänkte att nu går det åt pipan, jag kommer att frysa ihjäl och kommer för sent till jobbet - igen. Jag satt som på nålar hela vägen till byteshållplatsen. På avstånd såg jag hur min buss2 står på den hållplatsen redan. Jag tänker sug pung och suckar.
När buss1sakta svänger in mot hållplatsen står buss2 kvar. Jag hänger på framdörren och mumlar hinner jag med den där nu eller? Och visst hann jag. Jag joggade och hann precis få in en arm innan dörren stängdes.
Till saken hör, att om jag skulle åka en buss tidigare, för att vara helt säker på att inte komma sent till jobbet, skulle jag istället vara en timme tidig till jobbet om allt flöt som det skulle. Som det är nu, om allt flyter, är jag tjugo minuter tidig. Och det är ju bara bra.
Skitsamma, jag tänkte inte göra utlägg om hela busstidtabellen..
Helgen har varit bra. Och Måndag morgon känns inte så illa som den brukar göra.
Någon har med det här att göra.
Resan hem längs vägen
Där solen vackert går ner i väst
och där snön ligger likt moccaglass längs trottoarkanterna
men där ingen ser skönheten
för jag har fullt upp med mitt
På vägen hem gråter spårvagnen
men föraren pressar på
det gör ont i hjulen
axlarna har rostat
Tårar rinner ned för rutorna
vindrutetorkaren går varmt
men ingen ser smärtan
för jag har fullt upp med mitt
och där snön ligger likt moccaglass längs trottoarkanterna
men där ingen ser skönheten
för jag har fullt upp med mitt
På vägen hem gråter spårvagnen
men föraren pressar på
det gör ont i hjulen
axlarna har rostat
Tårar rinner ned för rutorna
vindrutetorkaren går varmt
men ingen ser smärtan
för jag har fullt upp med mitt
Belöning till mig!
Jag ser fram emot helg nu.
Tänk förra året när jag jobbade som ett as i jan-april opch faktiskt gillade det jag gjorde! Nu räcker det med en jobbhelg så faller man praktiskt taget ihop. Eller så håller jag på att bli sjuk, det kanske är det.
Nu fick jag i vilket fall en hint om belöning för förra årets slit (ja förutom vanlig lön då), jag ska få gå snabbkurs så jag kan ta över våran nya hemsida sedan. Åh, så roligt! Jag har inte jobbat med sånt tidigare, visst tog man ett par kurser för sakens skull på komvux men nu blir det ju på riktigt! Redan nästa vecka kanske.. det är så spännande!
Och visst är det så, att bara jag fick höra om det så är det mycket lättare att anstränga sig det där lilla extra på de andra uppgifterna också.
Men jag känner mig trött i kroppen, på gränsen till slut. Huvudvärken har kommit och gått sedan förra veckan och musklerna vill inte riktigt lyda.
Så nu ser jag verkligen fram emot helg.
Åka till Misse.
Tänk förra året när jag jobbade som ett as i jan-april opch faktiskt gillade det jag gjorde! Nu räcker det med en jobbhelg så faller man praktiskt taget ihop. Eller så håller jag på att bli sjuk, det kanske är det.
Nu fick jag i vilket fall en hint om belöning för förra årets slit (ja förutom vanlig lön då), jag ska få gå snabbkurs så jag kan ta över våran nya hemsida sedan. Åh, så roligt! Jag har inte jobbat med sånt tidigare, visst tog man ett par kurser för sakens skull på komvux men nu blir det ju på riktigt! Redan nästa vecka kanske.. det är så spännande!
Och visst är det så, att bara jag fick höra om det så är det mycket lättare att anstränga sig det där lilla extra på de andra uppgifterna också.
Men jag känner mig trött i kroppen, på gränsen till slut. Huvudvärken har kommit och gått sedan förra veckan och musklerna vill inte riktigt lyda.
Så nu ser jag verkligen fram emot helg.
Åka till Misse.
Den snöiga vägen hem
Jag somnade så tidigt.
Det är något med Misses röst på kvällen som gör att jag får så tunga ögon när jag lagt mig. Om han är tyst så lyssnar jag på alla bakgrundsljud hos honom men om han pratar och blippar och bloppar så gäspar jag och gäspar och lyssnar och somnar, hur enkelt som helst.
Igår somnade jag vid 23-tiden, det är tidigt för att vara Sara. Men jag kunde helt enkelt inte hålla mig vaken. Och jag drömde. Massor. Men inget blod, inga hemskheter, bara massa annat knasigt.
När jag vaknade imorse kände jag mig härligt utvilad, kom upp som jag skulle och duschade.
På väg till vagnen var det helt nysnöat under natten och helt oplogat. Snön låg som tjockt potatismjöl över trottoaren, jag blir så glad av riktig snö! Den hade liksom lagt sig på allt, klibbig som den var. Alla grenar, in till minsta kvist. Se här på bilden hur fint den ligger, den har till och med fäst sig vid muren på vägen till mitt hus.
Jag ska försöka gå tidigare idag, vilket gör att jag får snabba på lite nu om jag ska hinna allt. Men det gör inget. Jag mår bra idag. Bättre än igår och det är bra. Inga konstiga syner, mer än tjock snö som jag tycker så mycket om, och till helgen kanske jag får köpa täckbyxor!
Det är något med Misses röst på kvällen som gör att jag får så tunga ögon när jag lagt mig. Om han är tyst så lyssnar jag på alla bakgrundsljud hos honom men om han pratar och blippar och bloppar så gäspar jag och gäspar och lyssnar och somnar, hur enkelt som helst.
Igår somnade jag vid 23-tiden, det är tidigt för att vara Sara. Men jag kunde helt enkelt inte hålla mig vaken. Och jag drömde. Massor. Men inget blod, inga hemskheter, bara massa annat knasigt.
När jag vaknade imorse kände jag mig härligt utvilad, kom upp som jag skulle och duschade.
På väg till vagnen var det helt nysnöat under natten och helt oplogat. Snön låg som tjockt potatismjöl över trottoaren, jag blir så glad av riktig snö! Den hade liksom lagt sig på allt, klibbig som den var. Alla grenar, in till minsta kvist. Se här på bilden hur fint den ligger, den har till och med fäst sig vid muren på vägen till mitt hus.
Jag ska försöka gå tidigare idag, vilket gör att jag får snabba på lite nu om jag ska hinna allt. Men det gör inget. Jag mår bra idag. Bättre än igår och det är bra. Inga konstiga syner, mer än tjock snö som jag tycker så mycket om, och till helgen kanske jag får köpa täckbyxor!
Mardrömmarnas återkomst
Jag drömmer om blod
Så mycket tjockt varmrött blod har jag inte sett på säkert ett par år, om jag minns rätt. Och mitt i allt det kletiga, Lillebror. Flera nätter i rad nu har jag vaknat mitt i natten, helt uppskrämd. Två nätter har jag gråtit, av chocken. Natten till idag låg jag mest och drog mig i håret. Nästan maniskt. Ville inte ens väcka Misse, ville bara få undan allt blod.
Det känns inte som att själva drömmen är det värsta, snarare:
1. Tröttheten
Jag kommer inte igång, jag blir mest dåsig och lite ledsen.
2. Rädslan för föraningar
Jag tror ibland lite för mycket på sånt här och jag klarar inte riktigt av att ha honom så långt bort helt utom kontroll, särskilt när jag drömmer sånt här. När det blir så verkligt. Jag blir tvungen att skriva sms mitt i natten och blir bara ännu oroligare när han inte svarar.
Det känns ruggigt att sätta sig på jobbet som om inget hänt och jag ska vara glad och trevlig, när jag bara för någon timme sedan hittade min älskade Lillebror badandes i tjockt mörkt blod. Helt trasig.
Alltså, missförstå mig rätt, jag vet att det är drömmar och inget mer och man kan inte gå och oroa sig hela tiden. Men bilderna är ju så otäcka, det påverkar hela dagarna.
Kanske borde skaffa mig en personlig drömanalytiker.
Så mycket tjockt varmrött blod har jag inte sett på säkert ett par år, om jag minns rätt. Och mitt i allt det kletiga, Lillebror. Flera nätter i rad nu har jag vaknat mitt i natten, helt uppskrämd. Två nätter har jag gråtit, av chocken. Natten till idag låg jag mest och drog mig i håret. Nästan maniskt. Ville inte ens väcka Misse, ville bara få undan allt blod.
Det känns inte som att själva drömmen är det värsta, snarare:
1. Tröttheten
Jag kommer inte igång, jag blir mest dåsig och lite ledsen.
2. Rädslan för föraningar
Jag tror ibland lite för mycket på sånt här och jag klarar inte riktigt av att ha honom så långt bort helt utom kontroll, särskilt när jag drömmer sånt här. När det blir så verkligt. Jag blir tvungen att skriva sms mitt i natten och blir bara ännu oroligare när han inte svarar.
Det känns ruggigt att sätta sig på jobbet som om inget hänt och jag ska vara glad och trevlig, när jag bara för någon timme sedan hittade min älskade Lillebror badandes i tjockt mörkt blod. Helt trasig.
Alltså, missförstå mig rätt, jag vet att det är drömmar och inget mer och man kan inte gå och oroa sig hela tiden. Men bilderna är ju så otäcka, det påverkar hela dagarna.
Kanske borde skaffa mig en personlig drömanalytiker.
fundrar på om...
Jag har en fundering som legat ganska länge i bakhuvudet. Eller länge och länge, men ett par månader.
Jag tänkte på om jag skulle skaffa en inneboende.
Det är ett skitsvårt beslut. Jag utnyttjar ju inte lägenheten så mycket som jag borde när jag ändå betalar för att faktiskt vara där. För trots att jag har ganska låg hyra är den inte tillräckligt låg för att rättfärdiga min rent ut sagt urusla nivå av närvaro. Idag har jag mest lägenheten som ett omklädningsrum. Jag går hem, byter innehåll i väskan, duschar, fyller på ny mat i kylskåpet efter att jag kastat bort den mat jag köpte förra veckan.
Det håller ju inte.
MrGreen tittade förbi jobbet, vi stod och pratade en halvtimme om allt och inget och det här kom upp. Jag sade att om jag ska ha någon hos mig ska det vara en söt liten student som inte har massa fester och bara är där för att bo där typ. Jag vet inte. Det är ju trots allt bara i tankestadiet än så länge.
Har jag tagit upp det här i bloggen förut?
Jag tänkte på om jag skulle skaffa en inneboende.
Det är ett skitsvårt beslut. Jag utnyttjar ju inte lägenheten så mycket som jag borde när jag ändå betalar för att faktiskt vara där. För trots att jag har ganska låg hyra är den inte tillräckligt låg för att rättfärdiga min rent ut sagt urusla nivå av närvaro. Idag har jag mest lägenheten som ett omklädningsrum. Jag går hem, byter innehåll i väskan, duschar, fyller på ny mat i kylskåpet efter att jag kastat bort den mat jag köpte förra veckan.
Det håller ju inte.
MrGreen tittade förbi jobbet, vi stod och pratade en halvtimme om allt och inget och det här kom upp. Jag sade att om jag ska ha någon hos mig ska det vara en söt liten student som inte har massa fester och bara är där för att bo där typ. Jag vet inte. Det är ju trots allt bara i tankestadiet än så länge.
Har jag tagit upp det här i bloggen förut?
Januari -05
VändGränd
Utbildningshelg.
I mitt huvud är det ordet högst synonymt med övertidstimmar. Jag behöver dem, de behöver mig. Eller nåt. Jag behöver dem i vilket fall. Timmar timmar timmar så att jag kan åka skidor senare i vinter.
Saker och ting är på väg åt rätt håll, känns det som.
Jag är genomsnittligt gladare på dagarna, jag kommer upp på morgonen (tack vare ikeas superväckarklocka, tack!), jag äter bättre, verkar somna snabbare (när jag väl lägger mig) och magen börjar komma i form igen. Det är något mystiskt med vårterminer, jag blir någon helt annan. Mer energi och starkare på något vis.
Intresset för bloggen börjar svalna, kanske för att det börjar bli lite väl mycket bara vardagsbeskrivningar och mindre tankar och frågeställningar? Jag tycker egentligen om att smyga in här och skriva av mig lite, dela med mig av mig till er som läser, ni har ju blivit en ganska stor skara.
Snälla bli inte ledsna på mig om det bara blivit mer sällan på siståne, tänk istället att jag har bra saker att göra istället. För det tror jag att jag har.
Det känns i vilket fall bra.
I mitt huvud är det ordet högst synonymt med övertidstimmar. Jag behöver dem, de behöver mig. Eller nåt. Jag behöver dem i vilket fall. Timmar timmar timmar så att jag kan åka skidor senare i vinter.
Saker och ting är på väg åt rätt håll, känns det som.
Jag är genomsnittligt gladare på dagarna, jag kommer upp på morgonen (tack vare ikeas superväckarklocka, tack!), jag äter bättre, verkar somna snabbare (när jag väl lägger mig) och magen börjar komma i form igen. Det är något mystiskt med vårterminer, jag blir någon helt annan. Mer energi och starkare på något vis.
Intresset för bloggen börjar svalna, kanske för att det börjar bli lite väl mycket bara vardagsbeskrivningar och mindre tankar och frågeställningar? Jag tycker egentligen om att smyga in här och skriva av mig lite, dela med mig av mig till er som läser, ni har ju blivit en ganska stor skara.
Snälla bli inte ledsna på mig om det bara blivit mer sällan på siståne, tänk istället att jag har bra saker att göra istället. För det tror jag att jag har.
Det känns i vilket fall bra.
Vardagslycklig?!
Så efter två dygns molande, intensiv huvuvärk har jag äntligen vaknat igen.
Mycket på jobbet, kul men stressigt. Känner förkylningen i bakhuvudet men vägrar känna efter, inte nu, nästa vecka kanske.
Hypokondriker
Jag spenderade två nätter hos Misse, låg på hans soffa och muttrade. Sabla huvudvärk, gå över.
Till slut gick den över. Det var skönt.
Hur mår Sara nu då?
Jag tror att jag mår rätt bra, i grund och botten, jag känner mig sådär vardagslycklig, inget är egentligen speciellt svårt. Mer än att hitta motivationen. Det känns ändå bättre nu när jag börjar forma min framtid i huvudet. Jag har gått så länge (tja, hela mitt liv) och inte vetat vad jag vill egentligen.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag skulle vilja jobba med, men det är nog inte det allra viktigaste heller kanske. Det mesta kan man ju byta ut när man inte trivs med det längre.
Men jag vet hur jag vill bo. Jag vet vad jag behöver prioritera att införskaffa till mitt privatliv för att jag ska få ut mesta möjliga av det. Inte nu, förmodligen inte till sommaren eller hösten heller, men vad det lider. När det blir dags. Och det i sig gör att jag tills den stunden kommer kan stå ut här. Jag kände häromdagen för första gången på länge att jag längtade hem. Till min lägenhet. Det var en obeskrivligt skön känsla.
(Även om den inte är kvar just i skrivande stund)
Jag har i vilket fall något att längta efter, något att se fram emot. Och det betyder mycket.
Mycket på jobbet, kul men stressigt. Känner förkylningen i bakhuvudet men vägrar känna efter, inte nu, nästa vecka kanske.
Hypokondriker
Jag spenderade två nätter hos Misse, låg på hans soffa och muttrade. Sabla huvudvärk, gå över.
Till slut gick den över. Det var skönt.
Hur mår Sara nu då?
Jag tror att jag mår rätt bra, i grund och botten, jag känner mig sådär vardagslycklig, inget är egentligen speciellt svårt. Mer än att hitta motivationen. Det känns ändå bättre nu när jag börjar forma min framtid i huvudet. Jag har gått så länge (tja, hela mitt liv) och inte vetat vad jag vill egentligen.
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag skulle vilja jobba med, men det är nog inte det allra viktigaste heller kanske. Det mesta kan man ju byta ut när man inte trivs med det längre.
Men jag vet hur jag vill bo. Jag vet vad jag behöver prioritera att införskaffa till mitt privatliv för att jag ska få ut mesta möjliga av det. Inte nu, förmodligen inte till sommaren eller hösten heller, men vad det lider. När det blir dags. Och det i sig gör att jag tills den stunden kommer kan stå ut här. Jag kände häromdagen för första gången på länge att jag längtade hem. Till min lägenhet. Det var en obeskrivligt skön känsla.
(Även om den inte är kvar just i skrivande stund)
Jag har i vilket fall något att längta efter, något att se fram emot. Och det betyder mycket.
Huvudknakelibrak
Så jag känner huvudvärken komma smygande.
Jag har för första gången på säkert ett par månader trillat in i jobbtempot där jag springer istället för att gå. Där jag uträttar saker på vägen dit jag skulle med en annan uppgift. Där jag håller på med tretton saker samtidigt och redan där har jag glömt de andra tretton sakerna som var tvunget att fixas IDAG. Klart man får ont i skallen.
Det var inte det jag skulle skriva om.
Det var det att när huvudvärken väl kommer smygande så är det första som flyger genom huvudvärken CocaCola. Snacka om att jag är sockerberoende då. Inte vatten eller lugna-ner-dig eller kaffe eller ens treo, utan läskeblask.
Det går utför med min stackars kropp.
Jag har för första gången på säkert ett par månader trillat in i jobbtempot där jag springer istället för att gå. Där jag uträttar saker på vägen dit jag skulle med en annan uppgift. Där jag håller på med tretton saker samtidigt och redan där har jag glömt de andra tretton sakerna som var tvunget att fixas IDAG. Klart man får ont i skallen.
Det var inte det jag skulle skriva om.
Det var det att när huvudvärken väl kommer smygande så är det första som flyger genom huvudvärken CocaCola. Snacka om att jag är sockerberoende då. Inte vatten eller lugna-ner-dig eller kaffe eller ens treo, utan läskeblask.
Det går utför med min stackars kropp.
Poor but happy
Pappa här och hälsar på, och tack vare att han kom med bil och jag fick möjlighet att utföra massa ärenden så blev den här helgen dyrare än hela julen.
Men å andra sidan har jag en ny byrå. Och en väckarklocka(!) och blomjord. En jävla massa krukor (typ arton, jag skojar inte) och en del annat pryttel som jag inte behöver.
Fattig men glad skulle man kunna säga.
Men å andra sidan har jag en ny byrå. Och en väckarklocka(!) och blomjord. En jävla massa krukor (typ arton, jag skojar inte) och en del annat pryttel som jag inte behöver.
Fattig men glad skulle man kunna säga.
Jag har alltid funderat på vad det är med min pappa som gör att min värsta PMS alltid kommer igång när han är i närheten under längre perioder?
BowSleep Me - again.
Försov mig - igen.
De skrattar mest på jobbet nu vilket är skönt. De säger att de skall skramla till en ny väckarklocka till mig. Jag ska se om jag hittar någon bra nu i helgen.
Lilla Pappsen kommer ner i helgen så vi ska uträtta massa bilärenden.
-jag ska söka en byrå
-köpa blomjord och lite krukor
Sen kommer jag inte på något mer. I vilket fall ska jag hålla ögonen öppna efter väckarklocka. För det här håller ju inte, det är helt åt helvete med min uppstigningsprocess. Det ska inte spela någon roll om jag gått och lagt mig halvelva eller tre på natten, jag behöver komma upp ändå! Mitt privatliv ska inte störa jobbet såhär mycket!!
Satan.
De skrattar mest på jobbet nu vilket är skönt. De säger att de skall skramla till en ny väckarklocka till mig. Jag ska se om jag hittar någon bra nu i helgen.
Lilla Pappsen kommer ner i helgen så vi ska uträtta massa bilärenden.
-jag ska söka en byrå
-köpa blomjord och lite krukor
Sen kommer jag inte på något mer. I vilket fall ska jag hålla ögonen öppna efter väckarklocka. För det här håller ju inte, det är helt åt helvete med min uppstigningsprocess. Det ska inte spela någon roll om jag gått och lagt mig halvelva eller tre på natten, jag behöver komma upp ändå! Mitt privatliv ska inte störa jobbet såhär mycket!!
Satan.
Trilla inte ner i hålet!!
Så 2006 började ju bra.
Folk flyttar iväg och sticker, andra bråkar, en del gör slut. Många har glömt hur man tänker (i den gruppen faller jag själv in), en del andra tänker för mycket och trillar ner i hål.
Jag ska inte köra över alla med negativitet men lite så var det. Första veckorna på 2006 har hittills betett sig mest märkligt och osammanhängande. Det är som om man kämpar så hårt för en bra nystart att det bara faller samman för att grunden var så dålig.
Det finns inte så mycket att göra åt situationerna, egentligen är det enklast att flyta med och se på. Men det är också svårt. Jag vill gärna gå in och peta i saker jag inte har att göra med.
Men när jag stoppat dit fingret och petat lite får jag lite dåligt samvete och så får det hela motsatt effekt och jag slutar lyssna istället. Trallar omkring i det blå och bryr mig inte alls. Det är inte heller bra.
Men det är en svår balansgång.
2006 började med en lindans, jag är prinsessan på min egen cirkus och jag har tappat mitt rosa paraply.
Ännu en lista med onödiga frågor
1. vilken tid gick du upp idag? En timme för sent, kl 8 alltså
2. vad var det första du sa i morse? "åååååjjdå"
3. vad åt du till frukost? kaffe, knäckemacka med randig kaviar
4. vem kramade du senast? Misse
5. vem pussade du senast? Misse
6. vem hånglade du med senast? Magne tror jag
7. vad ska du göra efter studenten? Har inte behövt fundera på det på några år
8. säger du ”kex” eller ”chex” om kex? Kex
9. vad tycker du om grynet? Skiiiitbra
10. vad längtar du till / efter? mina skidor
11. vilket år var du på din första festival? 1997 kanske?
12. ska du på festival i sommar? Njae det ska jag nog
13. favoritalkohol? whisky .. rökig
14. hur ofta använder du parfym? när jag kommer ihåg
15. hur ofta tvättar du håret? en gång i veckan eller när det blir skitigt
16. vad tycker du om ditt utseende? tack bra
17. hur många Anna känner du? 3-4
18. vem av alla du känner hade du helst sett ut som? mig själv det blir enklast så
19. kan du spela fotboll? nej bara tåfjutta
20. åka bräda? hjälpligt
21. har du en snygg jacka? nej inte just nu
22. är du blyg? jag tror inte det
23. någon som du hade velat vara kompis med som du känner ytligt? Kalle
24. hur bor du? lite här och där men har sakerna i en lägenhet
25. gillar du apelsiner? ja det är klart
26. berätta något ingen vet om dig? Om jag berättar kommer ju någon veta, då måste jag ju ändra svaret sedan
27. vad tycker du om The Sounds? Jo, de är väl bra
28. brukar du erkänna när du fisit? beror på med vem jag är
29. hur många gosedjur har du på ditt rum/i din lägenhet? tre tror jag
30. varför fyller du i detta? vill inte jobba mer
31. hur många affischer/tavlor har du? tio-femton kanske
32. räkna upp vad du har på dig? trosor, strumpor, ulletofflor, långfillingar, jeans, tshirt, munkjacka, halsduk, glasögon, svettband med döskalle
33. vad drack du senast? kaffe, kallt
34. hur ofta äter du godis? någon gång i veckan, ibland två gånger i veckan
35. hur många sms skickar du om dagen? ett eller två, fast börjar man väl smsa kan det knapra iväg i fem-sex st
36. vad tror du folk som känner dej ytligt tror om dig? Jag hoppas att de ser en lugn, bra tjej
37. vad heter dina syskon? Basse
38. vad heter din farmor och farfar? Aina och Gerhard (har idag bytt till Gerard för det är mer internationellt)
39. vad heter dina husdjur? Misse
40. hur lyder din åsikt om pudlar? Nudlar är skräpmat
41. vilka kanaler har du hemma? som Göta Kanal? Nähä, vanligt kabelutbud tror jag
42. hur kommer du bo till hösten? förhoppningsvis inte som nu
43. vem hade du senast en dispyt med? min chef
44. vad har du dåligt samvete för? att jag inte hör av mig till Bisett
45. hur ska killen vara? Redig
46. har du svimmat någon gång? klart jag har
47. har du körkort&isf, va är de värsta du orsakat i trafiken? en skråma
48. när köpte/kommer du att köpa din första bil? sen när jag känner att jag har råd
49. hur gammal vill du vara när/om du får barn? när som helst, det kvittar
50. hur känner du dig just nu? mest glad tror jag, fast jag är på jobbet, märkligt
51. vad gör du just nu? fyller i det här, pucko
52. Något du helst inte äter? Ansjovis
2. vad var det första du sa i morse? "åååååjjdå"
3. vad åt du till frukost? kaffe, knäckemacka med randig kaviar
4. vem kramade du senast? Misse
5. vem pussade du senast? Misse
6. vem hånglade du med senast? Magne tror jag
7. vad ska du göra efter studenten? Har inte behövt fundera på det på några år
8. säger du ”kex” eller ”chex” om kex? Kex
9. vad tycker du om grynet? Skiiiitbra
10. vad längtar du till / efter? mina skidor
11. vilket år var du på din första festival? 1997 kanske?
12. ska du på festival i sommar? Njae det ska jag nog
13. favoritalkohol? whisky .. rökig
14. hur ofta använder du parfym? när jag kommer ihåg
15. hur ofta tvättar du håret? en gång i veckan eller när det blir skitigt
16. vad tycker du om ditt utseende? tack bra
17. hur många Anna känner du? 3-4
18. vem av alla du känner hade du helst sett ut som? mig själv det blir enklast så
19. kan du spela fotboll? nej bara tåfjutta
20. åka bräda? hjälpligt
21. har du en snygg jacka? nej inte just nu
22. är du blyg? jag tror inte det
23. någon som du hade velat vara kompis med som du känner ytligt? Kalle
24. hur bor du? lite här och där men har sakerna i en lägenhet
25. gillar du apelsiner? ja det är klart
26. berätta något ingen vet om dig? Om jag berättar kommer ju någon veta, då måste jag ju ändra svaret sedan
27. vad tycker du om The Sounds? Jo, de är väl bra
28. brukar du erkänna när du fisit? beror på med vem jag är
29. hur många gosedjur har du på ditt rum/i din lägenhet? tre tror jag
30. varför fyller du i detta? vill inte jobba mer
31. hur många affischer/tavlor har du? tio-femton kanske
32. räkna upp vad du har på dig? trosor, strumpor, ulletofflor, långfillingar, jeans, tshirt, munkjacka, halsduk, glasögon, svettband med döskalle
33. vad drack du senast? kaffe, kallt
34. hur ofta äter du godis? någon gång i veckan, ibland två gånger i veckan
35. hur många sms skickar du om dagen? ett eller två, fast börjar man väl smsa kan det knapra iväg i fem-sex st
36. vad tror du folk som känner dej ytligt tror om dig? Jag hoppas att de ser en lugn, bra tjej
37. vad heter dina syskon? Basse
38. vad heter din farmor och farfar? Aina och Gerhard (har idag bytt till Gerard för det är mer internationellt)
39. vad heter dina husdjur? Misse
40. hur lyder din åsikt om pudlar? Nudlar är skräpmat
41. vilka kanaler har du hemma? som Göta Kanal? Nähä, vanligt kabelutbud tror jag
42. hur kommer du bo till hösten? förhoppningsvis inte som nu
43. vem hade du senast en dispyt med? min chef
44. vad har du dåligt samvete för? att jag inte hör av mig till Bisett
45. hur ska killen vara? Redig
46. har du svimmat någon gång? klart jag har
47. har du körkort&isf, va är de värsta du orsakat i trafiken? en skråma
48. när köpte/kommer du att köpa din första bil? sen när jag känner att jag har råd
49. hur gammal vill du vara när/om du får barn? när som helst, det kvittar
50. hur känner du dig just nu? mest glad tror jag, fast jag är på jobbet, märkligt
51. vad gör du just nu? fyller i det här, pucko
52. Något du helst inte äter? Ansjovis
Du har beställt telefonväckning
Försov mig en timme idag igen.
Nu har U på jobbet erbjudit sig att börja ringa mig varje morgon för väckning. Beställd telefonväckning, 06.45. Hon hade inget emot det och jag har inget emot det, så länge jag sover hemma iallafall för det verkar ju vara då jag försover mig.
Tills vidare. Åtminstånde tills att det blir ljust när jag ska upp på morgonen, det brukar alltid vara lite lättare då. När det inte känns som mitt i natten.
Eller tills jag köpt en sån skrällig gammal klocka.
Godmorgon i vilket fall, nu kör vi.
Nu har U på jobbet erbjudit sig att börja ringa mig varje morgon för väckning. Beställd telefonväckning, 06.45. Hon hade inget emot det och jag har inget emot det, så länge jag sover hemma iallafall för det verkar ju vara då jag försover mig.
Tills vidare. Åtminstånde tills att det blir ljust när jag ska upp på morgonen, det brukar alltid vara lite lättare då. När det inte känns som mitt i natten.
Eller tills jag köpt en sån skrällig gammal klocka.
Godmorgon i vilket fall, nu kör vi.
Märklig känsla
Avskedsfest för Robban.
En lagom trevlig tillställning, jag nykter, Misse lite dålig, F på riktigt gott humör, ända tills vi ska åka.
Jag når inte ner till pedalerna i bilen, får lägga min jacka bakom röva så jag kommer fram lite. Startar med extrabatteriet från baksätet, vad som helst utom kärringstopp nu.
James Blunt på hög hög volym och stämningen är låg, det fälls tårar i baksätet.
Jag kör fel. Mitt i allt. Men det gör inget, inget gör något nu, alla är lite nedstämda. Att vi får åka på snöiga småvägar känns mest skönt.
F köper äcklig korv och jag vill inte ha.
Märkligt, hur man kan fira en sån sak, även om det var ett skönt sätt att säga "hejdå" till Robban. Jag har ju trots allt inte känt honom mer än tre månader, men det känns som mycket längre.
Jag kommer att sakna honom.
En lagom trevlig tillställning, jag nykter, Misse lite dålig, F på riktigt gott humör, ända tills vi ska åka.
Jag når inte ner till pedalerna i bilen, får lägga min jacka bakom röva så jag kommer fram lite. Startar med extrabatteriet från baksätet, vad som helst utom kärringstopp nu.
James Blunt på hög hög volym och stämningen är låg, det fälls tårar i baksätet.
Jag kör fel. Mitt i allt. Men det gör inget, inget gör något nu, alla är lite nedstämda. Att vi får åka på snöiga småvägar känns mest skönt.
F köper äcklig korv och jag vill inte ha.
Märkligt, hur man kan fira en sån sak, även om det var ett skönt sätt att säga "hejdå" till Robban. Jag har ju trots allt inte känt honom mer än tre månader, men det känns som mycket längre.
Jag kommer att sakna honom.
Glowlamp
"Skaffa en glödlampa" tjatar morsan.
"Nej en hobby" säger pappa.
"Som vaddå" frågar jag.
"Inte vet jag, klättring, som lillebror? Segelflyg? Fallskärmshoppning?"
"Kunde du inte komma på någon billigare hobby? Eller trassligare. Både klättring och fallskärmshoppning är ju fullt av repar och knuter som man bara trasslar in sig i."
Mina föräldrar vill bara väl. Men jag vet ju inte vad jag vill göra. Jag bytte snabbt riktning på ämnet och berättade om mitt hus i norrland med tvättlinor och dammiga ponnies.
"Stärkta lakan va, haha" Pappa låter tveksam, men intresserad.
Jag säger att jag menar allvar, men han håller fast vid att jag behöver en hobby, åtminstånde tills dess.
---
Jag fick ett telefonsamtal igår.
Det känns så märkligt när det förflutna hinner ikapp. En person jag faktiskt glömt bort, hur tragiskt det än låter. Det var ju inte så länge sedan egentligen som den människan fanns i mitt liv. Ett år och lite till sedan. Vi pratade inte länge, men jag var tvungen att avsätta resten av kvällen ändå. Jag gömde mig, svarade inte på rop eller hojt från någon. Ingen.
"Nej en hobby" säger pappa.
"Som vaddå" frågar jag.
"Inte vet jag, klättring, som lillebror? Segelflyg? Fallskärmshoppning?"
"Kunde du inte komma på någon billigare hobby? Eller trassligare. Både klättring och fallskärmshoppning är ju fullt av repar och knuter som man bara trasslar in sig i."
Mina föräldrar vill bara väl. Men jag vet ju inte vad jag vill göra. Jag bytte snabbt riktning på ämnet och berättade om mitt hus i norrland med tvättlinor och dammiga ponnies.
"Stärkta lakan va, haha" Pappa låter tveksam, men intresserad.
Jag säger att jag menar allvar, men han håller fast vid att jag behöver en hobby, åtminstånde tills dess.
---
Jag fick ett telefonsamtal igår.
Det känns så märkligt när det förflutna hinner ikapp. En person jag faktiskt glömt bort, hur tragiskt det än låter. Det var ju inte så länge sedan egentligen som den människan fanns i mitt liv. Ett år och lite till sedan. Vi pratade inte länge, men jag var tvungen att avsätta resten av kvällen ändå. Jag gömde mig, svarade inte på rop eller hojt från någon. Ingen.
Nu drömmer hon igen.
Mina vänner är bra.
Jag skulle gärna vilja hitta något som får mig på rätt kant igen. En hobby som ger mer än de intressen jag har idag. Det är inte lätt. Jag trodde att jag hade det jag ville ha i mitt liv men ändå känns det som om något viktigt saknas. Ett intresse. Något som får motivationen tillbaka. Jag känner den där i bakgrunden, den har bara gömt sig och vill inte komma fram fast jag lockar. Jag behöver något mer att locka med.
Jag har tänkt och tänkt och kommit fram till att jag ska klämma ur det här jobbet det jag kan utbildningsmässigt, försöka hinna redan den här våren att krama ur allt vad det har att erbjuda, sedan ska jag bege mig. Jag behöver plugga och hitta vad jag vill göra. Jag behöver läsa mer teknik och data, fysik, kanske mer språk. Men inte här. Inte i Göteborg.
Jag ska den här våren försöka pressa ur vad den här staden har att ge sedan ska jag så snart som möjligt ge mig uppåt. Norrut. Hemåt fast vidare.
För det här går ju inte. Jag kan inte bo här bara för att. Jag behöver nya marker, större marker. Lugnare vidder. Vidder för fan!!
Jag vill ha en farstu. Och en vedbod. Och så vill jag ha djur. Massor och mängder av djur.
Och ett gäng ungar som kan värma en på natten.
Sitta i skogen och lyssna på lugna trumpeter och gitarrer, tystnaden. Jag saknar tystnaden. Jag vill att stövlar ska vara mina favoritskor. Jag vill att kofta och långkalsonger ska vara de plagg jag använder flitigast. Jag vill kunna ringa hem och påminna om att släppa ut hästarna och in katterna.
Jag vill ha motorvärmare och snöskyffel. Jag vill ha veranda och grovingång. Jag vill ha långa tvättlinor ute på sommaren och en hammock vid vattnet och en vid huset. Jag vill ha renhudar i kökssoffan och fårullstofflor. Rikligt med plädar och en öppen spis.
Och en snöskoter.
Tänk om jag var tvungen att bo i stan resten av mitt liv, då skulle jag dö olycklig.
Jag skulle gärna vilja hitta något som får mig på rätt kant igen. En hobby som ger mer än de intressen jag har idag. Det är inte lätt. Jag trodde att jag hade det jag ville ha i mitt liv men ändå känns det som om något viktigt saknas. Ett intresse. Något som får motivationen tillbaka. Jag känner den där i bakgrunden, den har bara gömt sig och vill inte komma fram fast jag lockar. Jag behöver något mer att locka med.
Jag har tänkt och tänkt och kommit fram till att jag ska klämma ur det här jobbet det jag kan utbildningsmässigt, försöka hinna redan den här våren att krama ur allt vad det har att erbjuda, sedan ska jag bege mig. Jag behöver plugga och hitta vad jag vill göra. Jag behöver läsa mer teknik och data, fysik, kanske mer språk. Men inte här. Inte i Göteborg.
Jag ska den här våren försöka pressa ur vad den här staden har att ge sedan ska jag så snart som möjligt ge mig uppåt. Norrut. Hemåt fast vidare.
För det här går ju inte. Jag kan inte bo här bara för att. Jag behöver nya marker, större marker. Lugnare vidder. Vidder för fan!!
Jag vill ha en farstu. Och en vedbod. Och så vill jag ha djur. Massor och mängder av djur.
Och ett gäng ungar som kan värma en på natten.
Sitta i skogen och lyssna på lugna trumpeter och gitarrer, tystnaden. Jag saknar tystnaden. Jag vill att stövlar ska vara mina favoritskor. Jag vill att kofta och långkalsonger ska vara de plagg jag använder flitigast. Jag vill kunna ringa hem och påminna om att släppa ut hästarna och in katterna.
Jag vill ha motorvärmare och snöskyffel. Jag vill ha veranda och grovingång. Jag vill ha långa tvättlinor ute på sommaren och en hammock vid vattnet och en vid huset. Jag vill ha renhudar i kökssoffan och fårullstofflor. Rikligt med plädar och en öppen spis.
Och en snöskoter.
Tänk om jag var tvungen att bo i stan resten av mitt liv, då skulle jag dö olycklig.
Stupid
Hur kunde jag låta det gå så långt?
Jag blir rädd när jag tappar kontrollen
Jag blir rädd när jag tappar kontrollen
Godmiddag 2006.
Det var ironiskt.
För första gången tror jag så var vi samlade 95% av gruppen. Vi har nog aldrig varit så många ihop på en nyårsafton som vi var den här gången. Samtidigt tror jag inte att någon av oss hade så roligt som vi skulle kunnat haft.
Det är mycket knas nu. Från många håll.
Tolvslaget satt vi vid ett fönsterbord omringade av fulla människor som ylade högt. Hälften av vår grupp satt ner och var pessimistiska, hälften stod och tittade på fyrverkerierna. Vi har blivit vuxna.
"Nä, vi går inte ut, det är kallt."
Visst, vi trivdes i varandras sällskap, det är svårt att inte trivas i den gruppen. Det rör sig mycket kärlek mellan medlemmarna. Jag fick mycket kärlek som jag inte trodde att jag skulle få den kvällen.
Men det är mycket knas nu. Från många håll.
Jag hade trevligare än förväntat.
Men jag är svag.
För första gången tror jag så var vi samlade 95% av gruppen. Vi har nog aldrig varit så många ihop på en nyårsafton som vi var den här gången. Samtidigt tror jag inte att någon av oss hade så roligt som vi skulle kunnat haft.
Det är mycket knas nu. Från många håll.
Tolvslaget satt vi vid ett fönsterbord omringade av fulla människor som ylade högt. Hälften av vår grupp satt ner och var pessimistiska, hälften stod och tittade på fyrverkerierna. Vi har blivit vuxna.
"Nä, vi går inte ut, det är kallt."
Visst, vi trivdes i varandras sällskap, det är svårt att inte trivas i den gruppen. Det rör sig mycket kärlek mellan medlemmarna. Jag fick mycket kärlek som jag inte trodde att jag skulle få den kvällen.
Men det är mycket knas nu. Från många håll.
Jag hade trevligare än förväntat.
Men jag är svag.