Hurra Hurra till mig!!

Nu äntligen har jag inköpt min fina fina 30-årspresent som kompisarna skramlade till. Jag fick ett presentkort på Mio där jag häromdagen hämtade sista exemplaret av denna vackra lampa som nu ligger på golvet i mitt vardagsrum. Jag har kortat av lampsladden några decimeter så man inte slår huvudet när man går under den, dessvärre är jag alldeles för kort för att hänga upp fanskapet. Funderar på att be grannen komma och hjälpa mig, eller så borde jag dammsuga, jag vet inte vilket som är viktigast för mitt psyke.
Är den inte fantastisk??


Mio belysning


Hej mitt vinterdilemma

Vinterskor är nog nåt av det svåraste att inhandla. Jag som ändå älskar skor. Försäkte gå med mamman på stan häromdagen men jag hittar ingenting. Så idag tänkte jag gå förbi Eurosko på vägen hem, kanske jag kan använda julklappspengen till en liten bit av ett par skor. Dessa modeller skulle kunna vara intressanta, och såklart kostar de skjortan. Men det är det värt när de enda skorna som funkar idag är stallskorna.



Hjälp det brinner!

Det fanns en period när jag bodde i pigrummet innanför köket i föräldrahemmet och låtsades att jag var blind. Detta skedde bara på nätterna när det redan var mörkt och jag inte ville tända när jag skulle upp och kissa. Jag kollade på klockradion, stängde ögonen och satte av. Smög genom hallen till toaletten, fällde upp locket, gjorde det jag skulle, tvättade och torkade händerna och smög tillbaka. Allt med ögonen stängda. Det tog utan undantag två minuter varje gång. Ljudlöst, och mullvadsblind.

Inatt gjorde jag samma sak. Mamman och pappan sov i vardagsrummet och jag behövde gå upp kring halvfyra. När jag försiktigt stängde dörren efter mig tvekade jag om jag skulle tända lampan i badrummet, men beslutade mig för att inte göra det. Jag var blind. Allt klarades av lika fort och effektivt som om jag varit seende och lampan varit tänd. Jag hittade tvålen och kranen och handduk och allt och öppnade dörren utan att ens behöva leta efter handtaget. Snacka om muskelminne när det flyter på så snabbt.

Det kom en brandingenjör till kontoret i tisdags för att inventera brandrisken hos oss. Vi har ju en del brandfarliga och explosiva kemikalier så det var väl på tiden. Han sade att när elen går när det börjar brinna så hittar inte folk ut. Det för mig lät ju logiskt om man ser till våra elever och kunder som sällan är hos oss, men jag tänkte att jag, jag hittar ju ut iallafall. Sedan kom någon slags harang om brandövningar han hållt i på kontor där folk som jobbat i flera år inte hittade ut, då tänkte jag att de där personerna som inte hittar ut inte kan tänka. För hur kan man tappa bort sig där man gått flera tusen gånger? Men det kan man tydligen, för brandingenjören var det självklart att man plötsligt inte hittade när det blev mörkt.

Så jag provade att göra samma sak här på kontoret. Jag stängde ögonen, reste mig upp och gick hela vägen till toaletten, gjorde det jag skulle, tvättade händerna, stängde dörren och tog mig tillbaka till kontoret med stängda ögon. Det tog tre minuter.


Enda kruxet är ju att; om det börjar brinna, så kommer ni hitta mig på en toalett.


Ja tack.

Plötsligt fungerade bara ena snäckan och spårvagnsresan blev mono. Såna små saker kan irritera mig till vansinne, så nu får jag gå och köpa nya hörlurar fast det inte var det som pengarna skulle gå till. Jag kollar på internet efter billiga fåniga som håller sisådär sex-till-åtta månader, men ramlar över JABRA Blåtandsheadset BT3030 på OnOffs hemsida.

Hur går det att motstå en sån genial liten trådlös uppfinning som dessutom är ruskigt snygg?
Jo, genom att de satt priset till 649 pix. Jag tänkte mig lite mindre än halva det...


året börjar dåligt = kan bara bli bättre

Vaknade imorse med tre munsår och ett ruskigt humör. Det är så ovanligt att jag vaknar arg, det vanligaste är ju att jag vaknar glad och härlig, inte explosivt arg. Så givetvis gick det inte att vända humöret direkt heller, dels pga chocken, men också munsåren. Och alla apotek inom gångavstånd är stängda på söndagar. Dåligt. Hade jag nu varit mig själv hade jag kunnat vända all den här negativa energin till något bra, tex bära saker till förrådet och dammsuga nästan maniskt, men eftersom jag är chockad och tjurig så kommer jag mig inte för någonting annat än att ha söndagsångest. Det är ännu sämre.

Nyår som var så lugnt, jag var hemma kring 22 och lade mig kring värsta smällarna, drack inte så mycket, somnade praktiskt taget nykter. Det gör saken ännu värre, om jag åtminstonde hade haft en ordentligt rolig helkväll på nyårsafton så hade kanske det här varit värt alltihop, men nu är det bara skit och jag stänger av telefonen i pur ilska. Varifrån kom allt det här??? Karma???