SARIS DRÖMMAR

Gårdagens inlägg lät lite mer manipulativt och ondskefullt strategiskt än vad jag menade med det. Såklart vill jag inte bli tillsammans med alla jag kollar på film med eller nuddar armarna på. Inte heller har jag massa baktankar varje gång jag ber en vän om hjälp. Jag tänkte mer att alla de här sakerna ihop kan ge resultat om det är det man vill åt. Jag blir tydligen som en sån hormonstinn tonåring när jag blir fascinerad av en ny person. Analyserar på tok för mycket och läser in massor av betydelser som jag inte borde. Jag träffade i vilket fall Apan igår igen, och det känns fortfarande bra. Inte alls så bakvänt som jag beskrev det i förra inlägget. Hur var det nu? Skaka på axlarna och njuta av stunden. Så var det. Tur att jag är så vansinnigt bra på att ljuga för (och manipulera) mig själv. Katching! En punkt på min pluslista. Det läskiga med det är att jag faktiskt är bra på det. Jag kan på allvar bokstavligen skaka på axlarna och ruska bort den där knäppa känslan, den som smyger på mig mellan varven. Så; nu är den borta och jag förstår inte alls vad jag höll på med igår när jag skrev det där.

Alltså flirtade jag inte på sikt med Apan igår. Jag tror inte att det räknas som på sikt när han lyfter upp mig på ryggen och bär runt på mig och jag kommer åt hans nacke mellan montrarna på stadsmuseet. Inte heller när man pussas öppet och typ tar i varandra konstant. Hålla handen liksom. Det gör man inte med sina flirta-på-sikt-objekt. Det gör man med sina njuta-av-stunden-apor. Och jag ska träffa min imorgon igen.