Man är inte alls starkare ensam

Det händer bra saker i tantens liv. Hon kan inte längre räkna sig till skaran av lyckliga singlar, utan är en del i tvåsamhet med Apan. Och trivs vidunderligt bra. De övar på kommunikation och gör saker tillsammans. Spenderar en lördag på möbelvaruhus och en annan på museum. De bråkar på skoj och ses sådär lagom mycket. Han behandlar henne bra. Och hon tycker så mycket om honom för den han är. Till och med när han är på dåligt humör, rastlös och tjurig. Till och med då är han bra. Ihop med henne.

Det gör att jag trivs jädrigt bra med livet just nu.
Inget blir liksom svårt när det finns stöd bakifrån hela tiden.