Den snöiga vägen hem

Jag somnade så tidigt.
Det är något med Misses röst på kvällen som gör att jag får så tunga ögon när jag lagt mig. Om han är tyst så lyssnar jag på alla bakgrundsljud hos honom men om han pratar och blippar och bloppar så gäspar jag och gäspar och lyssnar och somnar, hur enkelt som helst.
Igår somnade jag vid 23-tiden, det är tidigt för att vara Sara. Men jag kunde helt enkelt inte hålla mig vaken. Och jag drömde. Massor. Men inget blod, inga hemskheter, bara massa annat knasigt.

När jag vaknade imorse kände jag mig härligt utvilad, kom upp som jag skulle och duschade.
På väg till vagnen var det helt nysnöat under natten och helt oplogat. Snön låg som tjockt potatismjöl över trottoaren, jag blir så glad av riktig snö! Den hade liksom lagt sig på allt, klibbig som den var. Alla grenar, in till minsta kvist. Se här på bilden hur fint den ligger, den har till och med fäst sig vid muren på vägen till mitt hus.

snow

Jag ska försöka gå tidigare idag, vilket gör att jag får snabba på lite nu om jag ska hinna allt. Men det gör inget. Jag mår bra idag. Bättre än igår och det är bra. Inga konstiga syner, mer än tjock snö som jag tycker så mycket om, och till helgen kanske jag får köpa täckbyxor!


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback