att schemalägga död och planera sorg
Jag står inför ett av de svåraste besluten jag behövt ta i hela mitt liv.
Katten blir helt enkelt inte frisk och jag har nu hela hans existens i mina händer. Jag vet inte om han lider speciellt svårt, det säger ju inte djur om de gör. Han är lika tillgiven som vanligt, kanske lite trött, men det är ju helt naturligt när man inte ätit fast föda på ett par dagar. Men det är blod i kattlådan igen. Mycket blod. Så det är nog egentligen dags att låta honom gå.
Min söta älskade lilla treochetthalvtåring, du skulle ju vara med mig till tidens ände, leka med mina barn och åldras i min famn. Du är det närmsta ett eget barn jag någonsin haft och jag har nog aldrig älskat något annat djur som jag älskar dig. Du är ljuset i min tillvaro när allt annat är mörkt. Du som sover med din panna mot min. Dina mjölktrampande tassar helar mig och din kalla nos är det som gör morgonen värd att möta. Jag vet att jag kommer leva gott även utan dig, men just nu är det så svårt att tänka sig ett liv utan din härliga personlighet. Dina kurr och kuttranden, det högljudda jamandet genom lägenheten och din pigga blick genom fönstret. Dina stora öron och långa piskande svans. Hur du slickar till läppen innan du ska somna. Hur du lägger dig framför datorn när jag skriver, som nu. Din lilla prickiga tass på min hand. Du är min älskling och jag gör allt för dig, och om det innebär att avsluta ditt lidande, må så vara. För jag mår inte bra när inte du mår bra. Grodan, Fisen, Musse. Jag lämnar inte din sida.
Katten blir helt enkelt inte frisk och jag har nu hela hans existens i mina händer. Jag vet inte om han lider speciellt svårt, det säger ju inte djur om de gör. Han är lika tillgiven som vanligt, kanske lite trött, men det är ju helt naturligt när man inte ätit fast föda på ett par dagar. Men det är blod i kattlådan igen. Mycket blod. Så det är nog egentligen dags att låta honom gå.
Min söta älskade lilla treochetthalvtåring, du skulle ju vara med mig till tidens ände, leka med mina barn och åldras i min famn. Du är det närmsta ett eget barn jag någonsin haft och jag har nog aldrig älskat något annat djur som jag älskar dig. Du är ljuset i min tillvaro när allt annat är mörkt. Du som sover med din panna mot min. Dina mjölktrampande tassar helar mig och din kalla nos är det som gör morgonen värd att möta. Jag vet att jag kommer leva gott även utan dig, men just nu är det så svårt att tänka sig ett liv utan din härliga personlighet. Dina kurr och kuttranden, det högljudda jamandet genom lägenheten och din pigga blick genom fönstret. Dina stora öron och långa piskande svans. Hur du slickar till läppen innan du ska somna. Hur du lägger dig framför datorn när jag skriver, som nu. Din lilla prickiga tass på min hand. Du är min älskling och jag gör allt för dig, och om det innebär att avsluta ditt lidande, må så vara. För jag mår inte bra när inte du mår bra. Grodan, Fisen, Musse. Jag lämnar inte din sida.
gömma vardagen över en öl? KH om 20 min?
Det var inte alls meningen, men plötsligt befann jag mig på KH en måndag. Utan att jag egentligen bestämde själv så satt jag där med en öl och pratade med en karl som drev någon slags metal-sida (Loudfarmer). Klockan var strax efter 21 och jag hade gått hemifrån ner dit i kylan och behövde träffa folk över en öl. Jag sade knappt till någon att jag gick, jag bara gick. 2/3 av befolkningen kollade på fotboll, vi andra satt med armbågarna på den lite för höga bardisken och pratade. Kim beställde in shots med 50/50 gammeldansk och sambuca (eller hur fan det nu stavas) som alla spottade åt innan de smakade och gillade det. Utom jag som skulle jobba förstås, jag var oerhört vuxen och avstod spriten.
Det var ändå så himla skönt att träffa nytt folk. Jag hade pratat med Kim, och visste att han var där, men sedan visste jag inte vem nån var. Ändå kändes det som vänner, vi pratade musik och vevstakar och utbildningar och om allt och inget. Så tydligen är KH ett ganska bra ställe att knyta nya kontakter en måndag mellan 21-22. Kanske inte en bra vana att hinka öl mitt i veckan, men helt klart en bra vana att sätta igång och träffa ambitiöst trevligt folk.
Det var ändå så himla skönt att träffa nytt folk. Jag hade pratat med Kim, och visste att han var där, men sedan visste jag inte vem nån var. Ändå kändes det som vänner, vi pratade musik och vevstakar och utbildningar och om allt och inget. Så tydligen är KH ett ganska bra ställe att knyta nya kontakter en måndag mellan 21-22. Kanske inte en bra vana att hinka öl mitt i veckan, men helt klart en bra vana att sätta igång och träffa ambitiöst trevligt folk.
Julmys på jobbet
Snart stormar 30 Manikyrister in genom dörren och förväntar sig november/decembers trevligaste afton, och det ska jag ge dem. Jag har på mig en svart tunika med massa paljetter på som sticks lite under armarna, och glitter i håret. Som mest liknar en turban. Vi har ställt fram champagneglas och köpt en miljon mandariner och tomteskum. Vaniljljusen är tända och doften får mig att vilja kräkas lite. Snart ska vi börja värma glögg och ta fram smörgåsar och julmust. Jag är redan jättehungrig. Jag ska le och fjäska och låtsas komma ihåg vad alla deras barn heter. Stå i butiken och håva in cash i stora högar så att min chef blir stolt och glad, kanske vi till och med får något slags positivt ord om vi har tur.
Jag låter bitter och sur, men det är jag verkligen inte, för allt jag sagt, det är det enda dåliga med att jobba ikväll, resten som kommer hända kommer att bli fantastiskt och varmt och roligt, jag kommer att älska det och inte vilja att kvällen kommer sluta. Det är såå mycket mer värt att vara älskad av kunderna än av chefen, och för deras kärlek - går jag hur långt som helst.
Till och med spökar ut mig i guldglitter.
Jag låter bitter och sur, men det är jag verkligen inte, för allt jag sagt, det är det enda dåliga med att jobba ikväll, resten som kommer hända kommer att bli fantastiskt och varmt och roligt, jag kommer att älska det och inte vilja att kvällen kommer sluta. Det är såå mycket mer värt att vara älskad av kunderna än av chefen, och för deras kärlek - går jag hur långt som helst.
Till och med spökar ut mig i guldglitter.
vill bara hem
Perioderna när jag har svårt att komma till ro på kvällen blir bara längre och längre. Jag fick en liten slant av Pappan, och istället för att spara varenda slant jag har till Volvon, så gick jag och köpte mig ett par nya pyamasbyxor istället för de jag har (som har ett stort hål i grenen så det var väl dags). Nu är de nya pyamasbyxorna så sköna så att jag hellre stannar uppe länge på kvällen än att ta av mig dem och krypa ner i sängen. Härlig logik, 30-åringen! Myskläder är som knark. Nu är arbetsdagen slut om nån kvart, och jag kan bara inte vänta på att få komma hem och byta om igen. Ta av strumpbyxor och kjol och byta till pyamas. Idag komer Frugan1 på besök, och henne skäms jag inte ens för, på gott och ont.
Volvon btw, blev sjukt mycket dyrare än jag vill veta av. Jag vill helst bara glömma den nu, låta den stå där på verkstan och inte veta av den alls mer. Det kostar typ mer att laga än vad jag kommer få för den. Eller, jag kommer ju inte få nåt för den överhuvudtaget, men ändå. Jag blir ännu fattigare än vad jag redan är. Hade jag ställt av den i somras, så hade bara försäkringspengarna faktiskt täckt reparationskostnaderna. Men det är ju lätt att vara efterklok. Och ännu lättare att bli fattig verkar det.
Jag har i vilket fall ett par sköna pyamasbyxor nu när jag ska bli nudeleremit och spendera kvällarna med att gråta.
Volvon btw, blev sjukt mycket dyrare än jag vill veta av. Jag vill helst bara glömma den nu, låta den stå där på verkstan och inte veta av den alls mer. Det kostar typ mer att laga än vad jag kommer få för den. Eller, jag kommer ju inte få nåt för den överhuvudtaget, men ändå. Jag blir ännu fattigare än vad jag redan är. Hade jag ställt av den i somras, så hade bara försäkringspengarna faktiskt täckt reparationskostnaderna. Men det är ju lätt att vara efterklok. Och ännu lättare att bli fattig verkar det.
Jag har i vilket fall ett par sköna pyamasbyxor nu när jag ska bli nudeleremit och spendera kvällarna med att gråta.
Bring on the snökaos, jag är redo.
På 6-minuters-väderleksrapporten på P1 imorse började de prata om snö. Jag hinner alltid lite missa västkusten, för jag lyckas alltid sova precis då. Men imorse undgick det mig inte, eftersom de uttalade ordet snö ungefär var tredje sekund under hela sändningen. Så jag beslutade mig för att halka till jobbet med Lilla Röd för att kanske få tummen ur och byta sulor. Bättre sent än aldrig tänkte jag när jag skrapade rutorna. När jag väl startat bilen slog det mig att det var bokstavligen så. Sent eller aldrig. För tänk om jag inte skulle ta mig till jobbet ens, tänk om Lilla Röd skulle blåsa av bron, rätt ner i älven, då hade det ju blivit just - aldrig. Så, naturligtvis hade jag rätt i det: bättre sent än aldrig. Men det gick förstås bra.
Jag hämtade vinterdäcken på kontoret och åkte till en firma nära, det gick så fort och var inte så dyrt och på hemvägen lät Lilla Röd som den brukar på vintern; högt. Dubbdäckens karakteristiska slamrande mot asfalten lugnade mig och jag hade nog kunnat vända och åka hem till dalarna men det gjorde jag inte. Det hade ju varit mycket roligare att spendera närmsta veckan i backen än på kontoret. Jag längtar efter skidliftar och snörvliga skratt, iskalla clementiner och bröstvarm whiskyplunta. Chokladbitar som måste delas med kindtänderna och frusna tår. Bastubad och mössor, underställ och knarr under pjäxorna. Och lillebror.
Mest av allt längtar jag efter lillebror.
Jag hämtade vinterdäcken på kontoret och åkte till en firma nära, det gick så fort och var inte så dyrt och på hemvägen lät Lilla Röd som den brukar på vintern; högt. Dubbdäckens karakteristiska slamrande mot asfalten lugnade mig och jag hade nog kunnat vända och åka hem till dalarna men det gjorde jag inte. Det hade ju varit mycket roligare att spendera närmsta veckan i backen än på kontoret. Jag längtar efter skidliftar och snörvliga skratt, iskalla clementiner och bröstvarm whiskyplunta. Chokladbitar som måste delas med kindtänderna och frusna tår. Bastubad och mössor, underställ och knarr under pjäxorna. Och lillebror.
Mest av allt längtar jag efter lillebror.
vatten på natten väcker katten
Efter jobbet igår unnade jag mig själv en lång varm dusch och bäddade rent i sängen. Det är verkligen något av det bästa jag vet, att krypa ner i en ren säng och vara helt ren själv. Det känns nästan magiskt skönt. Jag slötittade lite på TV innan jag borstade tänderna och gjorde mig redo att krypa ner. Precis när jag höll på att stänga ner datorn och hade klätt av mig strumporna ringde Tant Fräs. Så jag stannade uppe lite till, tog mig ett stort glas vatten. Skojade om att jag nog skulle vakna klockan 04.00 och vara kissnödig. Vi pratade en stund till, jag hann krypa ner under tiden och vi gick igenom sommaren och andra minnen, vi behövde nog gapskratta båda två, så det var himla skönt. När vi väl lagt på tog det nog bara ett par minuter innan jag somnade.
Jag hamnade på den där finlandsfärjan jag drömmer om ibland, jag hittar rätt bra nu när jag drömt om den så många gånger. Inatt hittade jag dock till Tax Freen för första gången, och som tur var hade jag en liten svart papp-ask med mig som var full av pengar. Flera tusen kronor i sedlar. Jag gick där bland hyllorna och åt choklad. Du vet såna där chokladpoletter i vit sexkantig ask. Tänkte att jag nog skulle köpa såna till mamma, jag tror att hon gillar dem. Plötsligt drar en man vapen. En liten silverfärgad revolver avfyrar ett skott i taket.
-Ner på golvet! Det här är ett rån!
Jag kastar mig på golvet och ser hur han den där killen från 2005 skrämt kastar sig ner bredvid mig. Jag blir lite chockad, för honom har jag knappt träffat sen dess. Och lite chockad blir jag av att han är så feg, att han liksom får mig att skydda honom?! Jag ligger på mage på golvet där i Tax Freen och känner de mörkröda håren i mattan mot fingertopparna. Jag håller min papp-ask med pengarna mot bröstet och hoppas att rånarna inte ska fatta att det är pengar i den.
Rånaren som avfyrade skottet far ner på knä bredvid mig. Ett konstigt lugn sprider sig i min kropp. Jag ser revolvern precis bredvid min högra tinning. Han gapar att alla ska hålla sig nere innan han ryter till mig med östbrytning:
-Var kommer du ifrån?
Jag tvekar lite och undrar varför han vill veta det innan jag svarar att jag är från Falun, Sverige.
-Fel svar! Revolvern klickar till och han skjuter min vänstra armbåge. Det gör inte alls ont, men jag känner hur kulan far igenom leden och krossar benen. En värme, liksom ett domnande sprider sig genom hela armen upp till axeln. Jag blir lite irriterad men håller mig sjukt lugn där på golvet.
-Om du sagt att du var från ... Polen! Tjeckien! Vitryssland!
Jag försöker febrilt komma på vad Ryssland heter, men hittar inte namnet. Till slut kommer ett namn till mig, Estland förstås! Det måste vara godkänt? Jag undrar varför mina arm inte blöder innan jag tar ett djupt andetag och samlar mig till ett
-Estonia.
Där vaknar jag av att jag sagt Estonia högt i sängen. Klockan är bara tio i ett och jag är sjukt kissnödig. Jag reser mig på armbågen och ser om katterna vaknat av att jag pratat högt. Nej. De sover som godast. Jag smyger ner och går på toaletten. Musse kommer sömnigt efter och håller sällskap.
Ute är det så kallt så jag tror att det har snöat på stenmuren.
uppdatering med litet u
Mamman och Pappan passade på att hälsa på mig nu i helgen när mamman hade föreläsning i stora staden. Det är ju alltid väldigt trevligt med besök! Lite krockade det med min jobbhelg, så vi hann bara ses på söndagen och då var jag hemskt trött och lite bakfull. Sov med ögonen öppna och undrade om jag verkligen fanns till på riktigt. Jag hann dock få hjälp med en hel del saker som låg och släpade, de är himla bra de där två föräldrarna. Bland annat har jag en ny fin rullgardin som hjälper mig att försova mig noga varje morgon.
Resan var också väldigt bra, en sista tur som bjöd på mer än Vodka Redbull och hårt jobb utan kisspauser, bland annat presenter och vild reklamdans. Någon lyfte mig på axeln och jag skrattade tills jag grät och fick ont i magen. Dansgolvet var gelatinhalt blandat med klister som vanligt, vilket inbjuder till mer än lovligt osmakliga moves. Jag hade världens godaste tjejgäng med mig och så roligt har jag nog inte haft någon resa tidigare. Kanske. Det blev i vanlig ordning sena nätter efter allt slitjobb (hur orkar vi?) och jag sov nog inte mer än sex timmar totalt efter ombordstigning. Båda nätterna fann jag mig själv på väg till hytten vid femsnåret med ett stort leende på läpparna och mjuka knän. Eftersom det var sista resan fick vi champagne och chokladask, och alla mina fina flickor hade skramlat ihop till en parfym till mig. Lite vemodigt är det att vi inte ska åka mer. Dessutom är nog den där discodansen på båten den enda riktigt bra träningen jag får nu för tiden, och nu är det slut. Kanske måste börja gå på avenyn eller nåt om jag inte ska bli cylinderformad.. eller.. ..kanske hellre tjock och glad än smal och avenybrud förresten.
Resan var också väldigt bra, en sista tur som bjöd på mer än Vodka Redbull och hårt jobb utan kisspauser, bland annat presenter och vild reklamdans. Någon lyfte mig på axeln och jag skrattade tills jag grät och fick ont i magen. Dansgolvet var gelatinhalt blandat med klister som vanligt, vilket inbjuder till mer än lovligt osmakliga moves. Jag hade världens godaste tjejgäng med mig och så roligt har jag nog inte haft någon resa tidigare. Kanske. Det blev i vanlig ordning sena nätter efter allt slitjobb (hur orkar vi?) och jag sov nog inte mer än sex timmar totalt efter ombordstigning. Båda nätterna fann jag mig själv på väg till hytten vid femsnåret med ett stort leende på läpparna och mjuka knän. Eftersom det var sista resan fick vi champagne och chokladask, och alla mina fina flickor hade skramlat ihop till en parfym till mig. Lite vemodigt är det att vi inte ska åka mer. Dessutom är nog den där discodansen på båten den enda riktigt bra träningen jag får nu för tiden, och nu är det slut. Kanske måste börja gå på avenyn eller nåt om jag inte ska bli cylinderformad.. eller.. ..kanske hellre tjock och glad än smal och avenybrud förresten.
Nä, om jag skulle tappa upp ett badkar med självömkan.
Försöker packa inför helgen, men det känns vemodigt. Jag vet inte om det är för att jag känner mig ensam eller för att jag har Chopin i bakgrunden. Förmodligen en kombination av båda. Jag saknar tvåsamheten lite ibland, en kväll som denna är det extra påtagligt, när jag ska resa bort och inte ens katterna verkar bry sig. Jag behöver vara vardagssaknad. Det är nog det som gör mig vemodig just idag. Att ingen saknar mig varje dag, ingen att vakna med och sura över att man inte får ligga kvar i sängen med. Ingen som smsar mig när jag är på havet och talar om att jag saknas i sängen. Vissa dagar gör det så ont att vara ensam, även om det faktiskt för det mesta går väldigt bra. Jag trivs ju själv. Jag trivs till och med när jag städar efter mig själv. I den här lägenheten är det inte så jobbigt att diska och dammsuga. Men det hade varit roligare med sällskap.
Herregud, jag byter musik innan det blir ännu deppigare.
Herregud, jag byter musik innan det blir ännu deppigare.
ont i självförtroendet
Sista Kiel-resan för evigt nu till helgen. Jag är sjukt opepp och sjukt pepp på samma gång. För en gångs skull åt tvärtomhållet, pepp på jobb och opepp på nöjen. Främsta anledningen är väl att jag har lite ont i plånboken just nu. Har inte ens råd med mat till katterna visar det sig. Det kommer nog ta lite tid innan jag fattar vad det är som pengarna ska gå till när man flyttat till stan... Visserligen har jag en säck kattmat hemma som är oöppnad, men det är fel sort och jag har inget kvitto så att jag skulle kunna få den bytt på en gång, utan den måste bytas i Öresjö och dit hinner jag inte denna vecka. Och förskott på jobbet har chefen dragit in, så det blir inget av med det. Och nu vill jag inte ringa ma+pa längre om pengar, det blir så jävla pinsamt att jag är så gammal och inte klarar mig själv. Pinsamt är faktiskt precis vad det är, hela historien, alltihop. Och det skadar självkänslan lite, att jag inte kan själv. Att jag inte hittar lösningar. Letar i hjärnan efter dyra saker att sälja eller panta, men kommer bara på massa saker som inte är värt nåt som jag borde kasta. Dåligt. Mest av allt dåligt för Sinus som inte får mat. Eller så skiter jag i busskort och går till jobbet sista veckan.
Så nu har jag gnällt lite, nu är det dags att fylla hjärnan med bra saker:
- Ny affirmation: jag ska vinna på triss.
- Jag kommer att ha roligt i helgen, bästa gänget!!
- Fick ihop 29 spänn i pant från förfesten (sluta drick vin era jävlar).
- Jag har en ny fin lugg (som inte passar till resten av frisyren men vafan).
- Hurra för kreditkort!
- Mamma och pappa är hos mig på söndag ♥
Så nu har jag gnällt lite, nu är det dags att fylla hjärnan med bra saker:
- Ny affirmation: jag ska vinna på triss.
- Jag kommer att ha roligt i helgen, bästa gänget!!
- Fick ihop 29 spänn i pant från förfesten (sluta drick vin era jävlar).
- Jag har en ny fin lugg (som inte passar till resten av frisyren men vafan).
- Hurra för kreditkort!
- Mamma och pappa är hos mig på söndag ♥
dagens bästa
Runes granne hade legat vaken hela natten och grubblat.
När han mötte Rune på morgonen så var han bara tvungen att fråga:
- Du Rune, om jag gör din fru med barn - blir vi släkt då?
- Nej, men kvitt.
När han mötte Rune på morgonen så var han bara tvungen att fråga:
- Du Rune, om jag gör din fru med barn - blir vi släkt då?
- Nej, men kvitt.
Lilla Röd - återuppståndelsen
Kom inte upp i tid imorse heller.
Tog på det en låång dusch med Musse som sällskap. Han gillar att sitta på badkarskanten och titta på när vattnet rinner runt på badkarsbotten. Och så stirrar han mig stint i ögonen och vägrar berätta varför. När jag lutar mitt blöta ansikte mot honom stångar han mig och kuttrar. Det händer förstås att han slinter på den våta badkarskanten och far ner i badkaret ibland, då får han oftasst panik och vill riva hela draperiarrangemanget. Ibland tar han dock ett djärvt och vigt steg ner med fri vilja och står där i vattnet en liten stund innan han går.
När jag kom ur duschen var det en halvtimme kvar tills jag skulle vara på jobbet, alltså skulle jag ha gått till vagnen ungefär tio minuter tidigare. Men där stod jag alltså med drypande hår och inlindad i handduk. Dålig timing. Jag klädde på mig och stod i hallen när jag mindes att jag ju äger en bil. Det är helt sjukt vad fort jag vande mig vid kollektivtrafiken, jag hann glömma bort Lilla Röd. Så jag tog bilnyckeln, rusade ut och kom till jobbet med två minuter till godo. Det kändes helt busigt att åka bil till jobbet. Borde kanske passa på att köpa kattsand när jag ändå har bilen idag.
Ska få träffa Frugan2 i eftermiddag, det ser jag nästan fram emot mest av allt.
Tog på det en låång dusch med Musse som sällskap. Han gillar att sitta på badkarskanten och titta på när vattnet rinner runt på badkarsbotten. Och så stirrar han mig stint i ögonen och vägrar berätta varför. När jag lutar mitt blöta ansikte mot honom stångar han mig och kuttrar. Det händer förstås att han slinter på den våta badkarskanten och far ner i badkaret ibland, då får han oftasst panik och vill riva hela draperiarrangemanget. Ibland tar han dock ett djärvt och vigt steg ner med fri vilja och står där i vattnet en liten stund innan han går.
När jag kom ur duschen var det en halvtimme kvar tills jag skulle vara på jobbet, alltså skulle jag ha gått till vagnen ungefär tio minuter tidigare. Men där stod jag alltså med drypande hår och inlindad i handduk. Dålig timing. Jag klädde på mig och stod i hallen när jag mindes att jag ju äger en bil. Det är helt sjukt vad fort jag vande mig vid kollektivtrafiken, jag hann glömma bort Lilla Röd. Så jag tog bilnyckeln, rusade ut och kom till jobbet med två minuter till godo. Det kändes helt busigt att åka bil till jobbet. Borde kanske passa på att köpa kattsand när jag ändå har bilen idag.
Ska få träffa Frugan2 i eftermiddag, det ser jag nästan fram emot mest av allt.
Pjucks - igen.
Och ska jag inhandla nåt under 400 spänn nästa helg i Kiel så blir det någon av dessa fina.
Tror att jag hade mött milkshakegatorna i vinter ganska bra med något annat än fulconverse.
Välkommen mörker.
Hösten stormar in, vi ställde om klockorna och det blev mörkt. Jag åker kollektivt till jobbet och halkar på alla våta ruttnande löv. När jag går förbi hundarnas rastgård blandas den jordiga doften av löv med gammal ammoniak och jag kniper ihop näsan. Jag lyssnar på höstig deppig akustisk musik blandat med SR Dokumentärer och jättegamla sommarpratare och önskar att solen skulle kika fram lite oftare, helst kring halvåtta på morgonen genom spårvagnsfönstret. Jag tänker att hela världen hade förvandlats till en super8film om solen kom fram, resan hade gått lite fortare som tiden gör på gammal film och jag hade lutat pannan mot fönstret och blundat mot den korniga solen. Istället sitter jag där och ser ut på den ljusnande mulna himlen och trummar med foten mot spårvagnsgolvet, helt oromantiskt och vardagligt. Dropparna på rutan förvanskar de tråkiga byggnaderna till barbapapahus fast uppochner och allt är precis som vanligt. Fast höst. Jag suckar.
En bekant och hans band Oakred får sätta stämningen idag:
En bekant och hans band Oakred får sätta stämningen idag: