SARIS DRÖMMAR

Galet att det är 15 juni och jag har inte badat än.
Jag vill minnas att jag knappt duschade på hela juni förra året, eftersom jag badade nästan varje dag, tog med mig tvål och schampoo till sjön och hade finare hår än någonsin. Och i år har jag inte ens premiärat. Om jag inte räknar med den där dagen för ett par veckor sedan när jag gick ut till ön och blev våt upp till låren, inte mer. Jag räknar i vilket fall inte det som bad förrän jag gått i till minst halsen i badkläder. Uppkavlade jeans räknas inte. Jag skäms lite för mig själv. Har ju en superfin badsjö på cykelavstånd som är tom på folk och djup och klar. Dåliga juniväder. Dåliga dåliga juniväder som inte är juniväder utan snarare maj.

Jag längtar tills det blir varmt och sådär skönt att jag bara vill bada hela tiden.
Såklart komer det att vara varmt imorgon (onsdag) när jag jobbar. Sedan på fredag och lördag när jag är ledig kommer det bli mulet igen. Kanske söndag? Jag håller alla tummar jag har att det är badfint på söndag.

Håll!!

GAH!
26 dagar kvar tills flyttlasset går.
Och jag är inte ens halvklar med all packning.
Det är så mycket i vägen hela tiden.
Det händer så mycket annat jag vill göra.
Varje dag.
Nästan.

Däremellan vill jag ju också hinna hänga med katterna, tvätta kläder, laga mat och annat viktigt. Bara att resa hem varje dag tar ju massa tid. Det är svårt att få till den där tiden till packning. Jag försökte lägga en regel, minst en kartong per dag, gärna så mycket som en hel timme till packning per dag. Men det går ärligt talat pissdåligt. Jag tycker att det är svårt att rensa och packar egentligen alldeles för mycket med mig.

Igår när jag skulle packa hittade jag alla gamla dagböcker sen jag var liten, genom hela tonåren och fram till nyss. Såklart var jag tvungen att bläddra igenom rubbet, det tog några timmar skulle man kunna säga. Jag har skrattat, jublat, skämts och funderat. Men det var nog mest kul.

Tänkte göra ett nytt försök idag.
Men först är det mat och tvätt som ska klaras av, och en del städning efter den impulsiva utflyttningsfesten som gick av stapeln sent i lördags kväll. Det står flaskor och glas överallt, trots att vi bara var 3-5 st och faktiskt åkte vidare på natten. Jag förstår inte.

Tiden går för fort.
Jag hinner inte med allt.

Det regnar inte längre när jag kliver ur bilen.
Jag hoppar över vattenpölarna med mina tofflor, jag bär inte bara dem utan även raggsockor under. Väldigt sexigt och propert. När jag kommer in på bankkontor 1 är det fjorton nummer kvar, och två kassor öppna. Totalt tar det över en halvtimme. Efter bara några minuter ringer telefonen, jag går ut och svarar. Ser en man som påminner om Misse. Det är pappa som ringer, jag frågar om jag är på rätt bank, men hoppas att jag inte är det, det verkar ta tid. Men det är såklart rätt bank. När jag kommer in igen känner jag hur kvavt det är. Jag ställer mig vid ett ståbord och tar fram telefonen, spelar lite patiens medan jag väntar. Numren passerar långsammare än sniglar och jag hinner få ont i ryggslutet. Jag spelar många patienser innan jag tar ett varv i lokalen. Ser att det ligger en lapp på nummerapparaten, det är numret före mitt, och jag byter snabbt. I vilket fall en plats före i kön.

Jag sätter mig mellan två personer på en bänk. Någon av dem luktar riktigt illa.
Till vänster om mig sitter en medelålders kvinna och pratar med vad jag tror är hennes dotter. Hon försöker hänga med i dotterns diskussioner om en fest och någon som betett sig illa, jag hör hur mamman anstränger sig för att vara mer vän än mamma. Det går sådär.
Till höger om mig sitter en lång man med MC-ställ och bandana. Han har liksom inte fällt in flärpen bak på snusnäsduken, så den har liksom vikt sig utåt lite. Oerhört fult. Han har smutsiga händer och lite spretig tunn mustasch. Det kan vara han som luktar.

Det är väldigt många mäniskor på det lilla bankkontoret, ändå lägger jag genast märke till den lila kutryggiga dam som kliver in genom dörren. En man i neongula arbetsbyxor håller upp dörren för henne. Hon har ljust beige trenchcoat och ljusgrön blommig kjol. Inga strumpbyxor som såna tanter brukar ha. Men på hennes vad ser jag något, en tatuering! Den gamla lilla tanten har en decimeterhög ros på sitt ben. Jag kan inte sluta titta. Jag tänker att -sådär kommer varenda jädra tant se ut om 30 år. Men ganska ovanligt idag.

Bakom tanten kommer det in en utländsk kvinna med tvillingvagn.
Hon har sjal runt huvudet och fäller ned sufletten på vagnen när de kommit in. En tjej i övre tonåren kommer fram från ett annat håll och gullar lite med barnen innan hon går förbi och ut. Mamman till tvillingarna tar fram en pappersflagga från BR som barnen storögda tittar på. Hon håller i den en stund, som om hon funderar på vilken av tvillingarna som ska få hålla i flaggan medan de väntar på sin tur, bestämmer sig snabbt för det mest rättvisa alternativet:
Hon river helt sonika flaggan i två delar och ger barnen varsin. De godtar lösningen och vevar lite halvhjärtat med sina flaggdelar innan de fortsätter att titta på alla rörelser i rummet.

Till slut är det min tur.
Damen bakom disken liknar en Gun, men kan inte hjälpa mig.
Det är så typiskt. Tur att jag bytte bank.
Jag går ut i icke-regnet och vidare till bankkontor 2.
Det är tomt på folk. Jag får hjälp direkt.
Trots raggsockor i tofflor.

Jag är en social människa.
Även om jag tror jag är ensamvarg så njuter jag många gånger av ensamhet och tystnad, så jag är tydligen väldigt social.

Hur visar sig detta?
Jag har varit utan Misse i snart 3 månader och redan pratar jag med mig själv. Hemma alltså. Och i bilen. Högt och tydligt. Jag för långa diskussioner med valfri låtsas-person, vardagliga små meningar och kommentarer. Aldrig har jag babblat så mycket med katterna som nu.
Jag faller tillbaka i gamla samborutiner utan sambo.
Igår när jag parkerade bilen så kände jag omställningen i hela kroppen, som jag alltid fick när Misse var hemma, tröttheten omvandlas till styrka. För att jag inte ska vara trött och sur när jag går in genom dörren, för att jag inte ska dö av hunger före maten är klar och få oprovocerade utbrott, så jag klär på mig leendet och går ur bilen. Sedan minns jag att ingen är där, utom katterna och jag. Det känns konstigt och ensamt, så jag pratar med mig själv.

Mest är det ensamt när jag ska somna.
Jag antar att det är helt naturligt för en social person. Eller så är jag galen nu.
Tur att jag känner en hel drös psykjobbare. Eller i vilket fall typ 4.

Jag har en träpåle i hallen.
Ett handhuggen pelare på 169,8 cm ligger på golvet och är jättetung.
Den har stått vid biljettexpeditionen på Malmö Centralstation en gång i tiden men ligger nu alltså i min hall i skogen. Min far körde den till mig i helgen och vi bar in den ihop.

Pelaren ska hålla upp min säng i nya lägenheten.
Den är så fin och kommer att göra sig väldigt bra mitt i rummet där den kommer hamna.
Jag är lite nervös för hur stor den där jädra sängen kommer bli, men nu är allt bokat och klart, så nu får det bara gå. Det ser ju inte så illa ut hemma hos lillebror, även om deras säng tar upp nästan hela rummet. Jag hoppas det blir bra. Jag ska försöka komma till lägenheten denna vecka och ta lite mått, så jag får en uppfattning om hur det kommer bli.

Jag tror det kommer bli grymt!

Jag har liksom ... antytt att Misse har ett nytt förhållande, och det stämmer inte.
Trots att jag är helt emot att ta konflikter på det här viset, så beter jag mig som 15 och gör det ändå.

Till er som har tutat i mig detta:
Ni vet vilka ni är. Jag kommer aldrig mer att lita på er. Det ni har sagt till mig, var elakt mot både mig och Mikael. Vi har det svårt nog utan att ni ska lägga er i med faska påståenden och ryktesspridningar. Anledningen till att jag tar detta här på bloggen, är för att jag vet att ni läser det, och för att jag inte har något som helst intresse av att prata med er igen. Vänner som er, kan jag gott vara utan.

Och jag vill förtydliga att inlägget "Natt till tisdag" 10-05-25 var en dröm. Jag drömmer. Bloggen kallas "Saris Drömmar". Och jag skriver om dem precis så mycket jag vill, och hur jag vill.

10 Steg för att få Lilla Röd genom besiktningen:

1. Byt ut två sommardäck från olagliga till lagliga
2. Mecka ut den trasiga bulten ur höger framhjul - bokat tid, ca 200-400 kr
3. Laga höger framdörr så den går att öppna - bokat tid, ca 1000 kr
4. Blås ur låsmekanismen till bakluckan så den slutar krångla
5. Städa bilen invändigt
6. Tvätta bilen utvändigt + motortvätt
7. Kolla alla underliga vätskor, fyll på vid behov (olja, glykol)
8. Kolla alla lampor, byt ut vid behov
9. Kolla varför Lilla Röd gnäggar när man svänger långsamt - bokat tid, troligen hjullagren
10. Framvagnsinställning - bokat tid

Oj vad fort det gick. Många streck efter att jag lämnade bilen hos Adrian imorse! Det visade sig att Putte jobbar där också, så vi tjötade lite innan jag åkte, och de skulle försöka få ordningpå det mesta som jag behövde få gjort, så kanske jag slipper verkstan på måndag också. Hoppas.

Det var inte så farligt att komma hem - igen. Brevet var kort och tydligt. Och inge farligt alls, och inte en antydan till "de sista orden". Så det var ju skönt. Men jag var väldigt nervös. Så nervös, att jag inte ville åka hem alls. Så jag hoppade på MrGreens erbjudande om kvällsfiske utanför Torslanda.

Vi möttes upp vid Flygande Korven och körde ut till kusten. Vädret var helt fantastiskt. MrGreen, KG och Kim satte genst igång med kastningen, jag fotade en stund men letade sedan upp en vrå med klipp-soffa och lade mig en stund. Att bara ligga på en solvarm klippa med kvällssolen i ansiktet och lyssna på vågorna och kluckandet är verkligen bra för själen. Vi avslutade utan fika, i läplats, i solen innan vi åkte hem. Det blev ganska sent innan jag satte nyckeln i dörren i skogen, men jag ångrar mig inte. Det var bra terapi för en sån som mig.