6-4 till landet
"Ja!"
För jag vet att jag inte behöver köra hem, utan snarare traska hem i tofflorna efteråt.
Ett poäng till stan.
Bered en väg för pestsmittad.
På armen igen då.
Kära E föreslog vägglöss eller nåt, eftersom jag får så elaka bett, och bara hemma. Kanske det inte är myggor, tänkte hon. Och hon kanske har rätt. För nu har jag sånt bett på armen som varar och är rött och svullet. Som en pestböld ungefär. Men jag tänker att löss borde bita på mer än ett ställe?! Jag måste kolla upp detta.
...
Ok.
Hur det än är så verkar alla forum hänvisa till bett av myggor, loppor eller löss. Inget av det känns troligt.
Myggor
Nej, för jag hade typ 30 myggbett med mig hem från både Gotland och Dalarna, och inget av alla de betten svullnade upp på det här viset.
Loppor/Löss
Biter ju på flera ställen, för det första brukar de vara fler än en till antalet, och för det andra biter de lite som de vill, på en begränsad yta, antingen för att hitta ett smarrigt ställe, eller för att de blir störda. Och jag har ju bara ett bett.
Så jag vet inte vad det skulle kunna vara. Men nu när jag ägnat några minuter åt att googla bett och klåda och loppor och löss så kliar det plötsligt på hela kroppen. Överallt. Psyket gör verkligen underverk med nerverna. Tänk att psyket kan lura i kroppen så mycket tokerier. Jag måste hem och tvätta alla texilier i 95 grader. Nu.
pank, pankare, pannkaka.
Jag trodde att jag skulle få det lite bättre ekonomiskt här, och det kommer nog gå, men än så länge hänger mycket kvar från gamla livet. Kanske om någon månad eller tre, känns livet lite lättare. Eller plånboken lite tyngre, beroende på hur man uttrycker sig.
Hur ser man positivt på en situation som denna?
Whoop Whoop!!
Jag köper inte massa onödiga saker.
Som mat. Till exempel.
Torsdag? Fredag? Söndag?
Det kommer såklart bli väldigt skönt att komma tillbaka till jobbet, jag ser fram emot många uppgifter och kontakter, kunder jag saknat och kollegor jag tycker om. Förresten kanske jag inte kommer tillbaka förrän onsdag om jag har tur.
Men det är något speciellt med de sista semesterdagarna. Som om de är de sista i livet, som om det är nu det gäller, det är nu jag har min sista chans till avslappning, skratt och hoppsa-steg. Ungefär som de sista dagarna före studenten, sista dagarna före vuxenlivet. Inte konstigt att jag har plötsligt har söndagsångest, när jag ska vrida tillbaka dygnsrytmen minst 4-5 timmar. Vuxenångest kanske det borde heta. Tjugohundratio bjöd på fyra veckor, som blev tre efter en tung feber-förkylning. Men dessa tre (jaja två-och-en-halv) veckor som har gått har verkligen varit helt underbara. Avlslappnad I am, som Yoda hade sagt.
Kunde inte ha varit en bättre semester.
nacke schmacke
Men alltså, i samband med sushin kom den.
Den liksom började mellan skulderbladen och smekte sig upp för min ryggrad.
Smärtan.
Jag minns inte ens att jag gjort något för att locka hit den, den bara kom. Och nu kan jag inte böja huvudet bakåt, vilket omöjliggör en hel rad aktiviteter som jag borde ta mig för. Till exempel hänga två maskiner lakan. Till exempel ta in ett berg av ren disk i skåpen. Istället får jag nu sitta här en stund, för att sedan lägga mig och vila. Vilket ju också är trevligt på semestern, men dumt när jag nu är lite rastlös och pigg.
Typiskt.
6-3 till landet
Det är något alldeles speciellt att köra lite för fort på grusväg. Sådär så att man måste visa tänderna i kurvorna, för tänk om det släpper, tänk om hjulen tappar taget i kurvan, det hade ju verkligen varit dåligt. Men det är ju sjukt spännande. Ett poäng till landet för lite extra adrenalin.
Såklart gick besöket lite snabbare än vad det skulle ha gjort. Diverse saker och två småsura katter lastades in och ganska snart var vi på väg i motsatt riktning igen. Stämningen i baksätet lättade snart och katterna lade sig tätt tillsammans i den gemensamma buren och somnade (!).
Att få komma hem och släppa ut sina älskade småkillar efter en vecka isär var helt obeskrivligt skönt. De fann sig direkt, gav fan i spårvagnar och stadsljud utanför, hittade snabbt till både mat, vatten och toa och var nog mest glada att bo med mig igen. Deras varma små kurrande kroppar jamade efter mig hela eftermiddagen, jag har förföljts av sängkammarblickar och svansar runt benen. Känns oerhört skönt att saknandet varit ömsesidigt. Brrr-iaao.
Dessvärre har jag fyra däck i bilen. Fyra däck som jag inte vet vilken bil de hör till. Fyra däck som jag inte vet om jag ska kasta eller spara fälgarna. Fyra däck med spindelnät och mossa på. Fyra fula däck bak i Lilla Röd. Dåligt.
Borta bra, hemma ... tomt.
Men jag kan inte låta bli att känna mig ensam och lite ledsen när min vän C möts av sin make och vovve och snart får krama om sina katter, medan jag möts av en tom lägenhet, utan ljud, utan sällskap, utan mat. Varken kvällsmacka eller frulle finns till mig. Än mindre någon make eller katter. Katterna skall snarast möjligt hämtas hem imorgon, jag kommer dö om jag inte får köra ner näsan i päls snart.
Sedan, kan jag också njuta av att komma hem.
5-3 till landet
Sent igår kväll när jag klättrat upp i sängen för att sova kom regnet, strax efter midnatt. Ett mjukt regn som knappt hördes mer än som ett sus utanför det öppna fönstret. Jag låg länge och bara lyssnade på regnet, med lite för många fantasier för att kunna somna. Jag spann vidare på tankarna och nästan drömde i vaket tillstånd. Skapade situationer och händelser med levande bilder. Jag låg så, i halvsömn, länge. Plötsligt skär ett ljud genom luften. Från ingenstans kom blixtnedslaget. En skarp smäll, följd av ett rungande mullrande. Jag vände mig inte ens i sängen, men väntade på katternas reaktion. Ingen. De är så vana med regn och åska från skogen, ingen av dem reagerade mer än att vända sig lite, byta ställning. Fy fan vad skönt det är, att det inte blir kalabalik för lite åska.
Vad jag skulle komma till är detta:
Hade jag legat så, i huset i skogen, och hört en smäll av den kalibern, så hade jag genast börjat prova lampor, gått upp för att se så att inget brann, eller att något smällt sönder. När det kom en sådan smäll, brukade det betyda att strömmen gått. Minst. Här i stan, ligger jag lugnt kvar och räknar iskallt med att det är ok, att någon åskledare tagit smällen.
Ett poäng till stan.
Efter smällen låg jag kvar i sängen och lyssnade efter åskan. Inte ett ljud. Jag inbillade mig en liten stund att sängen gungade som om vi vore på havet, men inte ens det fanns på riktigt.
Jag är inte längre rädd för åskan.
Tant-arg-insändare
Bekanta som haft semester färdigt och redan börjar jobba i augusti, och därför kallar vädret för höst bara för att det regnar och är lite svalare på kvällen. Någon skrev att det var "synd om dem som har semester nu, på hösten".
Hm. Jag omformulerar.
Jag retar mig på folk som säger att det är höst. I början på augusti! För att det inte är 40 grader varmt och sol eller?
SMHI's defenition av höst är när dygnsmedeltemperaturen är fallande och börjar hamna mellan 0 och 10 plusgrader. Det har vi inte nu. Vi har ganska hög medeltemperatur, trots regn och en del vind. Tyck inte synd om mig, för att det kommer något enstaka regn, det är synd om er, som inte får vara lediga igen förrän nästa sommar. Jag har halva mitt roliga kvar. Och det är sol och varmt, mestadelen av dagarna. Fortfarande. Så håll klaffen om höst. Jävla svenskar.
hoppsan.
Totalförsvarets forskningsinstitut
---
Myggor sprider farlig sjukdom
Nya forskningsresultat från FOI visar på tidigare okänd hemvist för harpestbakterien
De gamla idéerna om att harpestbakteriens naturliga hemvist skulle vara harar och smågnagare håller nu på att revideras. En flerårig kartläggning av hur bakterien förekommer i naturen, gjord vid FOI, tyder på att bakterien istället lever och förökas tillsammans med protozoer, eller urdjur, i olika typer av vattendrag. Det kan betyda att det är i vattnet som myggor, de viktigaste spridarna av harpest i Sverige, smittas med bakterien.
Många sjukdomar som orsakas av bakterier eller virus kan drabba både människor och djur. Harpest, som är en bakteriell febersjukdom, är en av dem. Varje år blir ett antal människor i Sverige sjuka i harpest. Vissa år orsakar bakterien epidemier med hundratals och ibland tusentals rapporterade fall.
Det är också sedan länge känt att en mycket stor andel av de människor och djur som blir sjuka har vistats nära vattendrag. Människor kan smittas av harpest på flera sätt, via kontakt med sjuka djur, genom att andas in bakterien eller via infekterat vatten. I Sverige smittas dock de flesta via myggstick. Att myggor kan sprida harpest har man tidigare förklarat med att myggorna först stuckit en harpestsjuk gnagare och sedan fört över bakterierna till en mottaglig människa.
Läs hela artikeln här.
---
Nu går hypokondrikern i mig igång, det kan jag ju säga. Jag som normalt viftar bort det mesta som förkylning eller stress, har nu plötsligt harpest av femte graden eller nåt. Hade jag inte bott på landet hade jag gissat på Borrelia för att rodnaden spridit sig så, men eftersom det inte suttit en enda fästing på just de här plaserna på kroppen så är det nog inte det. Snarare harpest tydligen. Grattis till mig som får gå till läkaren imorgon...
Mäh åååh.
Egentligen är det nog inte så illa, men det känns så.
bör, börja, bröt.
Jag är snart snart klar med klänningen jag hade som målsättning, den blir lite flammigt grå, och verkligen superfin. Lite stryka och sy kvar, broderiet tar jag på båten över sedan.
Sedan är det dags att ta tag i lägeheten på allvar. En tripp till IKEA för garderobssystemet (håll tummarna att det finns i lager idag) och sedan uppackning för allt vad det går. Herregud, såhär kan det bara inte gå till. Jag skäms och piskar mig själv. Eller ... jag borde göra det.
What a parse.
Har precis träffat Misse för första gången på väldigt (väldigt) länge.
Så många tårar, de är inte slut än. I bilen på väg hem kunde jag inte torka fler, för det började liksom svida under ögonen. Jag har så svullna ögon nu, att jag har ungefär halva synfältet kvar. Ett par myggbett fick jag på köpet också.
Men det var bra.
Tro det eller ej.
Det är nämligen såhär:
Jag anser (kanske måste anse) att det finns två olika Misse. Den ena är den jag blev kär i. Han är underbar. Pratglad, rolig och omtänksam. Den Misse försvann till förmån för den andra Misse. Den andra Misse är egoistisk och missunnsam. Den andra Misse beter sig illa och skiter i vilket. Det var den andra Misse jag lämnade i påskas, i tron om att inget någonsin skulle kunna ändras. Det var förstås inte bara den andra Misse, men han blev så framträdande ibland, att jag helt enkelt inte pallade mer.
Idag fick jag träffa den första Misse. Den Misse som pratar med mig, kommunicerar och ser på livet med öppna ögon. Som vi har pratat med varandra ikväll, har vi nog inte gjort sedan ... 2009 i vilket fall. Och som det kändes. I hela kroppen. Herrejistanes vad jag har saknat den där första Misse. Den Misse jag älskade älskar kommer att älska. Han berör mig verkligen - fortfarande.
Vilken pärs.
i-lands-garderobs-problem
"Vi kommer inte att få in några förrän vecka 33, gott folk, håll ut eller åk till Småland."
Det hade gjort mitt problem lite mer uthärdligt. Jag behöver de där förbannade stolparna rätt snart, börjar bli sjukligt trött på att ha alla kläder i sopsäckar. Plus att folk vill komma och hälsa på, och det går inte när det ser ut som det gör nu, kartonger och säckar överallt!
Jag har låst mig så vid de här stolparna, att det nu hänger på dem om jag ska kunna ta mig vidare i uppackningen alls. Det är förstås lite sjukt tänkt av mig. Men jag har ju semester, jag behöver inte tänka logiskt på ytterligare tre veckor.
Såpbubblor
Igår var jag brudtärna på C+Hs bröllop. Jag var även vittne och fick skriva under på att jag hört dem båda säga ja till varandra. Det var en så fin ceremoni.
Jag hade skrivit ett långt tal som jag tänkte hålla, men när jag väl stod där, någon meter från C så klarade jag inte av det. Jag skakade i hela kroppen för att det var så känsloladdat och jag fick inte fram orden. Inte för att det är jobbigt att prata inför alla människor, utan för att säga alla de där sakerna till henne. När hon satt där, redan med tårar i ögonen. Så det fick bli bara slutet. Dock var det väldigt uppskattat, från många i församlingen.
Festen var grrrrym och vi dansade länge i lokalen som tids nog fick en temperatur på strax över 50 grader, så dansgolvet var tomt långa stunder, folket flyttade ut och dansade på grusgången där det gick att andas utan att det kliade på hela kroppen.
Jag träffade och pratade länge med ett skägg som jag träffat förut, kanske en ny vän, Gud vet.
Det var fantastiskt.