SARIS DRÖMMAR

Så vi gör ett nytt försök med tjejkvällarna. Att ses åtminstonde varannan vecka och fika och kanske något slags ... handarbete. Tanken när vi införde detta för ett par år sedan var att göra allt det där tråkiga tillsammans; sy i knappar som lossnat, laga trasiga handtag på väskor, sticka halsdukar, brodera roliga väggbonader, laga trasiga jeans, etc. etc. Kanske speciellt hjälpa varandra med saker man inte kan. Sedan faller det (som alla andra storslagna planer) platt när man glömmer att boka in nästa tillfälle direkt. Särskilt när vi är närmare tio stycken som ska få ihop schemat. Men nu har alltså två av flickorna satt igång hela maskineriet igen. Idag blev det dock inget direkt handarbete, mer än själva rörelsen när man för en sked kladdkaka från tallriken till munnen. Vilket ju också är en slags övning. I motorik om inte annat. Nu är i vilket fall tisdagar satt som fast dag, och känslan är att vi är ett helt gäng som behöver ses. Behöver dryfta svåra frågor och otäcka känslor, flera är nyuppbrutna ur förhållanden och behöver sällskapet, vi andra ... har många par trasiga jeans.