drömmen om folkhemmet

Helg i Sthlm. Min mamma blev officiellt doktor med hatt och diplom.

Jag är helt tom.

Jag som brukade spruta ur mig ord flera gånger per dag har plötsligt inga reflektioner om något att ta upp. Har just ätit en bit kyckling som min katt åt på igår, och nyss tuggat i mig en bit segt tomteskum. Det enda som inte är tomt är alltså magen.

Jag vill bli hemmafru, fast en riktigt rik sådan, inte behöva oroa mig för något mer än vilka julgardiner som ska upp i år. Som det är nu äger jag inte ens några julgardiner, men min man vill gärna att det ska bli lite mer juligt hemma. Vi har inte ens pengar till julgardiner. Så det blir svårt.

Ska nog förbi ikea idag, kanske kan jag tänja lite på krediten till något juligt inredningskrafs.

Gardiner/metervara från
IKEA, sådär lagom juligt med björkar, men de kan vi ju ha året om. Rött, men någon form av ljusdraperi bakom kan väl vara fint, blir nog en tripp till något lågprisvaruhus också, ljusslingor är konstigt nog jättedyrt.


kuckeliku?

För första gången på hela november tog jag mig upp i tid från sängen idag.
Jag har skrivit det förut, den där Misse gör att jag försover mig.
Ändå kom jag 10 minuter för sent till jobbet. Det gör att jag har en dag kvar på mig att komma i tid för att inte kunna säga att det gått en hel månad utan att jag kom i tid till jobbet.

Imorgon ska jag till lillebror i Stockholm för att se min mors promovering, alltså en form av officiell hatt-på-tagning för doktorer. Tåget går samma tid som jag börjar jobba, så jag hoppas att jag tar mig ur sängen ännu tidigare imorgon.

Tyd den om ni kan!

Det var varmt. Och gult. Som i Australien, eller som jag tror att det är i Australien. Möjligtvis något Afrikanskt land. Alla vägar från där vi stod var precis likadana. Rondeller överallt och vita skyltar bara ibland, så vi villade bort oss vid uingefär varenda korsning. Till fots. Jag letade efter skyltar som talade om åt vilket håll E6 låg, men hittade bara ibland, och vid nästa korsning kunde det vara åt rakt motsatt håll igen. Men till slut fann jag och Misse en busstation och pustade ut. Vi skulle kunna åka billigare än Erik och Susanne som satt på den dyra båten (japp).

Nästa sekund satt vi i röda Volvon och svängde in på en supersmal grusväg på något som liknade ett svenskt kalhygge. När vi kom fram till huskomplexen kom det gula ljuset åter. Även husen hade varmt gul puts och såna putsade balkonger som bara finns utomlands. I huset vi skulle till bodde "Kenny in Paradise" som han hette och han fanns för att hjälpa oss inför flygturen hem, han hade skjutsat oss in en vecka tidigare när vi kommit, och nu skulle vi alltså hem.

Jag satte mig på Kennys säng och packade om min väska för att inte ha med mig så mycket i handbagaget. Jag rotade ur flera bikinis och tofflor som jag hade i handväskan. Kennys anställda neger hette "Jimmy Bicycle" och hjälpte mig att packa ned allt jag inte ville ha till resväskan och erbjöd sig att tvätta mina jeans medan vi väntade på planet som snart skulle landa på bakgården. Kenny stod vid handfatet som ochså fanns i sovrummet och diskade massa plåtburkar. Jag hade en trasig stilettsko i handväskan som Kenny muttrade över och genast tog för att laga tygbiten som lossnat på sidan, allt kändes mycket hemtamt och tryggt, nästan som om de varit snälla farbröder som bara ville gott.

På golvet låg tre trasiga boomeranger. Jag lyfte upp en halv boomerang och det rann liksom ut grus ur den, som om den varit full av grus av någon anledning, alla bitar hade grus i sig och jag tömde dem och borstade av brottytorna med fingrarna.

Jag strosade ut på balkongen som vätte mot bakgården, ut i det gula varma ljuset, och såg ned på landningsbanan som inte var mer än kanske hundra meter lång, och som dessutom pekade rakt mot huset, det kändes mycket märkligt, tänk om något hände? Ska inte en landningsbana ha fri yta åt båda hållen för största säkerhet? Jag hade mitt korallrosa linne på mig och en röd tygros i håret. Jag hängde mig över balkongräcket och njöt av värmen. Då kom planet. Det var stort och bulligt och neongrönt med neonrosa text på sidan.

Ska den bulliga jumbojeten landa här?

Planet gick in för landning, rakt mot vår balkong. Såklart, eftersom banan låg strax framför. Flygplanet lyckas få kontakt med markytan inom de första två decimetrarna på den kort banan, och tvärnitar, tvingas gira 90 grader p.g.a. den korta banan och far nästan helt runt innan farten mattas av, dock tappar nästan planet balansen och tvingas "hoppa på ett hjul" några gånger innan det faktiskt stannar.

Skickligt! Tänkte jag förvånat.

Flygplanet vänder lugnt om och far uppför den gropiga backen (full av kottar!) bredvid huset för att taxa in. Och jag vaknar. Förvirrad, och lite glad och varm i magen.

märkte jag det?

Jag är liksom tjock i halsen, eller i svalget, liksom längst bak på tungan. Som om jag var allergisk mot något, kanske mitt jobb? Jag har varit tjock i halsen, där bak, i flera dagar nu. Inte som förkylningstjock utan något annat, tung andning och ett lätt illamående i hela kroppen. Borde sluta röka.

Jag är 29 år.
D.v.s. snart 30.


Hur märker man det? I ett inlägg för sisådär 4 år sedan skrev jag att jag hade påsar under ögonen som en trettioåring. Jo tjena. Nu är jag snart 30, inga påsar under ögonen, kanske lite mörk bara. Jag märker det på huden. Skinner på händerna blev tunnt, bara sådär, så att jag liksom kan dra i det. Nu har jag nyss varit på semester med min mamma, moster och kusin, så det är lite fint brunt trots novembermörkret, men likförbannat tunnt och på gränsen till skrynkligt. Jag märker det även på 30-årstabuet inkontinens, inte så att jag kissar ner mig ideligen, men jag har plötsligt fått lite svårare att hålla mig sådär länge som förut, att när jag väl blir kissnödig så är det plötsligt bråttom! Det är lite svårare att acceptera än skinnförändringar. Jag märker det på minnet. Och på hungern, jag är i behov av mat på fasta tider på ett helt annat sätt än förut, då jag kunde leva på en påse godis och fem koppar kaffe en hel dag, kanske med ett tillskott av knäckemacka på kvällen. Nu kräver min kropp minst två stora mål mat per dag. Jag märker det på mitt sätt att prata med ungdomar, precis sådär som jag hatade själv när jag var tonåring. Jag märker det på mitt utseende, jag skiter i att sminka mig på vardagarna (men funderar på att börja igen) för att jag skiter i vad folk tycker om mitt utseende. Jag märker det på mina hormonder, jag behöver bli med barn.

Jag märker det helt enkelt.
Utom i min ekonomi, är det inte nu jag ska vara som rikast?

spela, satsa, vinn!

Jag drömde att min mamma fick en gitarr i julklapp. Vad betyder det liksom? Hon blev dessutom glad över det stora barkbruna glänsande instrumentet och började genast plinka ikapp med bakgrundsmusiken som om hon var proffs, men så lät det inte. Jag tror dessutom att hon satt i bara nattsärken, så det blev liksom svårt att uppmuntra henne.

Jag fick för flera veckor sedan ett erbjudande om att köpa en lägenhet i majorna, utan mäklararvode och budgivning, det är min farbrors nya tjejs mammas lägenhet. Misse gillar det inte, och då gillar jag inte Misse. Jag kan verkligen inte tacka nej till en sån här chans, och jag tycker väldigt mycket om lägenheten. Jag kan se mig bo där, men det kan inte Misse. Så jag vet inte. Det lutar åt köp ändå, för jag är inte gift, och jag känner att jag behöver se om mina investeringar, med eller utan misnöjd sambo.

Det känns som om hela mitt liv står still, och det var inte riktigt så jag såg mig själv tio år framåt när jag var 19. Jag är inte otacksam för vad jag har, men det kunde väl åtminstone röra på sig lite? Jag har plötsligt fått reslust och vill gärna prova flera olika typer av arbeten, och helst inte fastna i det där huset i skogen, utan på en plats där jag har några vänner i närheten, och inte så förbenat lång bilväg till mitt nya roliga jobb.

Jag har fastnat.

Nu drar jag.

Onsdag.
Jag jobbar för fullt, möten och telefonsamtal avlöser varandra. Efter jobbet åker jag till grannen och ser True Blood.

Torsdag.
Jag antar att detsamma gäller dagtid, efter jobbet går jag hem och packar två väskor, möjligtvis har jag lite dåligt samvete att jag inte hunnit hjälpa min granne med hans läxor.

Fredag.
Jag jobbar fram till 15 sedan åker jag till tysklandsterminalen och går på Stena Germanica och åker till Kiel med mina tjejer. Vi äter och dricker massa drinkar.

Lördag.
Shopping i Kiel, repetition av kvällsaktiviteterna.

Söndag.
Frukostbuffé på båten före ankomst Göteborg. Jag åker till jobbet och byter väska och åker direkt till Stockholm och vidare till Arlanda.

Måndag.
Planet avgår till Corralejo, vi spenderar eftermiddagen med att ta oss till hotellet och badar nog i poolen.

Tisdag.
Vi badar i havet, dricker en drink och äter gott.

Onsdag.
Vi badar i havet, dricker en drink och äter gott. Kanske en dagstur till någon by eller dylikt.

Torsdag.
Vi badar i havet, dricker en drink och äter gott. Jag har nog värmeutslag nu och en släng av brännskador, verkar aldrig lyckas bra med solskyddsfaktor.

Fredag.
Vi badar i havet, dricker en drink och äter gott. Jag har ont i huden men njuter ändå.

Lördag.
Vi badar i havet, dricker en drink och äter gott. Jag har förmodligen testat någon form av paragliding och genast ångrat mig.

Söndag.
Vi badar i havet, dricker en drink och äter gott. Vi hyr trampbåtar i riktigt tantig anda, och trampar runt i viken med solhattar som hela tiden vill blåsa av huvudet.

Måndag.
Vi tar morgondopp i poolen och packar, sedan på eftermiddagen krånglar vi på oss jeans i hettan och kliver på planet, vi landar i Sverige efter 21, mitt plan går till Göteborg redan 22, jag springer med mina väskor.

Tisdag.
Jag ligger på soffan med mina katter och kramar min sambo.



Bilden är snodd från Internet, och det är dit vi faktiskt ska, precis på den stranden ska jag bada.
Fotot på mig är taget i Visby 2008. Älskade Photoshop.