You played BRÄNN for 270 points
Wordfeud är min nya hobby.
Jag tycker om glosor.
Nyttigt.
Och roligt!
Jag tycker om glosor.
Nyttigt.
Och roligt!
SKOg
Fler nya försök hösten 2011:
Jag måste måste måste hitta nya vinterskor i år. Det går inte ett år till med tunga tunga vandrarkängor med raggsockor i. Fodrade gummistövlar må också vara bra, men likväl klumpigt. Nackdelen med tant Sara är att jag är så jävla kräsen när det kommer till skor. Det kan vara en liten detalj, som formen på tån som sabbar hela skon. Inte nog med det så är modet helt förvrängt och passar inte alls våra nordiska vintrar. Inte fan tänker jag stå och frysa på en spårvagnshållplats med för tunna gulliga skor som blir blöta på tjugoåtta sekunder för att de är av någon slags billig mockaimitation. Sulor tunna som kex som släpper igenom minsta minusgrad. Nej; fram för rejäla, varma vattentäta skor. Så när jag ger mig ut i internetlandet för att leta efter rejäla skor hittar jag ... dagisskor. Såna fula klumpiga som man sätter på barn som ska vara ute hela förmiddagen i blötsnö. Skitfula och plastiga och liksom ... runda. Nej tack. Vad hände med nittonhundratalets vinnare: pjäxan? En lädersko som är varm men andas, som man kan smörja i sömmarna och som man kan råka kliva i slaskpölar med och ändå hålla sig torr med?
Jag fryser om tårna. Inte precis nu, men i princip hela vintern. Jag avverkar raggsockor i samma takt som andra köper nya läppglans. Helst åker de på redan i sängen på morgonen och stannar på tills jag går och lägger mig igen. Varma sockor av ull som arbetar hårt för att mina stackars små tår inte ska förfrysa. Men vad skönt det hade varit om jag hittade ett par riktigt varma skor som jag faktiskt inte behövde ha sockor i om jag inte ville!
Efter många klick på nätbutikerna hittade jag följande från Bronx (ASOS):
Kanske måste beställa när det kommer lön i oktober. Håll alla tummar att de finns kvar då.
Puss.
Jag måste måste måste hitta nya vinterskor i år. Det går inte ett år till med tunga tunga vandrarkängor med raggsockor i. Fodrade gummistövlar må också vara bra, men likväl klumpigt. Nackdelen med tant Sara är att jag är så jävla kräsen när det kommer till skor. Det kan vara en liten detalj, som formen på tån som sabbar hela skon. Inte nog med det så är modet helt förvrängt och passar inte alls våra nordiska vintrar. Inte fan tänker jag stå och frysa på en spårvagnshållplats med för tunna gulliga skor som blir blöta på tjugoåtta sekunder för att de är av någon slags billig mockaimitation. Sulor tunna som kex som släpper igenom minsta minusgrad. Nej; fram för rejäla, varma vattentäta skor. Så när jag ger mig ut i internetlandet för att leta efter rejäla skor hittar jag ... dagisskor. Såna fula klumpiga som man sätter på barn som ska vara ute hela förmiddagen i blötsnö. Skitfula och plastiga och liksom ... runda. Nej tack. Vad hände med nittonhundratalets vinnare: pjäxan? En lädersko som är varm men andas, som man kan smörja i sömmarna och som man kan råka kliva i slaskpölar med och ändå hålla sig torr med?
Jag fryser om tårna. Inte precis nu, men i princip hela vintern. Jag avverkar raggsockor i samma takt som andra köper nya läppglans. Helst åker de på redan i sängen på morgonen och stannar på tills jag går och lägger mig igen. Varma sockor av ull som arbetar hårt för att mina stackars små tår inte ska förfrysa. Men vad skönt det hade varit om jag hittade ett par riktigt varma skor som jag faktiskt inte behövde ha sockor i om jag inte ville!
Efter många klick på nätbutikerna hittade jag följande från Bronx (ASOS):
Kanske måste beställa när det kommer lön i oktober. Håll alla tummar att de finns kvar då.
Puss.
Den här blir det nog. Den kostar tamejfan 1099 kr, men det får det vara värt.
Laga ni, äta vi.
Så vi gör ett nytt försök med tjejkvällarna. Att ses åtminstonde varannan vecka och fika och kanske något slags ... handarbete. Tanken när vi införde detta för ett par år sedan var att göra allt det där tråkiga tillsammans; sy i knappar som lossnat, laga trasiga handtag på väskor, sticka halsdukar, brodera roliga väggbonader, laga trasiga jeans, etc. etc. Kanske speciellt hjälpa varandra med saker man inte kan. Sedan faller det (som alla andra storslagna planer) platt när man glömmer att boka in nästa tillfälle direkt. Särskilt när vi är närmare tio stycken som ska få ihop schemat. Men nu har alltså två av flickorna satt igång hela maskineriet igen. Idag blev det dock inget direkt handarbete, mer än själva rörelsen när man för en sked kladdkaka från tallriken till munnen. Vilket ju också är en slags övning. I motorik om inte annat. Nu är i vilket fall tisdagar satt som fast dag, och känslan är att vi är ett helt gäng som behöver ses. Behöver dryfta svåra frågor och otäcka känslor, flera är nyuppbrutna ur förhållanden och behöver sällskapet, vi andra ... har många par trasiga jeans.
Måndagsapné
Jag tror att jag sov med öppna ögon hela dagen igår. Det är ändå märkligt vad mycket man kan få uträttat under tiden man går i sömnen. Mamman och pappan åkte hem efter lunch, hallen är nytapetserad och finast i hela världen, skohyllor uppsatta, förrådets hyllor färdigsågade och även några hyllplan till Frugan. När eftermiddag blev kvällning åkte jag hem till Apan och gjorde helg. Kastade mig på hans soffa, tittade på Twin Peaks och sov hela kvällen. När det väl var morgon och måndag vaknade jag desto fler gånger. Typ en gång i timmen efter fyrasnåret. Men blev inte piggare för det. En måndagförmiddag kan vara mycket långsam i vanliga fall, men idag är det tusen gånger värre. Jag vill bara hem. Jag gillar mitt jobb, det gör jag verkligen, men idag vill jag bara hem och vara ledig. Tvätta alla mina kläder. Bädda rent. Våttorka golv och pyssla. Sova.
Apan lider (jaja) av sömnapné. Han slutar liksom andas i sömnen. Först när jag hörde det så tänkte jag inte ens på att han slutade andas förrän han började igen. Det skrämde mig lite. Att jag inte ens hörde att han låg där helt tyst i flera sekunder. Sedan började jag lyssna efter det, och hörde det. Flera gånger. Sedan tänker jag, när jag är såhär trött, att kanske gör jag likadant. Slutar andas i omgångar under natten. Kanske är det därför jag är helt bäng i skallen trots att jag sovit en hel natt. Kanske är det därför jag kan vara på sjukt dåligt humör trots att jag både sovit åtta timmar och ätit bra. Men, det är ju det där med träning också. Jag behöver komma igång med det igen, äta regelbundet (och inte bara låtsas för mig själv att jag gör det) och sedan känna efter hur trött jag är. Mamman har också sån apné, och tydligen kan det vara ärftligt, så kanske gör jag likadant. Jag vill också vara pigg på dagarna. Inte bara rolig och glad för att jag är övertrött.
1. Äta dagens regelbundna lunch.
2. Jobba klart.
3. Åka hem.
4. Starta tvättmaskin.
5. Träffa Jean.
6. Soova.
Apan lider (jaja) av sömnapné. Han slutar liksom andas i sömnen. Först när jag hörde det så tänkte jag inte ens på att han slutade andas förrän han började igen. Det skrämde mig lite. Att jag inte ens hörde att han låg där helt tyst i flera sekunder. Sedan började jag lyssna efter det, och hörde det. Flera gånger. Sedan tänker jag, när jag är såhär trött, att kanske gör jag likadant. Slutar andas i omgångar under natten. Kanske är det därför jag är helt bäng i skallen trots att jag sovit en hel natt. Kanske är det därför jag kan vara på sjukt dåligt humör trots att jag både sovit åtta timmar och ätit bra. Men, det är ju det där med träning också. Jag behöver komma igång med det igen, äta regelbundet (och inte bara låtsas för mig själv att jag gör det) och sedan känna efter hur trött jag är. Mamman har också sån apné, och tydligen kan det vara ärftligt, så kanske gör jag likadant. Jag vill också vara pigg på dagarna. Inte bara rolig och glad för att jag är övertrött.
1. Äta dagens regelbundna lunch.
2. Jobba klart.
3. Åka hem.
4. Starta tvättmaskin.
5. Träffa Jean.
6. Soova.
Tuffsura.
Imorse var det nästan mörkt när jag gick upp. Jag klättrade ner och undrade om jag kommer stå här imorgon bitti och känna doften av glögg, pepparkakor och clementiner. Kände mig deprimerad. Dålig start på dagen. Jag har gått i ett par veckor nu och irriterat mig på folk som nämner ordet höst (dygnsmedeltemperatur på 10 grader och sjunkande) och så finner jag mig själv tänka på julen. Jag veet att det är jättelångt kvar, men plötsligt går tiden så fort och jag får lite panik. Eller den gör inte det egentligen, men den gjorde det imorse. Kanske sov jag dåligt. Vaknade halvtvå nån gång och började slå efter mygg, tände lampan och undrade variehelvete de kom ifrån, har ju inte sett en mygga sen juli typ. Men inatt jag har fått fyra myggbett och lyckats slå mig själv i pannan jättehårt med handflatan. Sedan glömde jag ju förstås allergitabletten när morgonen var så dålig, så nu har jag svullna händer och en quasimodoaxel. Så! Nu har jag kräkts ur mig den dåliga morgonen och kan börja på ny kula:
Ska snart ner och träffa bästa J, hon och jag har inte suttit ner på jättelänge nu och bara pratat, ska bli dödsskönt. Jag längtar verkligen efter att få hänga lite med henne. Behöver komma ner på jorden igen känns det som. Sedan imorgon ska jag få träffa Apan igen. Goda goda Apan. Jag vet inte vad mer jag ska skriva om det. Mer än att jag tänker på honom lite mer än vad som kanske är befogat efter bara nån vecka. Jag hoppas jag får se lite dåliga sidor snart så jag kan få en mer rättvis bild av vem han verkligen är. Jag kanske ska hålla i min sura sida tills imorgon och visa att det är ok att inte vara sådär bra jämt.
Ska snart ner och träffa bästa J, hon och jag har inte suttit ner på jättelänge nu och bara pratat, ska bli dödsskönt. Jag längtar verkligen efter att få hänga lite med henne. Behöver komma ner på jorden igen känns det som. Sedan imorgon ska jag få träffa Apan igen. Goda goda Apan. Jag vet inte vad mer jag ska skriva om det. Mer än att jag tänker på honom lite mer än vad som kanske är befogat efter bara nån vecka. Jag hoppas jag får se lite dåliga sidor snart så jag kan få en mer rättvis bild av vem han verkligen är. Jag kanske ska hålla i min sura sida tills imorgon och visa att det är ok att inte vara sådär bra jämt.
Låsas som det regnar 2.
Wheeee nu ska jag snart åka upp med Lilla Röd till Mekar-Adrian ... igen. Ska passa på att fråga om han har något slags klippkort typ kom tre gånger, betala för fyra. Eller köpa med mig en egen kaffemugg att ställa hos dem, för nu känns det som om jag är där lite för ofta. Inte för att jag dricker så mycket kaffe, men för att påpeka att jag kanske är en av deras mest flitiga kunder. Flitig med att ha sönder mitt fordon alltså. Jag ångrar redan att jag tjatat till mig ett gymkort av chefen, stackars lilla bil, du kommer inte klara en starkare version av förare. Håll tummarna att det blir jättebilligt så att jag kan gå ut med Apan, MrGreen, Ronson m.fl. ikväll.
Eller ... äh.
Gårdagens inlägg lät lite mer manipulativt och ondskefullt strategiskt än vad jag menade med det. Såklart vill jag inte bli tillsammans med alla jag kollar på film med eller nuddar armarna på. Inte heller har jag massa baktankar varje gång jag ber en vän om hjälp. Jag tänkte mer att alla de här sakerna ihop kan ge resultat om det är det man vill åt. Jag blir tydligen som en sån hormonstinn tonåring när jag blir fascinerad av en ny person. Analyserar på tok för mycket och läser in massor av betydelser som jag inte borde. Jag träffade i vilket fall Apan igår igen, och det känns fortfarande bra. Inte alls så bakvänt som jag beskrev det i förra inlägget. Hur var det nu? Skaka på axlarna och njuta av stunden. Så var det. Tur att jag är så vansinnigt bra på att ljuga för (och manipulera) mig själv. Katching! En punkt på min pluslista. Det läskiga med det är att jag faktiskt är bra på det. Jag kan på allvar bokstavligen skaka på axlarna och ruska bort den där knäppa känslan, den som smyger på mig mellan varven. Så; nu är den borta och jag förstår inte alls vad jag höll på med igår när jag skrev det där.
Alltså flirtade jag inte på sikt med Apan igår. Jag tror inte att det räknas som på sikt när han lyfter upp mig på ryggen och bär runt på mig och jag kommer åt hans nacke mellan montrarna på stadsmuseet. Inte heller när man pussas öppet och typ tar i varandra konstant. Hålla handen liksom. Det gör man inte med sina flirta-på-sikt-objekt. Det gör man med sina njuta-av-stunden-apor. Och jag ska träffa min imorgon igen.
Alltså flirtade jag inte på sikt med Apan igår. Jag tror inte att det räknas som på sikt när han lyfter upp mig på ryggen och bär runt på mig och jag kommer åt hans nacke mellan montrarna på stadsmuseet. Inte heller när man pussas öppet och typ tar i varandra konstant. Hålla handen liksom. Det gör man inte med sina flirta-på-sikt-objekt. Det gör man med sina njuta-av-stunden-apor. Och jag ska träffa min imorgon igen.