SARIS DRÖMMAR

Imorse var det nästan mörkt när jag gick upp. Jag klättrade ner och undrade om jag kommer stå här imorgon bitti och känna doften av glögg, pepparkakor och clementiner. Kände mig deprimerad. Dålig start på dagen. Jag har gått i ett par veckor nu och irriterat mig på folk som nämner ordet höst (dygnsmedeltemperatur på 10 grader och sjunkande) och så finner jag mig själv tänka på julen. Jag veet att det är jättelångt kvar, men plötsligt går tiden så fort och jag får lite panik. Eller den gör inte det egentligen, men den gjorde det imorse. Kanske sov jag dåligt. Vaknade halvtvå nån gång och började slå efter mygg, tände lampan och undrade variehelvete de kom ifrån, har ju inte sett en mygga sen juli typ. Men inatt jag har fått fyra myggbett och lyckats slå mig själv i pannan jättehårt med handflatan. Sedan glömde jag ju förstås allergitabletten när morgonen var så dålig, så nu har jag svullna händer och en quasimodoaxel. Så! Nu har jag kräkts ur mig den dåliga morgonen och kan börja på ny kula:

Ska snart ner och träffa bästa J, hon och jag har inte suttit ner på jättelänge nu och bara pratat, ska bli dödsskönt. Jag längtar verkligen efter att få hänga lite med henne. Behöver komma ner på jorden igen känns det som. Sedan imorgon ska jag få träffa Apan igen. Goda goda Apan. Jag vet inte vad mer jag ska skriva om det. Mer än att jag tänker på honom lite mer än vad som kanske är befogat efter bara nån vecka. Jag hoppas jag får se lite dåliga sidor snart så jag kan få en mer rättvis bild av vem han verkligen är. Jag kanske ska hålla i min sura sida tills imorgon och visa att det är ok att inte vara sådär bra jämt.