SARIS DRÖMMAR

Alla hjärtans dag 2011 ♥ passerade som en helt vanlig måndag förutom någon slags missöde under kvällen. Min hals har börjat riva sådär halsflussigt och för att förebygga förkylning knaprade jag i mig två råa vitlöksklyftor på en liten brödbit. Inte bara var det så starkt att jag grät lite, det pajade även hela magen. Så när jag somnade hade jag kalla fötter, ont i halsen och svår magknip. Det straffade sig imorse när jag vaknade och var död.

Så nu sitter jag på jobbet, ont i halsen, väldigt trött, förvirrad och kall.

I vanliga fall hade jag gett kontoret fingret och åkt hem till täcket, men som läget är nu kan jag inte gå då jag är ensam med outbildad vikarie på eftermiddagarna, och som det ser ut nu - fram till juni. Vi får väl se hur allt utvecklar sig. Man vet inte vad man har framför sig. Kanske lönehöjning, kanske förkylning, kanske feber på jobbet, kanske oförändring.

Håll tummarna.

Jag knör mig genom folkvimlet från toaletten, försöker ta mig tillbaka till bordet där vi fått tre sittplatser jämte ett annat gäng. Alla är längre än mig på krogen så inte många aktar sig när jag kommer, man får liksom lägga handen mjukt på folks armar och ryggar, så de blir förvånade och släpper förbi. Plötsligt står min granne P där med sitt rufsiga hår och stora leende. Vi kramas och hälsar som man ska, sedan talar han (sådär högt som man måste på krogen) om att garderoben i deras hall inte är kvar, att hela hatthyllan trillat ner från väggen. Jag sade att jag hört om det tidigare i veckan, att jag varit uppe och sett alla deras jackor på golvet i köket. Vi skrattar innan han säger att väggarna är dåliga i huset. Då tittar jag lite konstigt på honom och säger att man får inte hänga hundra jackor på så lite skruv. Han brölar att väggarna är dåliga, DÅLIGA! Vi säger tjing och jag knör mig vidare till mina vänner. Vi har roligt tills vi går hem, jag och Lillebror tar en korv på vägen och nattar oss sent. Sedan vaknar jag mitt i natten och har drömt att loftsängen rasat och blivit brasved. BRASVED!

Det känns som igår Lillebror ringde och sade "Jag kommer på torsdag" och innan jag visste ordet av har han redan åkt hem igen. Jag lämnade honom på stationen för några timmar sedan och kände mig helt melankolisk och arg, helt utan anledning. Jag satt på vagnen hem utan hörlurar och tänkte att jag kanske var arg för att han åkte, eller ledsen. Min själ kunde närmast liknas vid en ledsen clown. Jag var trött och kände mig tom och ensam.

Sedan kom jag på vad känslan hette:
PMS.

Skönt att få en förklaring, för jag kan väl inte vara på dåligt humör bara sådär?