Your lilacs are ready for harvest, and you have been attacked by Hacklounge.
Man märker snabbt på min datoraktivitet att jag börjar bli lite deppig igen. Plötsligt åker alla gamla spel fram, jag rensar upp på farmen och sår nytt och skördar. En barnslig form av verklighetsflykt som för en kort stund får mig att glömma att jag är ensam. Vindruvor, pumpor och alla möjliga sorters blommor sås och jag hugger träd, rustar arméer och gör allt för att mina små avatarer ska må bra. Vuxen-tamagotchis.
Jag är ensam. Ett och ett halvt års singelliv tar ut sin rätt. Folk säger att det märks mest på högtiderna, men jag märker det när kvällarna blir mörka. Det är inget kul att gå och lägga sig ensam. Inte ha någon att komma hem till. Ingen som skickar sms och frågar när man kommer hem egentligen. Ingen att se på när man vaknar. Ingen att bråka med kanske? Eller framför allt. Jag går omkring med en slags rastlös irritation, för att jag inte får munhuggas med någon som jag hemskt gärna vill bli sams med fort igen.
Träffade en på Gotland trodde jag. Eller tji fick jag, för han träffade visst lite fler samtidigt så han kunde välja fritt efter veckan var slut. Rövhål. För honom gillade jag. Ett par dygn alltså. Tills han ringde och lismade ur sig något slags ursäkt. Cowboy och jag hörs ibland (lite för sällan enligt mig, jag gillar honom). Jag gjorde ett försök med internetdejting, men det är bara tjocka mesiga män och 40+ som använder sig av internet verkar det.
Så imorgon på lönedagen ska jag gå och unna mig en ny höstig stickad tröja (som jag egentligen inte har råd med) kanske. Något att mysa i under mina ensamna kvällar. För det är nog bara att inse, det blir en ensam höst för mig och katterna. Jag slutar väl leta igen då. Så kanske det dyker upp något att värma sig med? Tills vidare kan jag ju farma lite och kriga på alla knäppa spel.
Jag är ensam. Ett och ett halvt års singelliv tar ut sin rätt. Folk säger att det märks mest på högtiderna, men jag märker det när kvällarna blir mörka. Det är inget kul att gå och lägga sig ensam. Inte ha någon att komma hem till. Ingen som skickar sms och frågar när man kommer hem egentligen. Ingen att se på när man vaknar. Ingen att bråka med kanske? Eller framför allt. Jag går omkring med en slags rastlös irritation, för att jag inte får munhuggas med någon som jag hemskt gärna vill bli sams med fort igen.
Träffade en på Gotland trodde jag. Eller tji fick jag, för han träffade visst lite fler samtidigt så han kunde välja fritt efter veckan var slut. Rövhål. För honom gillade jag. Ett par dygn alltså. Tills han ringde och lismade ur sig något slags ursäkt. Cowboy och jag hörs ibland (lite för sällan enligt mig, jag gillar honom). Jag gjorde ett försök med internetdejting, men det är bara tjocka mesiga män och 40+ som använder sig av internet verkar det.
Så imorgon på lönedagen ska jag gå och unna mig en ny höstig stickad tröja (som jag egentligen inte har råd med) kanske. Något att mysa i under mina ensamna kvällar. För det är nog bara att inse, det blir en ensam höst för mig och katterna. Jag slutar väl leta igen då. Så kanske det dyker upp något att värma sig med? Tills vidare kan jag ju farma lite och kriga på alla knäppa spel.
Kommentarer:
Trackback