mormors skåp

Visst är det märkligt när man vaknar på morgonen av en härlig dröm men inte kommer ihåg vad det är? Eller vad jag vill komma till som är märkligt är när det kommer tillbaka mer än 12 timmar efteråt. Då plötsligt står jag där i garderoben med alla lådor med saker som är mormors. Byrålådorna är ganska små, vitmålade (en gång blå, det har nötts bort lite), rosa skira kläder som nästan blivit grå med åren, damm som luktar kvinna och allt det där mörka mystiska runt om. Jag känner mig utklädd, som om jag är liten och provar hennes saker i smyg, kanske har jag till och med läppstift på mig. En hatt, en vacker hatt med band och så alla de där lådorna. Byrålådor i samma färg överallt, högt som lågt. Olika storlekar.

Det var en vacker dröm.

Kaffe

Nu har vi pratat och tjatat i säkert ett halvår om att få en kaffemaskin till kontoret.
Vi är uppdelade i två lag. Jag+2 tjejer i ett lag och så surpupporna U&M i det andra laget. U som har hand om ekonomin säger att det inte är värt att ha en här. Hon kommer med de mest skrattretande anledningarna till varför det inte lönar sig att ha en maskin.

Idag kom Tobias (tror jag han hette) på besök från en stor kaffekedja och visade sin maskin. Vi fick smaka ristretto och Lungo och massa andra namn jag inte hört förut. Kaffet var helt underbart och jag drack 4 koppar och skriver så fort nu.

Plötsligt satt U där och glassade med Tobias. Hon var så imponerad och sitter i skrivande stund och får en offert på maskin till kontoret.

Tänk vad man kan göra med en väl gjord espresso, kan han sälja en maskin till henne med bara en kopp så kommer vi ha fullt med elever resten av maskinens livslängd.

Två lag blev ett kaffestinnt.

Driver 2

Jag lämnade honom på körskolan, gav honom nycklarna till bilen och sade att "Du hämtar väl mig sedan när du är klar" sedan promenerade jag iväg, och visst hämtade han mig!

Plötsligt blev han vuxen. Vi blev två i hushållet med körkort och nu behöver vi tydligen två bilar, så att han kan åka och fota på dagarna. Inte för att kunna jobba för bensinpengarna. Märkligt.

Jag är såklart jätteglad, det känns superhärligt att inte ha anvaret ensam, att jag faktiskt kan ta en öl ute, att det är lugnt om jag somnar ifrån, för det finns någon annan som också kan ta bilen om det behövs. Det är helt underbart. En sån enkel sak att han kan åka och handla, och om jag verkligen inte orkar, så får jag ligga kvar på sofflocket. Helt underbart.