SARIS DRÖMMAR

Det är så roligt med inventering va, att jag tror jag avlider. Kan ni räkna till 24.246? Det kan tydligen jag göra. Händerna blir så torra av alla kartonger och spricker och svider, jag är hungrig och sötsugen, men vid förvånansvärt gott mod ändå.

Snart slutar jag och ska träffa Flickan Becc för att visa lägenheten.
Det känns rätt bra idag, vi får väl se om ett par timmar.

Och imorgon tjejkväll!
Det är något jag uppskattar väldigt mycket.

Knasigt dåligt inlägg idag men jag hinner inte, lär räkna lite till så jag kommer ifrån i tid imorgon :)

Hejja

Och som vi sålde.

Vi ringde till alla kunder och var trevliga och tjatiga och fick ihop en del och rätt vad det var så hade vi klivit över den gräns vi fått av chefen, och rätt vad det är kommer det att trilla ner bonuspengar i min ficka.

Detta vill ( / behöver) jag göra för pengarna som knappt räcker till ens två punkter:
-Gå till tandläkaren (prio ett vare sig jag vill eller inte)
-Köpa en digitalkamera
-och en videokamera
-Köpa en video
-Betala tillbaka allt jag har på avbetalning
-Köpa massa sommarkläder
-Spara pengar till semestern
-Köpa en till soffa
-Köpa en dator med massa plats för alla min filmer som jag ska filma
-...och till slut... jag vill ha en bil.

Jag vill egentligen ha mer saker också men de saker här ovanför är de som ligger högt upp på önskelistan just nu. Men jag har som sagt råd med max två punkter. Det betyder en punkt (kanske) efter tandläkarbesöket. Det beror på vad punkt två kostar.

Jag borde vinna lite pengar på lotto tycker jag.
Jag som jobbar så bra.

Fast jag har ju nästan vunnit på lotto idag! Bonus!

Jag som kanske skulle skaffa mig en rumskompis. Kanske.

Flickan heter Becc och flyttar in på söndag. Jag känner henne inte så bra, men det lilla jag har sett verkar jättebra. Jag får ha kvar alla mina möbler och komma och gå som jag vill, och ingen av oss vet hur länge hon ska bo där. Det passar mig perfekt.
Flickan Becc kommer att vara där och föra liv, hon kommer att vattna mina blommor och hålla vatten i rören. Flickan Becc kommer att hålla golvet dammsuget och kylen halvfull. Flickan Becc kommer att bo där istället för mig.

Jag kunde inte låta bli att ändå känna mig lite bostadslös när vi bestämt att så skulle bli. Även om benämningen hamnar på rumskompis och inte hyresgäst, så är det trots allt Flickan Becc som ska sova i sängen och äta på tallrikarna. Om jag behöver sova hemma någon natt, blir det i tältsängen. Jag ska göra en lite hörna till mig där jag kan bo. Med lampa och nattduksbord.

Många förändringar, men klirr i kassan.

Det får vara så, så länge.

Det här tåget fick jag inte åka till Falun, men nu har jag i vilket fall sett det, som det har varit så mycket snack om. Pappa gillar det inte, så då gör väl inte jag det heller.

Begravningen var fin. Härligt uppsluppen stämning på kvällen även om det såklart låg en tung gardin av sorg över tillställningen. Men det var fint, en värdig avslutning.
Jag tänker inte ens gå in på vad farfar gjorde, eller ens varför han var där, men det lade en ännu tyngre gardin över mitt humör.

---

Idag såg jag ett släp med stora däck som brann på E6:an när jag var på väg till jobbet, och fast vi var på andra sidan vägen och hade två filer mellan vår buss och det brinnande släpet så blev det varmt i bussen. Det är ganska häftigt.

---

Mitt liv är ganska ledsamt idag. Jag behöver piggas upp, blåsas ur.
Jag behöver gå upp på ett berg.

En ganska trevlig dröm, kycklingar och kattungar.
Minns att jag vaknade och tänkte "but kittens can´t save the world"

Blir lite ledsen, jag har en vän som ska göra sig av med två kissar nu. Världens goaste två små svarta ulltottar. Inga kattngar visserligen men de är så små så man kan nästan tro det.
Jag ville helst flytta hem och ta med mig dem hem till mig, jag vill inte att de ska behöva åka till veterinären bara för att de inte får rum i flytten. Det berörde mig faktiskt värre än jag trodde, jag blev rent ledsen i hjärtat och fick klump i halsen och höll på att börja lipa igår.

Visst, de är ensamvargar, kanske att de inte trivs i vilken barnfamilj som helst, men hos mig! Hos mig i min tvåa kunde de bo och ligga i fönstret och titta ut och krulla ihop sig på min säng och kurra med mig. Ledsen på riktigt, fast jag inte känner kattrackarna.

---

Begravning i helgen.
Jag ska nog åka tåg upp verkar det som, om jag inte får med mig Misse. Och bilen förstås. Fast det lutar åt tåg nu. Det känns inte roligt att åka upp den här gången. Jag får trösta mig med att det är långhelg nästa helg igen, och att jag får vila hjärtat då.
Min tredje begravning (fast fyra personer!).
Inte dåligt jobbat ändå för att vara 26, jag antar att man brukar ha varit på fler vid min ålder.

Vi behöver inte gå in på varför, men jag blev i mitten på februari remitterad till kirurg efter några månaders oro. Sedan väntade jag i två månader till och hörde inget från kirurgavdelningen.

Nu ringer jag.

Efter sexton minuters väntan i telefon säger sköterskan att det är ungefär ett halvårs väntetid hos dem. Ett halvår? Men jag har ju ont säger jag. Hon säger att de flesta har det, det är därför de är remitterade till kirurgen. Jag förstår det säger jag. Men min vårdcentral sade aldrig något om så lång tid, då hade jag bett doktorn att göra allt vad han kunde innan han remitterade mig.

Blabla problem jada jada.

Men kan man bli annat än ledsen, arg och besviken?
Det känns orättvist att jag ska gå och ha skrikont, jag är bara 25 år.

Klart man blir självisk i ett sånt här läge.

Jag tror alla är det som är remitterade dit.

Skrev i vilket fall upp mig på återbudslistan, så jag kan få komma om någon annan inte kan.

När som helst inom ett halvår (kanske) med 20 min varsel. Det ska bli intressant.

Vem har inte hört felsägningen "Slippery like an owl"?

I telefon med Lillebror nyss:
L: "Fan Niklas har inte ringt"
S: "Varför"
L: "Vi skulle åka och klättra"
S: "Oak and climb"
L: "Mm, just det"
S: "Haha jag är så rolig"

Jag tror Misse försökte väcka mig när han kom och lade sig.
Själv drömde jag mest. Det var lagerhyllor till förbannelse och ... jag kommer till det.
När han väl fick liv i mig, vände jag mig om. Han berättade han att jag fräst åt honom att jag inte ville prata om det när han frågade om jag sov.
"Jag vill inte prata om det!"
"vad vill du inte prata om?"
"Jobbet!"

Jag drömde om våra grå lagerhyllor. Jag sorterade proukter, bland annat fingerskydd och manikyrskålar. Sedan mitt i allt så sålde vi huvuden. Vidriga avhuggna huvuden. Vissa var helt naturliga, eller färska eller vad man ska säga. Andra var mindre och målade vita med clownsmink typ. Munnen och ögonen var ihopsydda med tjock tråd. De var så äckliga och jag mådde bara illa.

Sedan gick jag lite längre bort längs hyllan och tänkte att jag sorterar de här matlådorna istället. Tomma matbuttar med locken bredvid. Jag ställde undan glasslådorna med avhuggna fingrar och öron i åt sidan.
Jag fick det inte att stämma. Locken och lådorna alltså. Det saknades lock. Flera stycken. Besvikelsen vällde upp i mig då jag förstod att Misse inte slutat med droger (tydligen knarkade han i min dröm). Jag visste att man behövde matlådelocken för själva förberedelserna av drogerna, och det saknades flera stycken. "Fan jag ska strypa karln!" Jag kastade iväg matlådorna över golvet och svor och grät. Så arg. "Jävla skit!"

Där någonstans väckte han mig, och då var det väl inte så konstigt att jag fräste åt honom.
Skönt att de kom tillbaka, drömmarna. Synd att det var om avhuggna kroppsdelar och dumma känslor.

Ena dagen klagar jag över att tiden går så fort, att jag inte hinner med mellan gåupp-jobba-åkahem-äta-sova. Andra dagen går klockan så långsamt att det känns som om jag är så uttråkad att jag gör dregelspår på golvet efter mig. Suckspår kanske.

Det händer ingenting.
Jag har så mycket som jag borde göra, så många måsten men jag orkar bara inte. Jag smiter ut på lagret och jobbar med sådant som egentligen kan vänta eller delegeras ut. Men jag är inte motiverad till fakturauppföljningar eller ens alla mina jävla infoblad. Vidarebefodra räkningar, kolla returer, flytta papper från pärm till annan pårm. Orkar bara inte.

Hämtar vatten, går och kissar, svänger ut på lagret, packar upp ett par kartonger, hämtar vatten, tar en snus, spelar en sudoku, läser jobbmail men svarar inte, suckar, ser på klockan, igen.

Tristess.

Tänker på bonus, tänker på begravningen.
Bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus-begravning-bonus.

Om det ändå kunde hända något.

Nu ringer det.
Varorna kom inte. Och du lyssnar inte. Lyssna på vad jag säger så blir det lättare att förstå. Jag artikulerar och pratar så sakta jag kan, är hon tre år eller vad är det frågan om? Ä r  d e t  e t t  o r d e r e r k ä n n na n d e  e l l e r  e n  f a k t u r a  d u  h a r  i  d i n  h a n d ? Ok ett ordererkännande, då kommer fakturan i efterhand. Lugna dig människa.
Tänk att man ringer och frågar något men inte kan lyssna på svaret som är så enkelt, bara för att man är så uppstressad för att man redan föreställt sig vad som är fel.
Herregud.

Nä, om jag skulle gå och hämta lite vatten, och tänka lite mer på begravningen.

Jag berättade i halvsovande tillstånd för Misse om grodorna och fnissade. Sedan försvann de och jag somnade.



Fast det som förvånade mig mest var hur roligt jag tyckte det var, att drömma. Jag tror att drömmarna har försvunnit ett tag, jag har inte ens kommit ihåg att sakna dem, det var först nu när grodorna kom som jag kom ihåg hur roligt det är att drömma. Så nu saknar jag det. Typiskt.
Får försöka ikväll igen.

Ej svansar hava de
men jag kan dem ändå se
när jag ska till att drömma
försöka att inte glömma
att de voro fler än tre

eller nåt

Och plötsligt har alla hit och dit sett både tussilagos och myggor och flugor och ätit glass, jag har bara sett bajs-gäss och regn. Och så har jag lite ont i huvudet.

Men jag har fått pratat med Bisett, och det gör livet lite lättare.
Honey, jag är glad för din skull.

Jag har börjat tänka på begravningen. Eller jag har tänkt på den länge, men mer praktiskt. Eller det har jag ju också tänkt på länge, jag köpte ett par örhängen i tyskland, ett par begravningsörhängen. Äh. skit.
Begravningen tar upp mer och mer plats i mina tankar. Jag vet inte om det är rätt att ta med Misse upp, även om JAG skulle tycka det var en bra sak. Jag har inte bestämt mig. Å ena sidan är det nog bra och skönt att åka själv, å andra sidan vore det vansinnigt skönt att ha hans axel att luta sig på en dag som den. En helg som den.
Jag har tagit ledigt på fredagen så att jag kan åka upp i tid. Jag har inte bestämt kläder än, men min garderob består till 65% av svarta kläder, så det är mitt minsta problem.

Kom ihåg att köpa näsdukar - ifall att

Jag vill färga håret före dess, kanske ett projekt den här veckan. Lite mörkare bara.
Och så vill jag ha choklad - hela tiden. Och så vill jag med se en tussilago, jag gillar tussilagos.