SKOg
Fler nya försök hösten 2011:
Jag måste måste måste hitta nya vinterskor i år. Det går inte ett år till med tunga tunga vandrarkängor med raggsockor i. Fodrade gummistövlar må också vara bra, men likväl klumpigt. Nackdelen med tant Sara är att jag är så jävla kräsen när det kommer till skor. Det kan vara en liten detalj, som formen på tån som sabbar hela skon. Inte nog med det så är modet helt förvrängt och passar inte alls våra nordiska vintrar. Inte fan tänker jag stå och frysa på en spårvagnshållplats med för tunna gulliga skor som blir blöta på tjugoåtta sekunder för att de är av någon slags billig mockaimitation. Sulor tunna som kex som släpper igenom minsta minusgrad. Nej; fram för rejäla, varma vattentäta skor. Så när jag ger mig ut i internetlandet för att leta efter rejäla skor hittar jag ... dagisskor. Såna fula klumpiga som man sätter på barn som ska vara ute hela förmiddagen i blötsnö. Skitfula och plastiga och liksom ... runda. Nej tack. Vad hände med nittonhundratalets vinnare: pjäxan? En lädersko som är varm men andas, som man kan smörja i sömmarna och som man kan råka kliva i slaskpölar med och ändå hålla sig torr med?
Jag fryser om tårna. Inte precis nu, men i princip hela vintern. Jag avverkar raggsockor i samma takt som andra köper nya läppglans. Helst åker de på redan i sängen på morgonen och stannar på tills jag går och lägger mig igen. Varma sockor av ull som arbetar hårt för att mina stackars små tår inte ska förfrysa. Men vad skönt det hade varit om jag hittade ett par riktigt varma skor som jag faktiskt inte behövde ha sockor i om jag inte ville!
Efter många klick på nätbutikerna hittade jag följande från Bronx (ASOS):
Kanske måste beställa när det kommer lön i oktober. Håll alla tummar att de finns kvar då.
Puss.
Jag måste måste måste hitta nya vinterskor i år. Det går inte ett år till med tunga tunga vandrarkängor med raggsockor i. Fodrade gummistövlar må också vara bra, men likväl klumpigt. Nackdelen med tant Sara är att jag är så jävla kräsen när det kommer till skor. Det kan vara en liten detalj, som formen på tån som sabbar hela skon. Inte nog med det så är modet helt förvrängt och passar inte alls våra nordiska vintrar. Inte fan tänker jag stå och frysa på en spårvagnshållplats med för tunna gulliga skor som blir blöta på tjugoåtta sekunder för att de är av någon slags billig mockaimitation. Sulor tunna som kex som släpper igenom minsta minusgrad. Nej; fram för rejäla, varma vattentäta skor. Så när jag ger mig ut i internetlandet för att leta efter rejäla skor hittar jag ... dagisskor. Såna fula klumpiga som man sätter på barn som ska vara ute hela förmiddagen i blötsnö. Skitfula och plastiga och liksom ... runda. Nej tack. Vad hände med nittonhundratalets vinnare: pjäxan? En lädersko som är varm men andas, som man kan smörja i sömmarna och som man kan råka kliva i slaskpölar med och ändå hålla sig torr med?
Jag fryser om tårna. Inte precis nu, men i princip hela vintern. Jag avverkar raggsockor i samma takt som andra köper nya läppglans. Helst åker de på redan i sängen på morgonen och stannar på tills jag går och lägger mig igen. Varma sockor av ull som arbetar hårt för att mina stackars små tår inte ska förfrysa. Men vad skönt det hade varit om jag hittade ett par riktigt varma skor som jag faktiskt inte behövde ha sockor i om jag inte ville!
Efter många klick på nätbutikerna hittade jag följande från Bronx (ASOS):
Kanske måste beställa när det kommer lön i oktober. Håll alla tummar att de finns kvar då.
Puss.
Den här blir det nog. Den kostar tamejfan 1099 kr, men det får det vara värt.
Kommentarer:
Trackback