Att göra allvar av hot.

Vaknade imorse med en dröjande känsla av en gurglande mans hals under mina tummar. Högst otrevligt måste tilläggas. Han var obehaglig och vägrade sluta flirta trots att jag upprepade gånger bett honom. Jag var mer intresserad av hans vän, men detta till trots fortsatte han antasta mig, och jag vet inte ens vad som hände, men plötsligt hjälpte snygga kompisen till att hålla mannens ben medan jag ströp honom. Jag ville inte döda honom, bara ... typ ... göra honom lite medvetslös.

Nu har jag lämnat katterna hos snälla Maggan & J. Kissarna såg nöjda ut och verkade nyfikna och höll sig knappt undan alls, gosade med nya människorna och kollade runt noga. J ska vara ledig ikväll och hänga med dem, så jag är inte alls orolig. För katterna alltså. För min egen del är jag mer orolig. Hur ska jag klara mig åtta nätter utan jobbiga morrhår och snarkande pälshögar? Utan den förbehållslösa typ av kärlek som bara ett husdjur kan ge? Första natten i egen säng dessutom. Jag saknar dem redan så att det gör ont. Jag ska fylla hela kvällen med göromål, passa på att våttorka noga och vädra. Passa på att städa badkar och vika lakan, sånt som är svårt med nyfikna katter omkring sig hela tiden. Försöka göra situationen till något nyttigt och behändigt, hur svårt det än må vara.

Men om jag drömde såna mardrömmar natten till idag, hur fan ska det då gå ikväll utan katter??

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback